Optimeringsparameter

De här snubbarna i Iliaden, de är ganska labila. Agamemnon blir sur över att han av Apollon tvingas lämna tillbaka sin krigsbonus, sin slavinna, och då snor han Akilles bonus-slavinna. Akilles blir sur över det och slutar kriga. Och så går det tokigt för hellenerna ett tag.

Då skyller de på gudarna när de själva inte beter sig rationellt. Det är Zeus fel att Glaukos byter bort sin rustning i guld, mot Diomedes i brons. Vems annars liksom, när han beter sig så dumt?

Det är som om de använder gudarna som hjälpmodeller för att få livets alla konstigheter att gå ihop. När man inte begriper hur man beter sig, skyll på en gud. När saker och ting händer som man inte begriper, skyll på en gud.

Saker och ting måste helst ha både orsak och syfte, mål. För snubbarna i Iliaden verkar gudarna i alla fall vara orsak till mycket, men de verkar inte höra till målet så himla mycket. Inte som den ackumulerade guden i nutida stora religioner, som mer verkar vara en del av målet också.

Men Akilles och hans kompisar optimerade mot odödlig ära. Rikedom och sån’t, och krigsstrategier följde av det. Jag tänkte på vad människor optimerar mot nuförtiden. Företag t ex, optimerar  väl inte precis mot odödlig ära, utan mer direkt mot rikedom. Om man tänker sig en formel:

{Ära, rikedom, vänskap, visdom, hälsa, …} = a*krig + b*arbete + c*studier + d*socialt liv + e*träning + …

Ja, då kan vi medelst införandet av referensvärden, till exempel visdomref derivera hela alltet och liksom optimera hela alltet mot ett minimerandet av skillnaden mellan verklig visdom och referensvisdom, och på det sättet se var vi ska satsa i ekvationen. Typ lite förenklat kanske man kan säga att vidsomsoptimering kräver lite fokusering på t ex studier, arbete, iakttagelser, analys, reflektion. Inte så mycket krig kanske, och kanske inte så himla mycket att härma andras attribut. Nu inser var och en att ovanstående ekvation är en förenklad representation. Optimeringsrummet är mångdimensionellt och olinjärt, och det finns förmodligen vissa korskorrelationer här och där. Men ändå, principen!

Vi inser med denna enkla modell att det finns fler problem, utöver att ekvationen är synnerligen besvärlig. Den är förstås inte helt känd. Men det kan vi lösa genom att lägga till en parameter på slutet epsilon, som är stokastiskt brus. Saker som bara händer, Akilles skulle ha ha satt epsilon = Zeus, men det gör inte vi. Vi låter helt enkelt epsilon vara det vi ännu inte känner till. Men det finns minst ett problem till, och det är att vissa variabler kanske vi inte kan mäta i ett mätbart universum, eller så mäter vi fel. Och där har jag just nu inga svar på hur situationen generellt ska hanteras. Jag tänker mig en pragmatisk ingenjörslösning på slutet. En erfarenhetsbedömning, av arten vi kanske inte kan mäta hur glad du är, men vi vet att det är bra för optimeringen att vara glad, så vi sätter ett högt värde på den parametern. Ungefär.

En finess är att man kan göra en mångdimensionell optimering också, man kan t ex optimera visdom och hälsa samtidigt, okej, vi får ju hitta på en liten optimeringsekvation då, men det är ju inte svårt. Det är bara en dimension till, visdoms-hälso-planet.

Nu tror jag vi har det mesta för att kunna välja strategi för bästa optimering. Kom bara ihåg att använda formeln på ett förnuftigt, ingenjörsmässigt sätt, så kommer det gå bra. Dvs använd den inte som projektledare, ekonomer och annat löst folk tenderar att göra så fort de får lägga vantarna på en formel. Dvs utan eftertanke.