”Hur pratar man med en sårad man?”

En sådan sökning ledde hit, till min blogg, hur pratar man med en sårad man. Då känner jag mig naturligtvis manad att ta tag i den relationsfrågan. Såklart att jag med min visdom vill bidra till en harmonisk tillvaro för alla människor. Men en disclaimer först. Eftersom frågan handlade om män, skriver jag konsekvent om det. Det betyder dock inte att motsatsen gäller kvinnor, eller att kvinnor aldrig kan bete sig likadant. Det handlar öht inte om kvinnor här.

Så, hur pratar man med en sårad man …?

Först ska vi reda ut några saker. Det finns några olika ”sårad”. Först ska vi ta reda på om det handlar om en man som blivit sårad, som en yttre handling, eller om han enbart känner sig sårad, vilket lika gärna kan ha interna orsaker. I stort sett oberoende av omvärlden.

Det finns t ex snarstuckna, egocentrerade män. En sådan man känner sig sårad av helt random saker. Han känner sig sårad bara för att han fick fel sittplats vid matbordet. Eller för att han inte får höra allting som du pratar med andra människor om. Om honom kan vi säga såhär: Honom går det inte att prata med. Alls. Ju mer du försöker resonera, logiskt, desto mer bränsle får han på sin sårade martyrbrasa. Ingen idé. Lägg ner. Avfärda snarast möjligt.

Sen finns det män som är kloka och resonabla. Vettiga helt enkelt. Om du råkar såra en sådan man, gör du ditt bästa för att förklara ditt klumpiga beteende, hur det blev som det blev. Och så ber du om ursäkt, och menar det. Ögonblickligen.

Om han blöder någonstans ifrån, ger du honom ett plåster.

Sådärja. Det var väl inte så svårt?

Äktenskapstest

Det är naturligtvis inte lätt att leva tillsammans med en annan vuxen människa. Varför skulle det vara lätt? Olika personligheter har man definitivt, även om de kan vara mer eller mindre lika. Olika humör, olika värderingar, olika tankar.

Att laga mat till fest, när man planerat och har tid, det är lätt som en plätt. Men att laga vardagsmaten, när det ska gå fort och alla är trötta. Och göra det så att det blir gott och varierat. Det är en utmaning. Det är samma sak med relationer. Att få det att funka när man är avslappnad, har tid och fokus. Det är lätt. Utmaningen är vardag och tighta lägen.

Idag råkade Doktor T och jag ut för ett tight läge. Vi parkerade i stan. Gick för att fota. När vi skulle åka hem igen körde vi fast med bilen. Det var jag som hade parkerat. I uppförsbacke. Det var halt. Jag kom inte loss. Slirade bara. Vi försökte båda två. Det blev bara värre och värre. Till slut var vi fem centimeter från bilen som stod bakom. Att köra in i den var inte ett alternativ. Vi klev ur och tänkte. Två spår till lösning. Få tag i den som hade bilen som stod parkerad bakom, den var insnöad och inplogad. Och att ringa bärgning. Vi gjorde båda. Fick inte tag på den med bilen. Bärgaren dröjde. Till slut kom hon med bilen bakom vår. Hon hade inte fått loss den tidigare, utan väntade på vänner till hjälp. Men hon backade den. Vi fick loss vår bil. Sen fick hon loss sin. Bärgaren hann inte fram. Vi hann avboka den. Win-win.

Sen körde vi och tankade bilen, handlade lite extra grejer till middagen. Och röda tulpaner. Och så körde vi hem.

tulpan

Inga utbrott. Vi klarade den äktenskapliga krisen som kunnat bli en avgrund av anklagelser. Bara gemensam problemlösning.

När vi kom hem, och hade belönat oss med varsinn St Peters, läste jag Simpel övning som kan rädda äktenskapet. Det hela går ut på att reflektera. Reflektera över gräl från en tredje, neutral parts perspektiv.

Det är inget dumt råd. I största allmänhet. När du gör något dumt, säger något dumt till någon, skriver något fullständigt idiotiskt. Vad tror du någon annan skulle tänka om det? Om dig? Hur skulle en utomstående lösa problemet?