Genus och teknik

Obligatoriska genuskurser för blivande ingenjörer … vad ska man säga om det? Kombinationen av att vara kvinna och civilingenjör har jag erfarenhet av. Ganska lång erfarenhet till och med,  det är drygt trettio år sen jag började plugga på Teknisk Högskola. Där fanns förstås inte så många tjejer. Men där fanns generösa mängder matematik och fysik. Och det var därför jag började plugga där. För att få fokusera på de ämnen jag gillade bäst. Om det hade varit andra ämnen som ingick i utbildningen kanhända jag inte valt den. Om det hade varit mindre mängd ingenjörsämnen (naturvetenskap och tekniska ämnen som t ex programmering) vet jag inte om jag hade valt det. Nu hade vi ”onödiga” ämnen, som ritteknik och företagsekonomi. Onödiga om man betänker att det är matematik och fysik, och en del programmering, som man vill läsa.

Och då kommer vi till kärnan i detta infekterade bekymmer. Vad är en civilingenjör? Vad vill vi att en sådan ska åstadkomma i arbetslivet, och i samhället, och vilka kunskaper behövs för det?

Man kan ställa en massa krav, det potentiella kunskapssmörgåsbordet är enormt. En civilingenjör … en samhällets och industrins kreativa problemlösare och innovatör. En tankens, förnuftets och logikens gigant. En så’n som ser till att vi alla får allt bättre levnadsvillkor. Vilken utbildning behöver en person för att bli en sådan?

Matematik och fysik förstås, programmering, tekniska ämnen (nu är ju jag Teknisk Fysiker av en teoretisk art, mina val under studietiden optimerades alltid mot kriteriet ”Det som är minst praktiskt”, dvs där man spenderade minimalt med tid i något laboratorium, kladdandes med sladdar, material eller vätskor, så ”tekniska ämnen” är typiska diffusa ingenjörsämnen som … t ex maskinteknik). Som sagt, lite företagsekonomi kanske, trots allt är det bra för ingenjörer som förmodligen kommer att jobba i ett industriföretag, att känna till något om business case.

Men när vi ändå är igång, varför ska vi inte ta och modellera dessa ingenjörer lite mer, de är trots allt hyggligt klyftiga de som klarar dessa grundläggande ämnen, nog kan vi kräva lite mer? Eftersom de är lagda åt ett misstänkt nördigt håll får vi kanske lov att hyfsa till dem lite? Lite humaniora vore ju bra, det lär ju vara bra för etiken och moralen har jag läst. Lite god litteratur kan de väl läsa? Lite filosofi? Språk förstås, det är bra. Och något om olika kulturer, trots allt kommer många att arbeta i multinationella företag och resa en del. Miljö! De måste lära sig återvinna, att vara rädda om jordens resurser enligt senaste riktning. Den rätta linjen, släng på dem en kurs om vindkraftens subventioner. Politik kanske? Statsvetenskap vore väl lite bra? En grundläggande kurs, och kanske lite nationalekonomi, företagsekonomi känns lite begränsat. Hållbarhet, jag glömde hållbarheten. Never mind vad som är hållbart, bara det håller! Juridik! Det där med exportkontroll och intellectual property mellan länder, det är banne mig inte att leka med. Och det vill vi ju inte att de ska råka diskutera något viktigt med någon annan som kan råka begripa något och ta den geniala idén. Nejnej.

Och genus. Ingenjören måste bli genusmedveten! Någon gång är det dags att ingenjören ser att det finns kvinnliga och manliga studenter på linjen han eller hon går. Ingenjören hade inte riktigt tänkt på saken innan, ingenjören trodde nämligen att den där ingenjören som satt bredvid också tänkte mest på att lära sig intressant matematik och fysik, som kunde leda till ett intressant och stimulerande jobb sen, med intressanta och stimulerande kollegor.

Naturligtvis är diskmaskiner också maskiner, men om någon kommer och säger att det är en kvinnlig maskin så slår jag henem.

