Bokbloggsjerka 27-30 januari

Nejmen så roligt, bokbloggsjerkan är tillbaka. Och med en jätterolig fråga:

Om du skulle tvingas välja mellan en hög med böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?

Jag skulle självklart välja en hög med okända författare! Man kan faktiskt mycket enkelt resonera sig fram till att det till och med är det bästa valet!

En hög med kända favoritförfattare är en bestämd hög med kända favoritförfattare. Antalet favoritförfattar kan inte öka om jag läser den högen. Även en hög med favoritförfattare kan innehålla dåliga böcker.

En hög med okända författare kan innehålla bara dåliga böcker, och därmed kommer antalet favoritförfattare inte att öka. Antalet favoritförfattare är alltså i det fallet detsamma efter att jag läst högen med okända böcker, som det var innan (favoritförfattare konstitueras ju av tidigare erfarenheter och de har jag ju kvar oavsett vilken hög jag väljer). Meeeeen, högen med okända författare kan faktiskt innehålla något riktigt bra, alltså kan jag få nya favoritförfattare. Att läsa högen med okända författare kommer att ge som sämsta resultat att jag har kvar alla mina tidigare favoritförfattare, och i alla andra fall kommer antalet favoritförfattare att öka.

Inte nog med det! Man inser också att enda sättet för antalet favoritförfattare att minska är att läsa högen med favoritförfattare!

Okej, resonemangets svaghet är möjligen att favoritförfattare inte nödvändigtvis korresponderar med ”bra bok”. Men, för att ta beslut i frågan om högen tycker jag ändå det är en hyggligt rimligt antagande.

Alltså har här bevisats att läsa högen med okända författare är det bästa för att maximera den integrala (dvs under livet totala) läslyckan!

QED

Faktum är att jag har en sådan hög. Inte bara en förresten, men denna lilla hög anlände i veckan:

hobsbawn

Bokbloggsjerka 5-8 augusti

Veckans fråga handlar om semester(-läsning):

Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?

Och det passar väl bra att reflektera över det precis nu när semestern, sista veckan, går in i den mest intensiva läsfasen, vilket mina senaste poster väl antytt. Generellt brukar semestern, de senaste fem åren, vara i fyra faser, ad hoc ordnade. En del hemma. En del resa med barnen ( bil, hotell). Stuga med barn, och utan barn. I år kom bara Lille Son med, men han flög hem igår. Så nu återstår alltså läsveckan.

imageDen veckan går till som så att jag sitter i en hängstol under oxeln. Och läser. Och dricker kaffe. När jag suttit för länge tar jag en promenad, eller springer, eller gör en utflykt. Med kamera. Kanske cyklar till stranden och badar en stund. Jag läser inte gärna på stranden. Jag får ont i ögonen av ljuset, och det är för varmt och sandigt. Oftast sammanfaller aktivitetsdelarna med Doktor Ts agenda för dagen. Särskilt foto. Och bad.

Det jag just beskrivit är den perfekta semestern enligt mig. Men, den skulle inte vara perfekt om inte de andra semesterfaserna också fanns med. Snarare är det kanske den perfekta avslutningen på semestern.

Läsningen då, jag har tragglat mig igenom Iliaden, snart Odysséen också. Känns bra att faktiskt ha läst dem. Hela. Inte bara delar här och där. Eller att bara känna till storyn. Pennskaftet av Elin Wägner, en påminnelse om sådant som inte alltid varit självklart. Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. Lite i samma anda som Pennskaftet, men senare, mer personligt förstås, mer privat. Så gör jag av Bodil Malmsten, ”fuskläst” inför höstens kurs. Tidigare i sommar blev en del läst, men inte så mycket som jag velat. Förberedelserna inför flytt har tagit mycket tid. Och kommer ta ytterligare tid efter semestern. Men veckan som kommer, då ska jag läsa! Utöver Odysséen pågår läsning av  Vad är antikens filosofi? av Pierre Hadot. Han fokuserar på filosofins praktik under antiken. Filosofin som livshållning. Intressant, och tilltalande. På färjan påbörjade jag också Kopernikanska brev om Bibelns auktoritet och vetenskapens frihet av Galileo Galilei. Han argumenterar desperat för att bibeln tillåter fysikens upptäckter. Också intressant.

Mycket tid spenderas också med läsning av essäer och artiklar on-line. I ämnen som rör filosofi, idéhistoria, teknik, samhälle, politik.

Det blir inte mycket läsning för ren förströelse. Det mesta handlar om att något stilla alla Hur och Varför. Men jag vet inte, de blir bara fler och fler trots massiv läsning.

Nu på morgonen kom örnen och hälsade på. Om jag varit Odyssevs hade jag tolkat det som ett tecken från Zeus. Kanske som uppmuntran, att inte förtröttas?

image

 

Bokbloggsjerka 17 – 20 juni

Finns det någon tidning som du kan tipsa om? Alternativt, finns det en tidning som du saknar trots det enorma utbudet som finns i dag?

Jajemän. De som kommer hem just nu är Aiolos, som är mer som en bok, och Filosofisk Tidsskrift. Av Aiolos har jag bara hunnit med att få två nummer, detta har jag inte mer än bläddrat och ströläst i, men det förra handlade om Petrarca, vilket passade perfekt i tiden med idéhistoriakursen, så den blev välläst. I Filosofisk Tidsskrift hittar man alltid intressanta artiklar, och så gillar jag recensionerna. I det senaste numret en artikel om Aristoteles syn på beröm t ex, och det är ju spännande. Filosofisk Tidsskrift har jag prenumererat på i flera år, och jag gillar mycket det anspråkslösa formatet. Det är texten som talar, inte glättad formgivning.

Jag vet inte om jag saknar något faktiskt. Det jag tänker ibland, när jag går på ICA Maxi, är att det finns fem olika tidningar om tatueringar, tio om husvagnar, mängder om traktorer, jakt och fiske. För att inte tala om damtidningar, livsstil och inredning. Men väldigt få som utmanar intellektet. Men … det ska man väl inte söka på ICA Maxi. Internet finns ju. Och där finns ju t ex Tidskrift för Litteraturvetenskap, som ibland har intressanta artiklar. Och Tidskrift för politisk filosofi, en syskontidning till Filosofisk Tidsskrift, på nätet. I hushållet finns också Science, men den läser jag faktiskt inte särskilt pedantiskt.

image

Bonusfrågan, om historiska romaner, där kan jag inte bidra så mycket antar jag, om man inte ska räkna Robert Oppenheimer: A Life Inside the Center av Ray Monk. En historisk biografi. Men den är riktigt, riktigt bra. Så den måste man läsa i alla fall!