Borta bra men hemma bäst

På femte dagen hemkomna igen ifrån mini-resan. Skönt. Borta bra men hemma bäst. Det är ohyggligt roligt att vara ute med sina tonåringar. Det svåraste är möjligen att jämka deras viljor, som kan spreta en del. Dvs det kan vara svårt att jämka ihop dem med min ibland, fast de är väldigt fördragsamma med vad jag hittar på. Om de får föreslå och modifiera ibland. Till exempel hade vi ett par tillägg, som bio. Det hade jag inte planerat in. Men vi såg både Legenden om Tarzan och Independence Day 2. Förr i tiden, på kottdjurens tid, hängde jag med i nya filmer, såg nästan allt på bio. Men de senaste tjugo åren … inte så mycket. Independence Day t ex, den första, såg jag innan Store Sons födelse, som skedde för ganska precis nitton år sen. Vilket gjorde det ganska kul att se tvåan med denne son (och hans syskon) nu. En ganska platt film, får man väl säga. Synnerligen enkel problemlösning, man undrar hur dessa framstående aliens kan vara så himla enkla i tanken. Man hade lagt till några moderna koncept som en kvinnlig president, och några jämställda kvinnliga piloter. Men självklart var det två män, multikulturellt fördelade på sitt sätt, som var huvud-heroerna i berättelsen, tillsammans med den gamle presidenten, som faktiskt kunde utföra lite action. Underhållande, coola effekter, javisst. Film jag glömmer imorgon, japp.

Faktiskt detsamma med Tarzan, som jag lusläste som serie som barn. Jag var inte fullt lika uppmärksam som mina rara barn, rent filmtekniskt, när de påpekade budgetanimeringen, man kunde nämligen se gjutmärkena i lianerna. Och lian-fysiken var under all kritik (det kunde jag dock själv se), de åkte alldeles för långt i lianerna utan att höjden förändrades, och det är ju inte rimligt, såvida lianerna inte åker på räls högt över träden …

Men, ja, underhållande.

I övrigt konstaterade vi att det är bedrövligt mycket folk på västkusten, i alla fall i semestertid, bilköer och stopp överallt. Varbergs fästning var en chock, ett tivoli, vi körde förbi utan att stanna. Mot slutet av resan upparbetade de rara barnen en viss skepsis mot de platser jag försökte ta oss till, så den sista platsen, uppenbarade sig efter hemlig gps-navigering från min sida. Det var Lille Son som övningskörde, så jag beordrade ”höger”, ”vänster i den korsningen”, ”rakt fram i rondellen”, ”kör vänster vid nästa sidogata”, ”parkera här”. Och vips stod vi framför Skara Domkyrka. Det positiva med stora stenkyrkor är att de är svala i sommarhetta. Och tysta. Vilket uppskattas av oss alla.

Efter denna resa inser jag att jag ska ta semester, i alla fall för resande, vid andra tidpunkter på året. Det har hänt något på bara några få år … Doktor T och jag körde längs västkusten för fem år sen precis, samma tid, och det var inte alls samma tryck då. Något har hänt.

Pilane_1

Store Son och Lille Son studerar en av skulpturerna vid Pilane skulpturpark. ”Male in evasive action” av Martin Sjöberg föranledde en del diskussioner kopplade till datorspel och actionfilmer.

Läckö_slott

Läckö slott. ”Du får åka hit med Doktot T, om du vill kolla mer”.

onsala_1

Onsala kyrka. Spännande spekulationer kring gravarna.

skara_3

Skara domkyrka. Lille Son, därframme, gjorde egna undersökningar.