Påsklov

Nu är det påskledigt. Fyra dagar i fullständigt förslappat vegeterande. Nästan i alla fall, det är naturligtvis en del inlämningsuppgifter som ska lämnas in, och saker som ska läsas. Men det räknar jag i alla fall till lustfyllt vegeterande. Vädret ska dessutom bli uselt, sägs det, vilket borgar för att det ska gå bra att sitta inne och läsa utan solstress.

Kanske behöver vi göra en insats för att bestämma husets köksinredning. Men vi gjorde en räd häromdagen till IKEA, någon bygghandel och kakel&klinkerbutik. Det var inte så svårt. Jag har svårt att känna ett djupt engagemang i inredningsfrågor, eller förresten, det var fel sagt, jag känner snarare ett otroligt djupt engagemang. Att det inte är en fråga som är värd att vända världen upp och ner för. Saken är ju den att inredningen  inte ska ta över, den ska finnas där, praktisk och tidlös, så att man kan ägna sig åt andra viktigare saker.

Sista perioden för kurserna. Vetenskapsteori t ex. Väldigt intressant. Passar bra efter Kritiskt tänkande. Kursen i kritiskt tänkande, som egentligen handlar om argumentationsanalys har förstört mitt sätt att läsa. I alla fall vissa texter. Möjligen inte skönlitterära. Skribenter som faller i den fälla de just kritiserar verkar vara ohyggligt vanligt. Att använda sig av retoriska knep som inte är så trevliga. Särskilt vanligt verkar vara sluttande plan, eller falska dilemman. Det är ganska roligt ändå. Det kreativa skrivandet har varit lågkreativt, men den litterära psykologin mer intensiv.

Egentligen borde det finnas en del att säga om både det ena och det andra, men det verkar mest ligga och skvalpa och bida sin tid. Vi får vänta på att det är klart. Doktor T letade upp ett horoskop till mig som han tyckte var mycket roande: ”You’re growing too fast, but that’s fine as long as you don’t make people around you feel they’re moving too slowly.” Jag vet inte vad jag tycker om det, förutom att nästa avsnitt i vetenskapsteorikursen kommer att behandla pseudovetenskaper som astrologi.

För övrigt har plattan gjutits.

Vy från söder.

Vy från norr.

Höstens kurser och mera grävning

Nu har jag ju alla inlägg klara i bloggen för flera månader framåt. Några bilder om dagen av bygget bara. Perfekt. Man kan se stenhögar flyttas och väggar komma upp och sånt. Jättespännande. Eller inte. Jag måste hitta en plats att stå på bara, för fotona. Ska leta upp en imorgon.

Nu tittar vi på dagens bilder. Den första är från skogen, nästan längst bort på tomten. Det finns två grannfastigheter, en till höger och en till vänster. Gatan är norrut, rakt fram i bilden, och söderut är det ett skogsparti till nästa område, ett gammalt sommarstugeområde.

Och här ser vi hur det ser ut nästan från gatan, mot skogen. Där borta vid träden är den första bilden tagen. Man undrar hur det kommer att se ut imorgon.

Och när vi ändå tittar på bilder kan vi titta på hur höstens ansökan till kurser ser ut idag. Jag har inte bestämt mig om den kommer att se ut så slutgiltigt, förutom de två första kurserna. Kul va?!

Ordning och reda

Slut på semester. Det var ju skönt. Eller snarare, det är ok kanske man ska säga. Var sak har sin tid, semester sin. Men efter ett tag blir man (jag) förslappad och får inget gjort alls, det är fruktansvärt frustrerande. Lite ordning och reda, jobb och vardagsliv är precis vad som behövs för att det ska bli lite fart på saker och ting.

Helgen spenderades med att tenta kursen om Trojanska kriget. Två essäfrågor skulle besvaras. Det är rätt kul att skriva så’nt tycker jag. När man fått fart på kreativiteten i alla fall. Jaha, så det var den kursen det, riktigt kul. Utan den hade jag haft svårt att orka mig igenom Iliaden och Odysséen, tror jag. I alla fall Iliaden, den är ju inte kul med allt slaktande. Dessutom har det blivit lite ordning i den grekiska mytologin.

Jobbet, ja, det kändes som jag haft helgledigt, det tog inte lång stund att komma upp i tempo igen. Två veckors ”ledigt” till höstens kurser börjar, under den tiden är det tänkt att flytten ska bli klar.

Jag har inga direkta ambitioner, jag brukar snarare ha bekymret att behöva bromsa än att jaga på mig med saker och ting. Inte för att jag jagar, men viljan och lusten att lära och göra är alltid större än vad tiden medger. Det som jag behöver få ordning på är att det faktiskt inte tar mer än en timme att sticka ut och springa. Och det är väldigt bra för min stackars rygg, som tagit stryk av det myckna läsandet det här året. Nu är den fit for fight igen, efter Gotlandsveckorna och några joggingrundor. Det är inte det att jag tycker det är jobbigt att springa, det är mer det att jag inte vill ge upp det jag håller på med, bryta, för att sticka ut. Men, det går ju så fort att komma in i det igen, så jag ska bara hitta en bra rutin. Rutiner är det mest fantastiska man kan skaffa sig. Med rutiner gör man saker som man behöver göra helt automatiskt, utan att lägga onödig energi och tanke på dem. Rutiner är det bästa som finns för att frigöra tid och energi för roligheter.

Studieteknik

Det finns en skillnad mellan naturvetenskapliga ämnen, och humaniora. Det är en kanske inte helt epokgörande insikt. Jag vet inte vad humanister som börjar läsa t ex … matematik säger, men jag som läst mycket matematik och fysik tidigare, och ägnat många år åt dess tillämpningar, tycker det är helt tvärtom att läsa ämnena.

Matematik och fysik är så praktiskt. Man börjar nämligen med att förstå principen, sen tillämpar man den på lite olika frågeställningar och liksom fördjupar och breddar. Logiskt, sammanhängande. Men ta idéhistoria, t ex, det är fruktansvärt många påståenden och förgreningar hit och dit, och enorma mängder ord. Inte obegripliga på något sätt, men först är det bara en massa lösa trådar, och efter att man ältat ett tag, läst upp och ner, och fram och tillbaka, hit och dit, och ännu mer. Då börjar ett mönster lyfta sig ur ordmassan. Men det finns ingen ände på det. Man kan bredda och fördjupa. Och man kan tolka och driva sina teser, utan särskilt stringenta beviskrav. Det har naturligtvis sin tjusning. Men det är annorlunda. Och det har inverkan på studietekniken. Eller kanske snarare på skrivtekniken.

I början ville jag ha allt klart för mig, följa alla trådar, inte lämna några luckor. Jag grävde djupare och djupare. Läste till ögonen blödde och skrev till tangenterna glödde. Resonemangen svällde, kastade trådar överallt som jag inte hann följa upp. Jobbigt. Svårt att sätta knutar på dem, klippa av.

Men nu tror jag att jag löst det. Lösningen är att läsa mycket, men skriva under tidspress. För när man skriver under press tvingar man sig själv att se en viss upplösning. Med mer tid är det enda som händer att upplösningen ökar, eller till och med grumlas. De stora dragen hittar man om man inte ger sig själv alltför lång tid att skriva. Lästiden, däremot, den kan man vara generös med.

”Man” är förstås ”jag”.

Jag förstår, på något vis, att man (dvs humanister) behöver skygglappar och verka envist inskränkt. Annars får man ju aldrig något gjort. Men jag ska jobba på det där med inskränktheten, den vill jag faktiskt inte skaffa mig.