Frågan om klimatet kring klimatet

Det slog mig att jag faktiskt skulle kunna sätta mig in i det här med klimatmodellering. Det man kan själv har en tendens att liksom falla bort från uppmärksamhetscentrum. Jag menar, det är inte ofta man tänker på att man kan saker som inte alla andra kan. Saker som man själv kan har man, i alla fall jag, en tendens att härleda till sunt förnuft, som något självklart, varken speciellt, märkvärdigt eller udda. Alla kan väl Laplace-transformera och disktretisera en simpel differentialekvation, liksom, det är inget att orda om. Alla vet väl hur man förflyttar sig mellan tidsdomänen och frekvensdomänen. Och alla förstår väl hur man analyserar en stokastisk process. Eller vad man, i alla fall i stora drag, kan kräva av data som ska validera en fysikalisk modell. Eller förstår vilka osäkerheter som kan tänkas finnas i en sådan. Piece of cake, inget att prata om.

Men, så är det förstås inte. Alla människor kan en massa speciella saker som ingen annan kan. Eller som inte så många kan. I alla fall inte alla. Det betyder att jag också kan saker. Det behöver inte nödvändigtvis vara saker som ingen annan kan. Jag menar snarare att eftersom jag kan vissa saker, och har ganska lätt att begripa det mesta som kommer i min väg, så finns det inget som hindrar att jag använder mig av den specialiteten, för att just … förstå saker och ting.

Jag är förstås intresserad av fysiken och matematiken. Men inte bara, jag är också intresserad av hur människor tänker. Och varför de tänker som de tänker. Vilka grunder har de för sitt tänkande, vilka förnuftiga kriterier eller förnuftiga, eller oförnuftiga, känslor?

Och om vi tar det där med förnuftiga och oförnuftiga känslor och tankar, så undrar jag, med tanke t ex på stycket om klimatskeptikerna som allesammans i ett svep tycks förvandlas till klimatförnekare i Here be dragons, om klimatförespråkarna (här som motsats till det som benämns klimatförnekare) anser att det finns några verkliga skeptiker, alltså sakliga skeptiker, som, sakligt igen då, kritiserar modeller och antaganden. Och var isåfall den, intressanta, diskussionen förs. Det undrar jag.

Finns det alltså skeptiker, eller kritiker, som av klimatforskare tas på allvar, vars sakliga kritik bemöts sakligt, utan invektiv från något håll, i klimatet kring klimatet? Det undrar jag. Det ska jag leta efter.

Förresten borde klimatfrågan bli intressant ur ett idéhistoriskt perspektiv, om ett antal år.

Here be dragons – miljöhotet

Idag var vi till Hemse för att uträtta några raska ärenden. Man vill undvika storstaden så gott det går. Alltså var vi effektiva. Men jag behövde märkpluttar. Så´na små flärpar man sätter i böckerna, istället för att vika boksidorna som hundöron. Jag är storkonsument av märkpluttar. Speciellt bra är de förstås att använda i lånade böcker. I mina egna drar jag mig varken för överstrykningspenna eller anteckningar. Men märkpluttarna hos Hemse Krut och pappershandel var slut. Men jag lärde mig en sak, de heter inte märkpluttar, de heter indexmarkörer. Nu vet jag det.

Jag får återanvända mina märkpluttar indexmarkörer från andra böcker så länge. Eller göra anteckningar vartefter.

Därför tänkte jag att vi kan ta kapitel två i Here be dragons nu. Medan märkpluttarna sitter kvar. Kapitel två heter Our planet and its biosphere, och behandlar mest klimatfrågan, global uppvärmning. Kan vi hålla planeten vid liv tills vi kan flytta till någon annan?

Även om jag inte är bekant med detaljerna i klimatmodellering är jag väldigt, väldigt bekant med matematisk modellering av stora komplexa fysikaliska system. Och med validering av de modellerna. Och osäkerheterna. Och jag har stora bekymmer med klimatmodelleringen. Inte så att jag vill påstå att de bästa modellerna är fel, eller att man mätt fel, eller att man gjort fel i validering, eller använt mätdata på fel sätt. Eller att man har brister i tidskonstanter, eller mätdata. Jag känner helt enkelt inte till detaljerna. Mitt bekymmer är det som Häggström så illustrativt visar i avsnitt 2.5 The role of carbon dioxide, där han avfärdar klimatskeptikers ifrågasättande av kausaliteten mellan koldioxidhalt och temperatur, genom att säga att det inte är de data man använder för att validera modellerna. Alltså de data som tycks ha en kausalitet som pekar på att koldioxidhalten ökar med temperaturen. Men istället för att säga något om vilka data man då använder, och referera till dem, hänger han sig åt en aggression mot klimatskeptiker, drar alla över en kam och kallar dem klimatförnekare. Utan en enda referens till de data som används, eller hur. En sak som så enkelt skulle ha vederlagt kritiken. Varenda gång jag av uppriktigt intresse, har frågat någon efter dessa referenser, har jag fått till svar ”men det är bara att googla”. Och jag förstår inte varför jag ska googla efter det, om det nu är så uppenbart och enkelt. Och det kan ju inte vara jag som har bevisbördan av den modell som används är validerad på ett vettigt sätt, eller i alla fall att det finns en diskussion kring varför den kan användas, om nu data är skakiga. Eller?

