När man kompletterar varann

En viktig del av förarbetet innan man går in i en relation, eller flyttar ihop, eller gifter sig. Är att se hur man samarbetar vid problemlösning. Det mest praktiska är nämligen om man samarbetar bra, bidrar till problemlösningen utan sura miner eller meningslösa påståenden.

Nu råkade det hända sig att Doktor T och jag kanske inte gjorde en helt fullständig sådan test innan vi fick för oss att flytta ihop och gifta oss. Men det beror ju på att vi båda är förståndiga, logiskt tänkande och rationella. Utöver den rent emotionella sidan förstås. Dessutom är vi båda professionella problemlösare. Alltså kan man svårligen tänka sig att det skulle vara problem med problemlösning.

Vi har samarbetat och löst en hel del problem tillsammans, från sociala som julfirande till tekniska, som att byta däck på bilen. Nåja, det var Doktor T som bytte däcken. En väldigt bra lösning på problemet om man frågar mig.

I helgen har vi ställts inför ett knivigt problem. Kylskåpet har fungerat knackigt den senaste tiden. Jag har insett, rent ingenjörskt intuitivt, att det har med dörren att göra. Men jag har ingen beräkningsmodell för kylskåpet, så det har inte riktigt fungerat.

Men vi tog tag i saken. Dvs Doktor T tog tag i saken. Han kopplade isär alltihopa, och listade ut var saker satt. Baserat på min diagnos.

Fix och trix, lyft och håll. Dona och greja.

Med gemensamma krafter att få dörr och allt på plats tycks funktionen nu fungera. Kylskåpet kyler som det ska. Det verkar, som den ingenjörska intuitionen sa, vara dörren som är nyckeln i frågan.

Med ett synnerligen gott samarbete får vi nu både kall öl och surdeg som vilar som den ska.

Precis som vi rationellt räknat ut. Utan problem. Praktiskt.

Äktenskapstest

Det är naturligtvis inte lätt att leva tillsammans med en annan vuxen människa. Varför skulle det vara lätt? Olika personligheter har man definitivt, även om de kan vara mer eller mindre lika. Olika humör, olika värderingar, olika tankar.

Att laga mat till fest, när man planerat och har tid, det är lätt som en plätt. Men att laga vardagsmaten, när det ska gå fort och alla är trötta. Och göra det så att det blir gott och varierat. Det är en utmaning. Det är samma sak med relationer. Att få det att funka när man är avslappnad, har tid och fokus. Det är lätt. Utmaningen är vardag och tighta lägen.

Idag råkade Doktor T och jag ut för ett tight läge. Vi parkerade i stan. Gick för att fota. När vi skulle åka hem igen körde vi fast med bilen. Det var jag som hade parkerat. I uppförsbacke. Det var halt. Jag kom inte loss. Slirade bara. Vi försökte båda två. Det blev bara värre och värre. Till slut var vi fem centimeter från bilen som stod bakom. Att köra in i den var inte ett alternativ. Vi klev ur och tänkte. Två spår till lösning. Få tag i den som hade bilen som stod parkerad bakom, den var insnöad och inplogad. Och att ringa bärgning. Vi gjorde båda. Fick inte tag på den med bilen. Bärgaren dröjde. Till slut kom hon med bilen bakom vår. Hon hade inte fått loss den tidigare, utan väntade på vänner till hjälp. Men hon backade den. Vi fick loss vår bil. Sen fick hon loss sin. Bärgaren hann inte fram. Vi hann avboka den. Win-win.

Sen körde vi och tankade bilen, handlade lite extra grejer till middagen. Och röda tulpaner. Och så körde vi hem.

tulpan

Inga utbrott. Vi klarade den äktenskapliga krisen som kunnat bli en avgrund av anklagelser. Bara gemensam problemlösning.

När vi kom hem, och hade belönat oss med varsinn St Peters, läste jag Simpel övning som kan rädda äktenskapet. Det hela går ut på att reflektera. Reflektera över gräl från en tredje, neutral parts perspektiv.

