Feministisk vetenskap

Jag har varit på tjänsteresa, två dagar, i ett land som inte är med i EU men där våren är som den kommer att vara här om en månad. Trevligt. Jag har hållit låda flera timmar idag. Egentligen är jag trött, men eftersom jag inte har varvat ner än tänkte jag passa på att skriva ett blogginlägg.

För att pussla ihop arbete och studier och allt annat är det praktiskt att utnyttja ställtider. T ex kan man läsa på flyget. Jag läste alltså Feminist Epistemology and Philosophy of Science. Det tog ett tag innan jag förstod att när det talades om vetenskap så var det allt annat än naturvetenskap och teknologi som menades. Det är lite, lite svårt att tänka sig hur ”kvinnligt tänkande” skulle förändra naturlagar t ex.

Nu var den här artikeln ändå rätt intressant, efter ett tag förstår man att vad som behandlas är stereotypt ”kvinnligt tänkande”, dvs artikeln gör, enligt min (feministiska) tolkning, inga anspråk när det gäller att definiera kvinnligt tänkande. Det tycker jag är ett positivt drag. Däremot argumenterar den rätt tydligt för hur olika perspektiv gör skillnad i vilka frågor som är intressant, hur man ser på olika frågor, och hur man värderar dem. Och där måste man väl säga att det finns en poäng. När de gäller samhällsvetenskaper och humaniora, där man ägnar sig mer åt tolkning som metod.

Men nu ska jag äta choklad.

What’s in it for me

Jag glömde ett annat viktigt tips i gårdagens betraktelse kring karriärplanering.

Förutom att göra roliga saker, sova ordentligt, äta bra, motionera och så’nt som håller en pigg och glad, finns det en sak till som är synnerligen viktig när det gäller jobbet. Såhär är det: naturligtvis gör man viktiga och rentav epokgörande insatser för nationen och mänskligheten i sitt arbete. Men, det kanhända att omvärlden inte riktigt förmår, och förstår att, uppskatta ens insatser till fullo. Det kanhända att de till och med får för sig att ifrågasätta ens motiv. Smutskasta dem (det finns de som tycker att bara det faktum att något är ”roligt” t ex diskvalificerar arbetet från att vara nyttigt och viktigt). Eller bara rycker på axlarna.

Och om man är lagd åt det här bekräftelsetörstande hållet är det nog svårt att orka då. Sådana människor känner man igen på att de är gnälliga och ofta säger Otack är världens lön. Och så’nt.

Om man känner på sig att man egentligen är i stort behov av omvärldens gillande, har jag ett förslag. Man ska tänka What’s in it for me. För om man tänker det, och gör sådant som man har personlig glädje och nytta av. Gissa vad som händer då? Voilà, man behöver inte fundera på otacken! Eller tacken. Man får saker gjorda, upptäckter upptäckta, epoker epokgörande. Osv. Man lär sig saker och man har roligt.

När jag skriver detta inser jag att jag gör samma misstag som jag beskyllde jobbcoacherna för igår. Det är hemkokt hokus-pokus. Jag har ingen aning om ifall det funkar eller inte. Jag själv har en inre motor vars drivmedel jag egentligen inte har en aning om. Det funderade jag på idag, när jag satt timme ut och timme in och bytte siffror för att få ordning på en beräkning jag bara var tvungen att få reda på resultatet från. Jag har aldrig diskuterat frågan om mål och mening med mig själv. Det bara finns.

Men nu är det såhär, att för tillfället är världen lite enkelspårig. Några dagar till. En vecka eller så. Minst. Typ såhär: matematik och fysik består den av. Och nagellack för att vila hjärnan (ångorna är särskilt bra).

gradient CG First Mate

Här har vi alltså en tekniskt lite mer avancerad manikyr. En glittergradient. China Glaze First Mate och på den OPI POLKA.com. Coolt va’?

Det som är roligt

Som jag inte kunnat avhålla mig från att berätta då och då, är jag väldigt förtjust i mitt jobb. För att det är så himla kul och intressant och spännande. Och jag lär mig nya saker varje dag. Fast jag jobbat där i över 20 år. Med typ samma sak. Fast det är ju inte samma, för det är ju nytt hela tiden. Fast samma område. Djup grop jag gräver. Det är inte illa av ett jobb att kunna erbjuda det. Nya spännande saker att lära varje dag. Jag har en oerhörd tur helt enkelt.

Just nu håller jag på att avsluta ett par projekt. Wrap it up. Skriva rapport, göra de sista beräkningarna. Dra de slutliga slutsatserna. Formulera de epokgörande upptäckterna. Skriva. Sida upp och sida ner om förutsättningar och genomförande. Om resultat och slutsatser. Och när man tänker på det. Är det ganska mycket tedious work. Kanske måste jag räkna om någonting för att få just de plottar jag behöver för att illustrera just det jag vill säga. Kanske fattas det några beräkningar mitt i alltihopa. Det är att sitta och sammanställa resultat, plocka ut siffror, tänka. Manuellt ändra siffror i tiotals filer för att köra om något.

Och det är klart det inte är jättekul, själva grejen, att sitta och ändra siffror i tiotals filer. Att monotont göra samma sak i en timme eller två. Just det momentet är ju ganska … tedious. Om det är oerhört mycket som ska göras och jag kommer göra det många gånger skriver jag förstås ett skript. Men ibland är det lite som inte är värt ett skript. Men det är inte det som är grejen. Att just sitta och ändra siffror. Det är resultatet. Resultatet. Som är värt hundratusen gånger mer. Det jag får veta när jag spenderat de där timmarna på manuellt, monotont arbete. När jag väntat på beräkningarna som är klara efter två dygn. Det är belöningen kommer. Det är då jag får veta. Och det är det som är intressant och roligt.

Så när jag säger att jag har världens roligaste jobb, betyder det inte att jag sitter och skrattar vid skrivbordet vid varenda tangenttryckning. Det betyder att jag känner mig tillfredsställd när jag åker hem, nästan varje dag, för att jag har lärt mig något nytt. Jag har använt och ansträngt hela min intellektuella förmåga. Jag har drivit något framåt. Det är belöningen. Inte att varje moment jag gör är är hysteriskt roligt.

Det är en fråga om instant eller delayed gratification. Om att ha uthållighet att göra monotona saker för att få en större belöning senare.