Existentialismen och renoveringen

Det finns något väldigt mänskligt med att bygga” säger Peter Stormare med bästa Jägarna 2-dialekt i Bauhaus reklamfilm, som jag råkade se under veckans TV-timmar, Morden i Midsomer.

” … som både blir en förlängning av en själv och oberoende av en”, fortsätter han om känslan av att bygga något.

”… att få jobba med nånting som känns verkligt, om att våga ta sig an nå’t stort”

” … att våga göra nånting man faktiskt inte vet att man klarar av, förrän man faktiskt gör det. Det är en känsla man vill hitta tillbaka till.”

Strax efter åtta i morse satte de nya grannarna igång igen, med sina maskiner. Vi är synnerligen förvånade, eftersom den förre grannen renoverade helt, med ett oändligt antal maskiner, och det är inte ens två år sen. Och nu behövs det igen. Fast egentligen behöver det nog inte renoveras. Egentligen är det nog en existentiell fråga, det är frågan om det mänskligaAtt ta sig an något stort. Det som är en förlängning av en själv.

Kierkegaard talar om tomheten och otillfredsställelsen som dussinmänniskan, den estetiska människan och till och med den etiska människan känner när den inser att dess livshållning inte leder någon vart. Det är då man ska bli religiös för att uppnå tillfredsställelse. Nu har jag inte läst tillräckligt mycket Kierkegaard för att helt följa logiken. Men Bauhaus erbjuder existentiell tillfredsställelse, att övervinna sig själv, att göra något verkligt, att göra något mänskligt, att göra något som blir en del av en själv. Slå ihop två brädbitar och du känner värde i din existens, du växer som människa.

Men när renoveringen är klar, när du tittar på dina fina tapeter. Eller nya kök. Vad ska du göra då? Köpa nya gardiner och känna glädje över dem en stund?

Eller flytta och börja ett nytt renoveringsprojekt, kanske. Oavsett om det behövs eller inte. För den där tomheten, som inte ens ett mänskligt bygge kan fylla, är obegripligt.

Men Kierkegaard begrep det. Och Schopenhauer. Men samtidigt tvivlar jag på att alla människor känner sig tillfredsställda av att förandliga sina begär. Om de ens kommer på tanken att försöka. Eller blir religiösa.

Vi får nog vara glada för att renoveringarna håller människor ifrån den mentala misären, helt enkelt. Och ekonomin igång.