Facebook och det Trojanska kriget

Jag har läst ut Iliaden. Det var inte precis som om det någonsin lossnade och flöt på med läsningen, det var motstånd hela tiden. Tur det är en kurs så man får den läst ordentligt. En hiskelig historia. Achillevs är snarstucken, arg och sur och vägrar att kriga i 2/3 av boken. Heroerna dör som flugor för varandras lansar, spjut och svärd. Tarmar väller ut, blod, hjärnsubstans, tänder, ögon. Huvuden flyger. Gudarna lägger sig i, bråkar med varann och ställer till det för heroerna. Och så dör Achillevs bästa kompis Patroklos, och då minsann drar han på sig en rustning och har ihjäl Patroklos baneman Hektor. Sen är det begravningar, en tävling och sen är storyn slut.

Det är inte precis någon dygd eller visdom det handlar om, fast de försöker vara kloka ibland när det gäller krigsstrategier. Det mesta tycks handla om att skaffa sig ovansklig ära, status i förhållande till varann. Deras öden är redan bestämda, och händer det något tokigt är det inte deras fel, det är gudarnas. Det var någon gud som förryckte Agamemnon så att han tänkte, och handlade, fel och snodde Achillevs slavinna. Som gjorde Achillevs sur nästan hela boken. Det var nämligen en skymf, hans status minskade när han blev av med sitt byte, slavinnan.

Och det slog mig att facebook är en modern variant av det Trojanska kriget. Eller i alla fall är mentaliteten densamma, att skaffa likes, timê, gruppvärde. Värde i någon mening. Den ena tillrättalagda bilden efter den andra, representerande … vaddå? Vad vill bilderna visa? Hur väljs bilderna, vilka väljs bort? Vilken är meningen med dem? Eller med länkarna, med den korta kommentaren kring något? Ovansklig ära? Respekt?

Iliaden och facebook, samma eviga mänskliga värden.

Bilderna på champagne med partnern, poolbad en masse, lyckliga barn, fancy semester och sociala tillställningar med gitarr vid bryggan och solnedgång. Kaffe i bersån. Båtar, just det, båtar! Lite träning kanske, yoga på klippan. Ja, så’nt. Vad ska jag tänka om det?

Jag blir anti fast jag vet egentligen inte varför, kanske av massrörelsen, eller kanske borde jag snofsa till mitt liv och fokusera på viktigheter som image istället för onödig kunskap, och postar extra många länkar som kräver tålmodig läsning och intellektuellt tankearbete. Som om någon verkligen skulle läsa och tänka. Och så postar jag någon katt. Som den här, som jag träffade på min fotorunda på en kyrkogård ikväll.

biskopskatt

När jag tar plats

Den här sommarkursen var det många sökanden till. En av sex som sökte kom in. Jag vet inte riktigt hur det fungerar för de som på heltid ägnar sig åt studier, men jag antar att det är viss press att behålla CSN under sommaren, om man inte har ett sommarjobb. Jag antar det är en orsak till det stora söktrycket, och inte enbart det enorma intresset för Trojanska kriget. Oavsett vilket, känner jag ett visst dåligt samvete, att ta plats bara för att jag vill lustläsa! Jag behöver inte läsa, jag bara vill och har lust och är intresserad.

Det är en annan aspekt på frågan om nyttan med högskolestudier. I alla fall inom humaniora. Inom naturvetenskap och ingenjörsvetenskap behöver man inte fundera, det är nyttigt. Nyttigt i meningen att en ingenjör, t ex, kommer att åstadkomma saker som gör att väldigt många människors levnadsstandard ökar, eller livssituation underlättas. Jag tycker inte det är att förakta, att vilja göra nytta.

Men att läsa om Trojanska kriget. Det är inte precis nyttigt. Inte direkt i alla fall. Man kan raljera vid fikabordet. Man får en pusselbit till vår tankevärld. Det senare är jag särskilt förtjust i. Jag räknar med att det ska komma till nytta, endera dagen.

Men jag tycker inte heller det är att förakta att vilja lära sig något. Vadsomhelst. På det sättet tycker jag att jag har minst lika stor rätt att ta plats på en utbildning som vem som helst, eftersom jag har en genuin törst efter att lära mig något. Men jag behöver inte det jag läser nu på ett direkt sätt. Häromdagen sa jag till min chef, att jag kommer att börja använda mig av de kunskaper jag inhämtat med de senaste årets studier i humaniora. Han uttryckte, lätt skärrad, en farhåga om att det handlade om att argumentera i löneförhandlingarna. Det var kanske inte det jag tänkte i första hand, men varför inte?

Det jag däremot tänkte på är att ännu mer sätta tekniken i ett sammanhang. Nu är det faktiskt inte så att ingenjörer inte kan tänka på annat än sin senaste utredning, vilka fördomar som än florerar, många är rätt världstillvända och allmänt reflekterande och funderar på sammanhang. Några inte så mycket. Men det är väl inte värre än vilken humanist som helst som inte kan skilja på matematik och räknekunskap. Nåja, för att liksom vara värd att ta plats tänker jag alltså studera ordentligt. Iliaden och Odysséen genomlästa, i en första omgång, på två veckor. Fyra sånger per kväll. Utöver veckobetinget i kursen. Det är min plan.

Vi får se i höst om det kommer till nytta.