Facebook och det Trojanska kriget

Jag har läst ut Iliaden. Det var inte precis som om det någonsin lossnade och flöt på med läsningen, det var motstånd hela tiden. Tur det är en kurs så man får den läst ordentligt. En hiskelig historia. Achillevs är snarstucken, arg och sur och vägrar att kriga i 2/3 av boken. Heroerna dör som flugor för varandras lansar, spjut och svärd. Tarmar väller ut, blod, hjärnsubstans, tänder, ögon. Huvuden flyger. Gudarna lägger sig i, bråkar med varann och ställer till det för heroerna. Och så dör Achillevs bästa kompis Patroklos, och då minsann drar han på sig en rustning och har ihjäl Patroklos baneman Hektor. Sen är det begravningar, en tävling och sen är storyn slut.

Det är inte precis någon dygd eller visdom det handlar om, fast de försöker vara kloka ibland när det gäller krigsstrategier. Det mesta tycks handla om att skaffa sig ovansklig ära, status i förhållande till varann. Deras öden är redan bestämda, och händer det något tokigt är det inte deras fel, det är gudarnas. Det var någon gud som förryckte Agamemnon så att han tänkte, och handlade, fel och snodde Achillevs slavinna. Som gjorde Achillevs sur nästan hela boken. Det var nämligen en skymf, hans status minskade när han blev av med sitt byte, slavinnan.

Och det slog mig att facebook är en modern variant av det Trojanska kriget. Eller i alla fall är mentaliteten densamma, att skaffa likes, timê, gruppvärde. Värde i någon mening. Den ena tillrättalagda bilden efter den andra, representerande … vaddå? Vad vill bilderna visa? Hur väljs bilderna, vilka väljs bort? Vilken är meningen med dem? Eller med länkarna, med den korta kommentaren kring något? Ovansklig ära? Respekt?

Iliaden och facebook, samma eviga mänskliga värden.

Bilderna på champagne med partnern, poolbad en masse, lyckliga barn, fancy semester och sociala tillställningar med gitarr vid bryggan och solnedgång. Kaffe i bersån. Båtar, just det, båtar! Lite träning kanske, yoga på klippan. Ja, så’nt. Vad ska jag tänka om det?

Jag blir anti fast jag vet egentligen inte varför, kanske av massrörelsen, eller kanske borde jag snofsa till mitt liv och fokusera på viktigheter som image istället för onödig kunskap, och postar extra många länkar som kräver tålmodig läsning och intellektuellt tankearbete. Som om någon verkligen skulle läsa och tänka. Och så postar jag någon katt. Som den här, som jag träffade på min fotorunda på en kyrkogård ikväll.

biskopskatt

Optimeringsparameter

De här snubbarna i Iliaden, de är ganska labila. Agamemnon blir sur över att han av Apollon tvingas lämna tillbaka sin krigsbonus, sin slavinna, och då snor han Akilles bonus-slavinna. Akilles blir sur över det och slutar kriga. Och så går det tokigt för hellenerna ett tag.

Då skyller de på gudarna när de själva inte beter sig rationellt. Det är Zeus fel att Glaukos byter bort sin rustning i guld, mot Diomedes i brons. Vems annars liksom, när han beter sig så dumt?

Det är som om de använder gudarna som hjälpmodeller för att få livets alla konstigheter att gå ihop. När man inte begriper hur man beter sig, skyll på en gud. När saker och ting händer som man inte begriper, skyll på en gud.

Saker och ting måste helst ha både orsak och syfte, mål. För snubbarna i Iliaden verkar gudarna i alla fall vara orsak till mycket, men de verkar inte höra till målet så himla mycket. Inte som den ackumulerade guden i nutida stora religioner, som mer verkar vara en del av målet också.

Men Akilles och hans kompisar optimerade mot odödlig ära. Rikedom och sån’t, och krigsstrategier följde av det. Jag tänkte på vad människor optimerar mot nuförtiden. Företag t ex, optimerar  väl inte precis mot odödlig ära, utan mer direkt mot rikedom. Om man tänker sig en formel:

{Ära, rikedom, vänskap, visdom, hälsa, …} = a*krig + b*arbete + c*studier + d*socialt liv + e*träning + …

Ja, då kan vi medelst införandet av referensvärden, till exempel visdomref derivera hela alltet och liksom optimera hela alltet mot ett minimerandet av skillnaden mellan verklig visdom och referensvisdom, och på det sättet se var vi ska satsa i ekvationen. Typ lite förenklat kanske man kan säga att vidsomsoptimering kräver lite fokusering på t ex studier, arbete, iakttagelser, analys, reflektion. Inte så mycket krig kanske, och kanske inte så himla mycket att härma andras attribut. Nu inser var och en att ovanstående ekvation är en förenklad representation. Optimeringsrummet är mångdimensionellt och olinjärt, och det finns förmodligen vissa korskorrelationer här och där. Men ändå, principen!

