Allt nonsens hänger ihop

Jag insåg det. Igen. När jag la sista handen vid veckans matplanering. På Tastelines receptsida dök reklam upp. ”Rinnsnuva, nästäppa och värk? Då kan du ha bihåleinflammation.” Och så föreslås jag ett receptfritt läkemedel.

Det konstiga är att jag vaknade imorse, snöt mig och insåg att bihåleinflammationen slagit till from nowhere. Alltså, jag har ju varit lite småförkyld i veckan, men inget jag skulle klaga på. Inget som hindrar livet. Men jag fick ju för mig att fasta. Från ingenstans. Och det kanske hänger ihop. Tänk om jag fick för mig det för att jag helt enkelt inte var sugen på att äta, för att bihålorna laddade stort?

Och febern i fredags var ingen reningsprocess, och inte huvudvärken heller. Inte hjärnans tröghet heller. Ren satans bihåleinflammation bara. Igårkväll bestämde jag mig för att jag fastat klart för denna gång. Men … jag hade i alla fall ingen lust att äta.

Så hänger det ihop. Med fastan och bihåleinflammationen.

Nu återstår problemet med reklamen. Hur visste reklamen att mina bihålor är taskiga? Antagligen för att läkemedelsbolaget riktat sprider ut lämpliga bakterier. För att få sälja sina produkter. Det är ju jättelätt, det är ju bara att placera en smittohärd, en liten maskin som virvlar ut bakterier, på folkrika ställen. Kollektivtrafik, köpcentrum, ICA Maxi där jag oftast handlar. Eller nå’t. Någon sprider det i alla fall.

Det är bedrövligt. Det är en kränkning. Är det något jag ogillar är det att vara sjuk. Mest för att jag drabbas av hallucinationer. Jag hallucinerar normal pigghet. Att vakna på söndag morgon och med liv och lust ta tag i de där satta degarna. Att gå som en virvel genom huset med dammsugare och trasa. Lösa de där intressanta beräkningsproblemen jag funderat på ett tag. Göra några nya simuleringar för att knäcka ett fysikaliskt dilemma. Läsa tio böcker på en gång.

Men finns inte tillräcklig lust, finns det i alla fall väldigt mycket vilja. Så det ordnar sig väl.

Under tiden kan vi slappa lite och läsa den fantastiskt roliga artikeln A Physicist Experiments With Cultural Studies.

anyone who believes that the laws of physics are mere social conventions is invited to try transgressing those conventions from the window of my apartment. (I live on the twenty-first floor.)

och

Basically, I claim that quantum gravity – the still-speculative theory of space and time on scales of millionth of a billionth of a billionth of billionth of a centimeter – has profound political implications (which, of course are ”progressive”). In support of this improbable proposition, I proceed as follows: First, I quote some controversial philosophical pronouncements of Heisenberg and Bohr, and assert (without argument) that quantum physics is profoundly consonant with ”postmodernist epistemology”. Next, I assmble a pastiche – Derrida and general relativity, Lacan and topology, Irigaray and quantum gravity – held together by vague rhetoric about ”nonlinearity”, ”flux”, and ”interconnectedness”. Finally, I jump (again wothout argument) to the assertion that ”postmodern science” has abolished the concept of objective reality. Nowhere in all of this is there anything resembling a logical sequence of thought; one finds only citations of authority, plays on words, strained analogies, and bald assertions.

Varför jag läser så’nt där? Jo, men jag ser det som en skyldighet att hålla lite koll på den rappakalja som frikostigt florerar. Ungefär som bihålebakterier.

Man kan också läsa ”Transgressing the Boundaries: Toward a Transofrmative Hermeneutics of Quantum Gravity”, som är själva upprinnelsen till skojet. Och ”Fashionable Nonsense: Postmodern Intellectuals’ Abuse of Science” (hysteriskt rolig), där en ordentlig genomgång av nonsens görs. Rekommenderas. Roande.

En prövning

Undrar varför jag helt plötsligt fick för mig att fasta? Att jag just körde igång med vattenfasta är inte lika konstigt, när faste-beslutet väl var där. Antingen gör man det ordentligt eller inte alls. Ska man fasta, så ska man.

