Från det ena till det andra

Visste du att ingenjören genomgick en metamorfos under artonhundratalet? Från att ha varit en genialisk Polhemstyp, en förhistorisk MacGyver, blev han (det var en han på den här tiden) en vetenskapligt skolad problemlösare, en länk mellan den alltmer svårbegripliga naturvetenskapen och samhället. Nyttan kom till universitetet med ingenjören. Här skulle utbildas med mål och mening, inte bara med sanningen för ögonen. Ingenjörens mål och mening var att förstå problemet och lösa det, på ett metodiskt och robust vis.

Teknikens uppgift är inte att fördärva livet för mänskligheten, vilket en del människor ibland tycks få för sig. Teknikens uppgift är naturligtvis att förbättra livsvillkoren, den som vill bo i en grotta, räcker upp en hand.

Det var på artonhundratalet man ville rensa bort värderingar från vetenskapen, den skulle bara presentera fakta och resultat, inte värdera dem. Gissa vilka som mest ville det? Humanisterna. Vilket ju är ganska intressant med tanke på vilka det är som är mest rabiata när det gäller att klaga på tekniska uppfinningar som förstås kan användas av ondsinta … skurkar.

Nåja. Om vi bortser från vem som ville vad, är förstås onda och goda tillämpningar intressanta frågor. Faktum är att jag tycker man kan pröva tanken ”so what om AI blir lika intelligent som en människa, om en robot inte kan skiljas från en människa”. Svaret på den tanken avslöjar att vitalisterna, de som tror på en livskraft, bortom kemiska och fysikaliska förklaringar, lever. De som vill se det mänskliga som unikt. Utan att ha klart för sig vad det egentligen är (förstås). Men det är människor som gör alla dessa upptäckter. Alltså är robotar och AI mänskliga uppfinningar, de är mänskliga. Nej, jag säger inte att det nödvändigtvis vore en trevlig värld, jag säger bara att de argument jag hittills sett är usla. De är rationaliserade känslor. Och det är inget fel på känslor, inte alls, men jag blir irriterad när man försöker göra något rationellt av dem istället för att säga som det är: ”Jag tycker det är läskigt med maskiner, jag vill att det ska vara som det är nu, jag känner det så.

image

Spip är inte en robot. Tror vi.

Men, från det ena till det andra. Nu ska jag ta tag i Romantiken. I litteraturvetenskapen. Det är något annat än ångmaskiner, Carnot-cykeln och Maxwells demon det.

Goethe, here I come!

Oh, Västanvind, du andedräkt som strömmar
ut ur höstens bröst, till alla löv som dött
har virvlat bort och slocknat ut som drömmar.

Fast de raderna var P B Shelleys. Han som var gift med hon som skrev Frankenstein. Den ska jag också läsa. Mest skumma, för jag har nyss läst den. Men Werther får jag lida med.

Mailens förmåga att skapa ångest

Antag du får ett mail, på jobbet, en sen fredag eftermiddag. Du ser det eftersom du slentrianmässigt loggar in på fredag kväll. Mailet har en bilaga. Med största sannolikhet är det någon som vill dig något, vill ha något av dig. Du behöver antagligen göra en ansträngning. Det är fredagkväll, du har faktiskt helg, det är helt i sin ordning att skjuta upp läsandet till måndag morgon. Men antag att du har fullt upp på måndagen, du måste fokusera, ”orkar” inte byta fokus till det mailet eftersom det blir mödosamt både med det och det andra du håller på med, så du skjuter upp läsandet av det där mailet så långt du anständigtvis kan. Till tisdag förmiddag. Och när du inte kan skjuta upp det mer, läser du det.

Och då visar det sig bara vara ett tack för den information och de kommentarer du givit tidigare. Bilagan är det färdiga dokumentet.

Och där har du gått och haft lite småångest i bakhuvudet i flera dagar. I onödan. Du hade kunnat vara nöjd fredag eftermiddag och hela helgen. Och sluppit skjuta upp det en hel arbetsdag, med medföljande dåligt samvete.

Det är så irriterande.

Ingenjörer får man tvinga

När jag borstade tänderna imorse, insåg jag att min dotter kommer att vråla unibrows när hon kommer hem om en vecka, och se sådär illamående ut, på randen till totalt sammanbrott. Som bara en tonårsdotter kan.

Men sen slog det mig att det inte alls hänger ihop, det där med Islands potentiella porrförbud, och det faktum att man hela tiden tjatar om att alla människor borde bli ingenjörer.

Ett argument som brukar föras fram mot porr är att människor, framförallt de kvinnliga skådespelarna, utnyttjas på ett förnedrande sätt. Att de tvingas dit, tvingas delta. En lösning på det problemet är förstås att tvinga männen också, så blir det jämlikt i alla fall. Men den diskussionen kanske jag utvecklar en annan gång. Nu gäller det diskrepanser här.

Det är nämligen så … att man ju gör samma sak med människor som ska välja yrke (annat än porr då). Man försöker ju tvinga unga människor att bli ingenjörer!

Och dem är det minsann ingen som värnar om. De har inga förkämpar, ingen som agiterat argumenterar för att de slippa dras ner i träsket. Nejdå, här skapar man till och med speciella projekt, som regeringens och företagen står bakom.

Det hänger inte ihop alls!