Skrivandets metodik

Jag jobbar på poesin.

Till på måndag ska jag prestera några Lyriska försök. Det är klart man kan slå sig ner vid skrivbordet. Eller köksbordet. Med ett glas vin, stearinljusen tända, liksom blicka inåt, eller så. Och skriva

Ljuskronans spegling i fönstret.
Natten faller. Katten knackar på.

image

Det är alltså ungefär så det ser ut här nu. Spip har utarbetat en metod att slå med tassarna på fönstret när han vill in. Han dök upp mitt i den poetiska speglingen (där lite mörkt, under blomman). Fönstret blir fruktansvärt smutsigt av tassar.

Han har en metod. Jag ska utarbeta en metod! Alltså, det hade jag redan gjort, det var den jag tänkte skriva om idag, men så dök Spip så lägligt upp och gjorde överföringen mellan dikt och verklighet så bra.

Lyrik verkar ha ett av två syften. Det ena är att berätta något, det andra är att förmedla en stämning. Det ena utesluter förstås inte det andra. Och då tänkte jag att i denna lilla insikt ligger hela metoden och gömmer sig! Man gör så att man skriver ner det man vill framföra (just nu bygger metoden på att något åtminstone ska berättas), sen komprimerar man det. Så mycket det bara går. Typ jpg-komprimering. Och när man har gjort det, tar man fram ordboken. Eller google. Och så sätter man igång och byter ord. I det läget kan man med fördel ordna stämningen också. Och vips har man en dikt!

Jag har inte testat än, det är fortfarande en skrivbordsprodukt, men jag tänkte det borde fungera. Det bär mig liksom emot att bara sätta mig ner och vänta på att något helt ad hoc bara ska komma ut.