I alla fall. Nu förstår man att jag kanske inte tycker det är världens bästa idé att ägna tid åt genuskurser på ingenjörsutbildning. En anledning är förstås att jag skulle tycka det vore bättre att mina framtida kollegor kan genomföra matematiska härledningar på ett användbart sätt, än att de diskuterar huruvida våra rapporter verkligen tar hänsyn till genusperspektivet eller inte. Hur ska man t ex se på den passiva form vi ofta skriver i ”En analys har genomförts …”? Möjligen var det lite raljerande, det finns säkert goda saker som kommer av all sorts medvetenhet.

Men frågan måste fortfarande vara, vad är en ingenjör? Ska högskolan ägna sig åt medborgerlig tankefostran i allehanda frågor. Eller inte. Kanske. Kanske inte. Kanske ska man låta människor, i den åldern, välja utbildning själv, välja hur de vill bilda sig, snarare än att lägga på det utifrån. Om man börjar ägna sig åt medborgaruppfostran till och med på högskolan, det är ju själva grundtanken med att införa genuskunskap, att ingenjörerna behöver fostras i frågan, då är steget inte långt till annan fostran heller.

Tänk rätt. Där rätt kan anpassas efter statsmaktens, eller massans kanske, önskemål. Tycks mig helt enkelt inte rätt.

Vad heter din mupp?

Idag strölyssnade jag på budgetdebatten när jag körde hem från jobbet. Med sedvanlig irriterande oförmåga att resonera logiskt pratade de om skolan. Hur den måste förbättras och att fler måste utbilda sig mer. Ett himla sjå har de att få skolan att fungera, de där politikerna. Och jag funderade på varför det är så? Hur svårt kan det vara, liksom? Varför sjunker svenska elevers prestationer jämfört med andra länder (brukar det ju påstås)?

Och då kom jag på den där enkla barnuppfostringssanningen Barn gör inte som du säger, de gör som du gör. Nu säger regeringen att barnen ska gå i skolan, lära sig duktigt och att det är viktigt att utbilda sig. Det säger så. Men hur gör de själva?

Ja, en enkel liten undersökning av ministrarnas CV förklarar allt.

I regeringen sitter 24 ministrar. Av dessa 24 ministrar har tio stycken en högskoleexamen. En har examen från polishögskolan och en från journalisthögskolan. Om vi är generösa har alltså 50 % av ministrarna högskoleexamen. En är disputerad. Och 12 stycken har alltså gymnasieexamen, eller grundskoleexamen.

Det verkar alltså som om tillståndet i utbildningsväsendet helt speglar regeringens göranden och låtanden. Nu är inte detta ett inlägg om huruvida alliansen eller oppositionen bör styra, ingen tror väl att det ser bättre ut på den andra sidan. Hur kan något barn inbillas att tro att utbildning är en bra idé, när politikerna visar att det går att skaffa sig makt och lön och pension genom att plugga ingenting.

Men Doktor T är lite optimistisk i alla fall, han tror att det finns statstjänstemän bakom de här kasperdockorna som regisserar alltihopa, och som är välutbildade och smarta. Han påstår att de skämtar i korridorerna på regeringskansliet. Statstjänstemännen alltså. Vad heter din mupp? Min heter Fredrik. Vem av mupparna sköter du? Jag är försteskötare på Annie och backup på Anders.

Jag vet inte. Om de skämtar. Men för ovanlighets skull passar ett töntigt, käckt uttryck i sammanhanget:
Be the change you want to see

Mitt förslag är alltså att vi byter ut hela rasket. Meritokrati istället för den nuvarande muppokratin. In med välutbildade, kompetenta och smarta människor. Så ordnar det sig nog helt automatiskt.

Ingenjörer får man tvinga

När jag borstade tänderna imorse, insåg jag att min dotter kommer att vråla unibrows när hon kommer hem om en vecka, och se sådär illamående ut, på randen till totalt sammanbrott. Som bara en tonårsdotter kan.

Men sen slog det mig att det inte alls hänger ihop, det där med Islands potentiella porrförbud, och det faktum att man hela tiden tjatar om att alla människor borde bli ingenjörer.

Ett argument som brukar föras fram mot porr är att människor, framförallt de kvinnliga skådespelarna, utnyttjas på ett förnedrande sätt. Att de tvingas dit, tvingas delta. En lösning på det problemet är förstås att tvinga männen också, så blir det jämlikt i alla fall. Men den diskussionen kanske jag utvecklar en annan gång. Nu gäller det diskrepanser här.