Den delen i boken är fruktansvärt intellektuellt tråkig, eller så är det jag som är tråkig som inte gillar smutskastning, men jag önskar så att det hade funnits ett objektivt, pedagogiskt avsnitt som förklarar hur det verkligen ligger till, istället för den intetsägande aggression som nu finns där.

Jag lärde mig ingenting där. Synd. Faktiskt funderade jag på att sluta läsa där, jag avskyr den typen av fåniga angrepp (Häggström gör dem på sin blogg också då och då, tyvärr). Men jag höll ut och läste vidare. Kapitlet diskuterar i övrigt geoengineering och behovet att göra något för klimatet.

En sak jag undrar över, är att det påstås att den senaste stabila perioden efter istiden, 10 000 år, har varit ovanligt lång och ovanligt stabil. Så att vår civilisation har kunnat utvecklas. Och vi vill väl behålla den så? Annars har jordens historia innehållit både varmare och kallare perioder. Utan civilisationer. Men … om det nu skulle ha funnits civilisationer likt vår, och jorden täckts med is under lång tid. Hur skulle vi nu se att de isåfall funnits, hur kan vi dra slutsatsen att de inte funnits? Och om nu jorden i sin egen cykel vill göra jorden t ex mycket varmare, och vår inverkan är som en krusning på den ytan, ska vi ändå försöka behålla vår stabila tillvaro? Det blir kanske en annan bok om alla dessa frågor tas upp, men jag tycker ändå det är en viktig fråga att diskutera, den griper in i de andra, senare, hur mycket ska vi göra? Man kan ju svara ”Så mycket som möjligt, mänsklighetens överlevnad är överordnad allt” såklart. Det vore väl bara i evolutionens fortsättning att göra det. Men det är ändå en annan fråga än att bara försöka eliminera det vi kan misstänka är vår inverkan på jordens naturliga klimatcykel.

När jag gick i gymnasiet, förresten, det är drygt trettio år sen, gick jag miljövårdsteknisk variant på naturvetenskaplig linje. Vi ägnade oss åt miljöfrågor. Då var försurningen den stora frågan framför andra. Vi var till och med ute och kalkade en sjö mitt i vintern (jag hade ett helvete att reda ut mitt midjelånga hår efter den insatsen kan jag tala om). Men försurning hör man inte talas så väldigt mycket om nu. Häggström tar upp försurning av oceanerna, och hänvisar till studier som säger att vi är på den säkra sidan. Kanske var det kalket då.

Rim och reson för klimatet?

Är det sant, kan det vara dags för lite rim och reson och balans i denna oordnade fråga? Inte en dag för tidigt.

”Det är alltid så när det blir en hajpfråga att vissa människor blir väldigt engagerade. Men många av dem är inte alltid de mest sakkunniga, och många väldigt duktiga forskare är inte speciellt intresserade av mediala aktiviteter.”

Och en av de mest engagerade i den debatten är ju som vi vet DNs egen reporter.

Diskussioner med klimatkatastrofengagerade personer brukar kännetecknas av ett alldeles speciellt tillvägagångssätt. När man, som jag, lite avslappnad, faktainriktad, ingenjör frågar efter en referens. Bara en yttepyteliten ynka referens till något som påminner om en vetenskaplig rapport om modellvalidering, en kärnfråga i detta sammanhang. Så blir man vanligen först utskälld och ålagd en massa personliga egenskaper man med stor sannolikhet inte kan ta cred för (vad har min person med klimatet att göra, brukar jag stilla undra). Sen när den engagerade personen till slut kommer fram till själva frågan om referensen föreslås man leta själv, det finns över hela internet.

Och då undrar jag stilla varför jag ska leta efter den engagerade personens argument? Ligger inte det i hans eget intresse att föra fram de vetenskapliga rapporterna som stöder hans ståndpunkt? För det är väl vetenskapliga resultat som ligger bakom engagemanget? Eller?

Jag kommer aldrig att begripa det där. Och här står jag fortfarande utan referenser, men med ett antal utskällningar och lata förslag att googla.