Jag har en försåtlig plan

Min rara tonårsdotter är som flickor ibland tenderar att vara, bland annat intresserad av mode, smink, utseende, shopping och så’nt. Det bloggas outfits och sminkningar och det ena med det andra. Mitt eget intresse i frågan inskränker sig till periodiska infall, särskilt nagellack eftersom de har så fina färger. Ibland. Och mest långa perioder när jag åker till jobbet med tröjan ut-och-in och bara ena ögonfransen med mascara. Så jag har svårt att förstå det där riktigt ordentligt. Intresset alltså.

Utöver begränsad insikt tycker jag det är viktigt att hon inte gör sig till offer för omvärldens tyckanden. Himla besvärligt liksom, om man ska bekymra sig om vad andra tycker om ens utseende i tid och otid. Tidsödande. Opraktiskt.

Flickorna modebloggar och drömmer om att bli bloggdrottningar. Tror jag. Ungefär som flickor drömde om att bli modeller förr i tiden. De skapar bloggar på olika bloggställen, och fixar designer i den mån det går. Och så lägger de in bilder på sina outfits.

Som mamma till rara barn vill man förstås inte styra upp dem helt heller, de måste få utveckla sina intressen och hitta sina egna vägar. Hur lite man än förstår sig på det de gillar. Jag är faktiskt inte så intresserad av datorspel, som Dota 2, heller, om man nu tänker efter. Som sönerna gärna ägnar sig åt.

Men, det känns extra viktigt att dottern inte riskerar våpighet. Så vad ska en bekymrad moder göra? Jo, det uppenbara. Mamman har för avsikt att lära dottern programmera, serverprogrammering. Vi börjar med php från grunden.

I feminismens namn ska min dotter kunna programmera sina egna mode-bloggar.

Ja, som om jag nu ville kalla mig feminist då. Men struntsamma. Principen. Win-win.