På tredje dagen är hunger ingen fara, och huvudvärken har gett sig. Men jag vet inte om jag tycker det är en bra idé i alla fall. Så nu går vi ingenjörskt tillväga och listar alla skäl för och emot.

För:
1. Jag bestämde mig för fasta.

Emot:
1. Måste det ske just nu?
2. Jag vill laga god mat, äta. Det är mysigt.
3. Jag är lite förkyld också, lite ont i kroppen, då borde man inte självförvålla ännu mer lidande för sig själv.
4. Jag känner mig långsam och trög i hjärnan. Och det är inte kul!

Men den där för är extremt stark. Om man bestämmer sig för något så genomför man det. Men det finns en öppning … jag har inte bestämt hur länge jag ska hålla på. Om man tänker tre dagar som kortaste tid för att genomföra en fasta, är det sista dagen idag. Och det är kanske en bra idé att avsluta och se det som en första faste-test? Jag kan ju göra det längre sen, någon annan gång?

För att kompensera det som talar emot har jag satt en fördeg till Vinterbullar med kardemumma och citron, att bakas imorgon. Man blir glad av att baka.

Om man skulle bli healer kanske?

Andra dagen av vattenfastan. Hungrig? Ja, men inte outhärdligt. Huvudvärk. Fryser. Är trött.

Det värsta med att inte äta, i alla fall just idag, är inte själva näringsupptaget, att stilla hunger. Det värsta med att inte äta är att man inte får ”myset”, allt som är omkring att äta. Att se fram emot att äta något gott, att förbereda, slå sig ner vid bordet och låta sig väl smaka. I sällskap med maken. Eller hela familjen.

Sitta bredvid på McDonalds och dricka vatten när de andra äter. Man fattar själv. McD-burgare är inte mycket att missa som mat, men …

En viss kompensation blev det i alla fall när det överåts och några mådde lite dåligt en stund. Och aldrig skulle äta mer. Så kände i alla fall inte jag.

Om man googlar vattenfasta, blir man påmind om den udda karriären healer. Och vattenfasta mascaror. Undrar om man skulle sadla om och bli healer? I min terapi ska det ingå tvångshärledning av Picards sats, har jag tänkt. Det verkar som ett eftersatt område. Chakran och ljuskroppar verkar de ju redan ha koll på, s a s.

Godheten och vattenfasta på samma dag

Nu tjatar jag om den igen. Godheten. Jag lider av posttraumatiskt godhetstrauma. Jag har sett godheten från insidan. Jag talar inte om hur. Men jag är ingenjör. Den är inte vacker. Den ser god ut utanpå, men den är absolut inte god inuti.

Därför har jag gjort en risk-kalkyl. För säkerhetsskull håller jag mig borta från allt som uppvisar den minsta antydan till godhet. Det kan hända att verklig godhet stryker med, men det är smällar man får ta.

Alltså ser godhetsindex ut som det gör i det förra inlägget. G = 1/d. I sin renaste form. Den går förstås att revidera och förfina. Men i grova drag. Ju längre avstånd mellan godhetsidkare och godhetshandling, desto mindre verklig godhet. Och tvärtom. Den falska godheten förväntas ha ett inverterat samband, G = k*d.

Möjligen blev inte ekvationen helt illustrativ. Lite krångligt tänkt i all sin enkelhet. Själva tolkningen.

Nåja. Så får det vara. Bara jag har koll på godheten.

Jag har fått för mig att vattenfasta. Jag började idag. Jag tänkte att kroppen skulle få vila sig lite. Nedtrappning och så’nt larv är inte för mig. Brist på tålamod, jag kom på det nu, jag vill göra det nu. Just do it. Antingen gör man det, eller så låter man bli. Vilket innebär huvudvärk eftersom jag inte hinkat i mig tio koppar kaffe idag. Jag fryser. Och jag tror att jag tänker lite slött. Men det tar sig nog. I övrigt mår jag utmärkt.

Och jag är inte alls sur och grinig. Fråga Doktor T.