Bloggboksjerka 15-18 april

Dagens fråga i bloggboksjerkan var rolig. ”Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?”

Ja, gärna biografier! Särskilt gillar jag att läsa om filosofer och vetenskapsmän/vetenskapskvinnor. En av de första biografier jag läste var Gunnar Fredrikssons bok om Wittgenstein. För mer än 20 år sen. Vilket för evigt väckte den filosofiska elden. Senare läste jag hans biografi om Schopenhauer. Jag har läst en biografi om Newton, fast den hittar jag inte i bokhyllan nu, och minns inte vem som skrev den.

image

Den senaste är nog Ray Monks Robert Oppenheimer: A life inside the center, som framförallt handlar om Manhattanprojektet och senare om hans eventuella beblandning med kommunisterna och McCarthy-förhören. Jag tycker naturligtvis att detaljerna kring hur man utvecklade atombomben, om hur det saknades en del grundforskning, hur man skulle konstruera själva startmekanismen, riskerna för tidig detonation. Hur man valde människor att jobba med det, hur man tog hand om familjerna. Om insikterna vad bomben skulle innebära, rädslan att någon skulle hinna före. Och vad man behövde göra efter kriget för att kontrollera detta mäktiga vapen. En sak många vetenskapsmän talade för var total öppenhet, så att ingen skulle ha en maktposition i frågan.

Nästa biografi på tur, som stått i bokyllan ett par år och väntat, är Ronny Ambjörnssons biografi om Ellen Key. Förresten kom jag på att jag läste Albert Camus – varken offer eller bödel, av Jenny Maria Nilsson, alldeles nyligen. Och om jag inte missminner mig har jag läst någon biografi om Selma Lagerlöf också.

Biografier är klart intressanta, i alla fall finns det intressanta sådana. När det gäller memoarer är det väl Augustinus bekännelser då, och delvis Jean-Jacques Rousseaus bekännelser som jag har läst. Moderna populärkändisar eller sportstjärnor – hm, känner ingen dragning alls. Vänta! Det var ju inte sant alls, Ebba W-B Århundradets kärlekskrig och Horace Engdahls Den sista grisen som åtminstone perifera i genren biblioteksköar jag på.