Lördagsrecept

Om vi fortsätter på Mindfulnesspåret från igår, har jag nu tänkt igenom hur den perfekta lördagsmorgonen ser ut. Lördagsmorgonen som bäddar för den perfekta dagen, där sinnet är glatt och lätt, molnen repelleras i den mån de överhuvudtaget existerar, och tålamodet med alla tillvarons små förtretligheter är såsom ängelns. Såhär ser den ut:

  • Vakna ganska tidigt (fast idag blev det sent, halv nio, där får ängeln göra tjänst för den missen).
  • Ingenjörsjuice (Berocca med Tropicana Sanguinello).
  • Massor av kaffe
  • Läsning i flera timmar (här ingår skriva något också, det är samma sak Läsa och skriva).
  • Leta i bokhyllan efter böcker jag ska läsa i sommar när jag inte läser så mycket kurslitteratur.

Idag letade jag t ex fram Postmodernismens förklaring. Skepticism och socialism från Rousseau till Foucault, t ex. Det var ett tag sen, förmodligen förra våren, som jag skaffade den. Men jag tror faktiskt den kommer passa mycket bättre att läsa nu, än då.

Sen letade jag fram all Framgångslitteratur som står och bubblar i bokhyllan. Framgångslitteratur införskaffas framförallt, eller enbart faktiskt, på flygplatser, i samband med tröttande tjänsteresor. Något att läsa på åttatimmarsflygningar över Atlanten. Märkligt nog förblir de trots det oftast olästa. Den enda bok jag läst av dessa är den rätt roliga Nice Girls Don’t Get the Corner Office. Jag har inte ens tillämpat det simplaste tricket för bättre karriär, att sluta ha håret i hästsvans.

De övriga fick mig att storkna på några få sidor. Men vad som fick mig att köpa dem? Inte ens som yngre och naivare trodde jag på mirakelkurer. Men det är intressant att se den anekdotiska bevisföringen, såhär gjorde jag, gör som jag. Det är faktiskt superintressant. De generaliserade framgångssagorna.

De är intressanta eftersom det säger något om hur vi ser på matematiken. Och speciellt statistiken. När vi vägrar tro att vi är del av statistiken, bara för att vi inte stämmer med medelvärdet, utan ligger ute i svansen. Men helt plötsligt ska alla göra som jag, alla kan nå framgång om de gör som jag. Och vips finns ingen statistisk fördelning mer, allt blev deterministiskt. Helt plötsligt vill vi (jag låter ”vi” vara odefinierat) vara den personen det gäller.

Är det inte märkligt?

image

Ja, sån’t har man tid att fundera över en skön lördagsmorgon.

Sen när förmiddagen går över i eftermiddag, slår verklighetens alla krav och förväntningar till. Men med den perfekta morgonen i ryggen kan jag brottas med nästan vad som helst. Vad som händer när den perfekta morgonen störs, det ska vi inte tala om.

Mindfulness som kvinnofälla

Varför skriver så många kvinnor om mindfulness, om att hitta balans och harmoni i tillvaron? Om saker man ska göra för att bli en lycklig, tillfreds människa. Självförtroende, självkänsla, självförverkligande. Symboliserat av att sitta på balkongen, eller altanen, och mysa under filt med tända ljus. Böcker och poddar rekommenderas som förklarar och bekräftar. Böcker skrivna av människor som genomlevt något svårt, och vill inspirera andra. Det handlar om inspiration, om att göra bra saker, göra rätt.

Jag måste poängtera att det inte är fel, eller det vet jag inte, men jag tycker inte det är fel, jag funderar bara över fenomenet.

Det kan råka vara så att många kvinnor som bloggar gör det av något privat-personligt skäl, som att med skrivna ord försöka hantera livet. Och till och med svårigheter i, och med, livet. Att bloggandet är nära det privata. Är det bara så jag upplever det, eftersom det slog mig och jag därmed söker bekräfta det? Confirmation bias.

Jag vet inte. Och det spelar kanske inte så stor roll för den tanke jag tänkt de senaste dagarna. Det som nämligen slagit mig är att detta sökande efter självkänslan och självförtroendet, att ”vara i nuet” synes mig som en kvinnofälla. Att hela rörelsen på något sätt blir ett krav att uppfylla: ”Se för bövelen till att du njuter nu! Njut! Nu! Jaså inte, då får du allt lov att yoga lite mer, läsa lite mer biografisk självhjälp eller lyssna lite mer på kloka ord från någon (eventuellt) självutnämnd guru.”

Vad skulle hända om vi brände upp alla steg-för-steg-motiverande böcker för lyckligare liv, lugnare själ, bättre ekonomi, fantastiskare sex, exploderande karriär, mera tid för barnen och vackrare hem som befrämjar själen?

För visst låter det som en hel massa tvång, att se till att skaffa det där?

Inte nog med att du ska laga mat när du kommer hem från jobbet till alla i familjen, i alla fall på din dag, du ska se till att göra det njutningsfullt för både dig själv och de andra. Nu. Och sen när allt är iordningsställt och klart puffar du väl till kuddarna i soffan och njuter lite mer? Eller? Till någon uppbygglig litteratur, eller prisbelönt TV-serie, kanske något med hur man kan baka tillsammans med barnen?

Nej. Om man inte passar sig kommer man inte undan kvinnofällorna, hur moderna tider vi än lever i. Jag utfärdar härmed en varning för Mindfulness, Yoga, Feng Shui, Qigong, Steg-för-steg-metoder och allt som försöker få dig att vara Nu. Det är farligt och förslavande.

Tänk själv.