Det är inget dumt råd. I största allmänhet. När du gör något dumt, säger något dumt till någon, skriver något fullständigt idiotiskt. Vad tror du någon annan skulle tänka om det? Om dig? Hur skulle en utomstående lösa problemet?

Nu måste alla högutbildade ta sitt ansvar

”Högutbildade kvinnor och män kan nu räkna med fem år längre liv än lågutbildade kvinnor och män.”

Och

”Vi är oroade och efterlyser en diskussion om vilka åtgärder samhället bör vidta för att bromsa utvecklingen mot ojämlikhet.”

Skriver fyra, får man förmoda, ålderstigna professorer. (Jag kollade en av dem, han med udda namn, på Birthday.se, han fyller 69 i år. Skorpion är han också, dvs extra känslig för allt.) Man får anta att de drabbats av insikten om sin egen dödlighet på något sätt.

Jaha. Ja så kan vi naturligtvis inte ha det. Att högutbildade människor lever längre än lågutbildade. Det är dags för oss med högre utbildning tar vårt ansvar. Det gör jag nu, jag har nämligen några idéer för att lösa det här problemet. En enkel lösning är förstås att införa en maximal livslängd och eliminera folk som passerar den. Pragmatiskt och praktisk lösning. Förmodligen inte särskilt dyr att införa. Men lite vulgär och burdus om man frågar mig.

Min lösning är faktiskt fiffigare än så. Den löser två problem samtidigt. Eller kanske till och med tre! Den är mycket enkel, lösningen finns faktiskt i debatt-texten ovan:

”… i dag vet vi att mäns överlevnadschanser sammanhänger med deras kvinnliga partners utbildning.”

Vi tillåter alltså bara kvinnor att skaffa en hög utbildning (och om jag inte missminner mig är vi på god väg om man ser till könsfördelning på det som definieras som högskoleutbildningar nu). Sen inför man resonemangsäktenskap där man matchar kvinnans utbildning mot mannens hälsa, för optimal effekt. Vi vet ju att kvinnor även med hög utbildning tjänar mindre än män, så på det sättet jämnar vi dessutom ut inkomstklyftorna kraftigt.

Två flugor i en smäll. De lågutbildade männen får längre livslängd och inkomstklyftorna jämnas ut!

Som grädde på moset kommer då det trejde förslaget. Kvinnor som trots detta har hög inkomst, får gifta sig med flera män! Det blir lite kompensation för henne (vi vill inte ha motståndsrörelser och revolutioner) att s a s säkra tillgången, med tanke på att öldrickande och kick-boxningstittande (jag beklagar, men vi måste nog hänge oss åt generaliserande fördomar, för att se de stora dragen i denna fråga) män kanske inte är så, ehrm … virila.

På det sättet löser vi dessutom problemet med hustru-import i glesbygder. Dessa män kan helt enkelt istället för att importera en hustru bli upptagna till ett harem hos en framgångsrik yrkeskvinna.

Både män och kvinnor ska kunna ansöka om en speciell äktenskapspartner naturligtvis, men det kommer att behövas en myndighet som utfärdar godkännande. Myndigheten kommer också att ha till uppgift att, om man inte ansökt innan en viss ålder, säg 27 år, anvisa en partner.

Sådärja, problemet löst.

En interimslösning på kort sikt, för att klara av nuvarande ojämna fördelning i äktenskapen, blir att kvinnor åläggs skaffa sig en högre utbildning än sin partner. Jag ska genast ta mitt ansvar, igen, och färdigställa min forskarutbildning genom att börja skriva på en doktorsavhandling. Det kommer inte att kompensera Doktor T helt, tyvärr, men det är så långt det går i alla fall.

(Som en fotnot beklagar jag heteronormativiteten här, men vi får se det som ett första utkast, ungefär som att man börjar med studier på råttor innan man generaliserar till människor i medicinska studier.)