Det är nämligen så … att man ju gör samma sak med människor som ska välja yrke (annat än porr då). Man försöker ju tvinga unga människor att bli ingenjörer!

Och dem är det minsann ingen som värnar om. De har inga förkämpar, ingen som agiterat argumenterar för att de slippa dras ner i träsket. Nejdå, här skapar man till och med speciella projekt, som regeringens och företagen står bakom.

Det hänger inte ihop alls!

Nu måste alla högutbildade ta sitt ansvar

”Högutbildade kvinnor och män kan nu räkna med fem år längre liv än lågutbildade kvinnor och män.”

Och

”Vi är oroade och efterlyser en diskussion om vilka åtgärder samhället bör vidta för att bromsa utvecklingen mot ojämlikhet.”

Skriver fyra, får man förmoda, ålderstigna professorer. (Jag kollade en av dem, han med udda namn, på Birthday.se, han fyller 69 i år. Skorpion är han också, dvs extra känslig för allt.) Man får anta att de drabbats av insikten om sin egen dödlighet på något sätt.

Jaha. Ja så kan vi naturligtvis inte ha det. Att högutbildade människor lever längre än lågutbildade. Det är dags för oss med högre utbildning tar vårt ansvar. Det gör jag nu, jag har nämligen några idéer för att lösa det här problemet. En enkel lösning är förstås att införa en maximal livslängd och eliminera folk som passerar den. Pragmatiskt och praktisk lösning. Förmodligen inte särskilt dyr att införa. Men lite vulgär och burdus om man frågar mig.

Min lösning är faktiskt fiffigare än så. Den löser två problem samtidigt. Eller kanske till och med tre! Den är mycket enkel, lösningen finns faktiskt i debatt-texten ovan:

”… i dag vet vi att mäns överlevnadschanser sammanhänger med deras kvinnliga partners utbildning.”

Vi tillåter alltså bara kvinnor att skaffa en hög utbildning (och om jag inte missminner mig är vi på god väg om man ser till könsfördelning på det som definieras som högskoleutbildningar nu). Sen inför man resonemangsäktenskap där man matchar kvinnans utbildning mot mannens hälsa, för optimal effekt. Vi vet ju att kvinnor även med hög utbildning tjänar mindre än män, så på det sättet jämnar vi dessutom ut inkomstklyftorna kraftigt.

Två flugor i en smäll. De lågutbildade männen får längre livslängd och inkomstklyftorna jämnas ut!

Som grädde på moset kommer då det trejde förslaget. Kvinnor som trots detta har hög inkomst, får gifta sig med flera män! Det blir lite kompensation för henne (vi vill inte ha motståndsrörelser och revolutioner) att s a s säkra tillgången, med tanke på att öldrickande och kick-boxningstittande (jag beklagar, men vi måste nog hänge oss åt generaliserande fördomar, för att se de stora dragen i denna fråga) män kanske inte är så, ehrm … virila.

På det sättet löser vi dessutom problemet med hustru-import i glesbygder. Dessa män kan helt enkelt istället för att importera en hustru bli upptagna till ett harem hos en framgångsrik yrkeskvinna.

Både män och kvinnor ska kunna ansöka om en speciell äktenskapspartner naturligtvis, men det kommer att behövas en myndighet som utfärdar godkännande. Myndigheten kommer också att ha till uppgift att, om man inte ansökt innan en viss ålder, säg 27 år, anvisa en partner.

Sådärja, problemet löst.

En interimslösning på kort sikt, för att klara av nuvarande ojämna fördelning i äktenskapen, blir att kvinnor åläggs skaffa sig en högre utbildning än sin partner. Jag ska genast ta mitt ansvar, igen, och färdigställa min forskarutbildning genom att börja skriva på en doktorsavhandling. Det kommer inte att kompensera Doktor T helt, tyvärr, men det är så långt det går i alla fall.

(Som en fotnot beklagar jag heteronormativiteten här, men vi får se det som ett första utkast, ungefär som att man börjar med studier på råttor innan man generaliserar till människor i medicinska studier.)