Vi inser med denna enkla modell att det finns fler problem, utöver att ekvationen är synnerligen besvärlig. Den är förstås inte helt känd. Men det kan vi lösa genom att lägga till en parameter på slutet epsilon, som är stokastiskt brus. Saker som bara händer, Akilles skulle ha ha satt epsilon = Zeus, men det gör inte vi. Vi låter helt enkelt epsilon vara det vi ännu inte känner till. Men det finns minst ett problem till, och det är att vissa variabler kanske vi inte kan mäta i ett mätbart universum, eller så mäter vi fel. Och där har jag just nu inga svar på hur situationen generellt ska hanteras. Jag tänker mig en pragmatisk ingenjörslösning på slutet. En erfarenhetsbedömning, av arten vi kanske inte kan mäta hur glad du är, men vi vet att det är bra för optimeringen att vara glad, så vi sätter ett högt värde på den parametern. Ungefär.

En finess är att man kan göra en mångdimensionell optimering också, man kan t ex optimera visdom och hälsa samtidigt, okej, vi får ju hitta på en liten optimeringsekvation då, men det är ju inte svårt. Det är bara en dimension till, visdoms-hälso-planet.

Nu tror jag vi har det mesta för att kunna välja strategi för bästa optimering. Kom bara ihåg att använda formeln på ett förnuftigt, ingenjörsmässigt sätt, så kommer det gå bra. Dvs använd den inte som projektledare, ekonomer och annat löst folk tenderar att göra så fort de får lägga vantarna på en formel. Dvs utan eftertanke.

När jag tar plats

Den här sommarkursen var det många sökanden till. En av sex som sökte kom in. Jag vet inte riktigt hur det fungerar för de som på heltid ägnar sig åt studier, men jag antar att det är viss press att behålla CSN under sommaren, om man inte har ett sommarjobb. Jag antar det är en orsak till det stora söktrycket, och inte enbart det enorma intresset för Trojanska kriget. Oavsett vilket, känner jag ett visst dåligt samvete, att ta plats bara för att jag vill lustläsa! Jag behöver inte läsa, jag bara vill och har lust och är intresserad.

Det är en annan aspekt på frågan om nyttan med högskolestudier. I alla fall inom humaniora. Inom naturvetenskap och ingenjörsvetenskap behöver man inte fundera, det är nyttigt. Nyttigt i meningen att en ingenjör, t ex, kommer att åstadkomma saker som gör att väldigt många människors levnadsstandard ökar, eller livssituation underlättas. Jag tycker inte det är att förakta, att vilja göra nytta.

Men att läsa om Trojanska kriget. Det är inte precis nyttigt. Inte direkt i alla fall. Man kan raljera vid fikabordet. Man får en pusselbit till vår tankevärld. Det senare är jag särskilt förtjust i. Jag räknar med att det ska komma till nytta, endera dagen.

Men jag tycker inte heller det är att förakta att vilja lära sig något. Vadsomhelst. På det sättet tycker jag att jag har minst lika stor rätt att ta plats på en utbildning som vem som helst, eftersom jag har en genuin törst efter att lära mig något. Men jag behöver inte det jag läser nu på ett direkt sätt. Häromdagen sa jag till min chef, att jag kommer att börja använda mig av de kunskaper jag inhämtat med de senaste årets studier i humaniora. Han uttryckte, lätt skärrad, en farhåga om att det handlade om att argumentera i löneförhandlingarna. Det var kanske inte det jag tänkte i första hand, men varför inte?

Det jag däremot tänkte på är att ännu mer sätta tekniken i ett sammanhang. Nu är det faktiskt inte så att ingenjörer inte kan tänka på annat än sin senaste utredning, vilka fördomar som än florerar, många är rätt världstillvända och allmänt reflekterande och funderar på sammanhang. Några inte så mycket. Men det är väl inte värre än vilken humanist som helst som inte kan skilja på matematik och räknekunskap. Nåja, för att liksom vara värd att ta plats tänker jag alltså studera ordentligt. Iliaden och Odysséen genomlästa, i en första omgång, på två veckor. Fyra sånger per kväll. Utöver veckobetinget i kursen. Det är min plan.

Vi får se i höst om det kommer till nytta.