Reflexer vs predator

Om vi skulle vara lite mer lättsinniga bland alla tunga existentiella frågor som bibelns icke-logiska utsagor, vi ska så snart tillfälle ges diskutera Pesten också, så kan vi fundera över det här med reflexer.

Reflexer är en rent fysikalisk företeelse. Det är mörkt ute, du har säkert mörka kläder, det är bara skidkläder som är färgglada, som suger upp det lilla ljus som finns såhär års. Du syns alltså fruktansvärt dåligt när du spankulerar omkring på cykelvägar och trottoarer och tänker dig över gatan, eller ännu värre, studsar ut i gatan.

Faktum är att världen är full av oavsiktliga predators. Helt plötsligt tumlar de liksom ut i gatan, från sin osynliga tillvaro, och åstadkommer både skräck och skrik. När man tvingas tvärbromsa. Så kan vi inte ha det. Hur irriterad jag än blir på dessa tanklösa varelser, vill jag ändå inte köra över någon. Det skulle vara så himla … opraktiskt. Nej, problemet måste lösas på fysikalisk väg. Jag har en mycket enkel lösning såhär helt preliminärt, en quick-fix som man skulle kunna införa medan man tänker ut något bättre.

Man skulle helt enkelt kunna lägga slingor i trottoarerna, eller ställen som fotgängare frekventerar, som sprutar ut finfördelat reflekterande glitter. Man kan använda bevattningsslang som man lägger i små rännor i trottoarkanten. Det behöver inte riktas något speciellt, upp med det bara, trafiken och lokala vindar kommer att sprida omkring det och vips kommer alla att glittra glatt. Och synas väl till allmän förnöjelse, särskilt för bilister.

Hur svårt kan det vara. Det där var ju en jätteenkel uppfinning enligt principen ”Det man inte har men vill ha får man skaffa sig”; gångtrafikanter och cyklister, och hundar, som syns. Sådärja!

Lösningen på alla problem

Användarvänlighet är ett elände.

När något är enkelt att använda, är det lika enkelt att använda det rätt som att använda det fel. Om något är snabbt att använda är det inte säkert att alla tidskonstanter som behöver klinga av verkligen hinner göra det.

Det är buslätt att registera ett konto på facebook, det är buslätt att registera en blogg och sätta igång att skriva. Man behöver inte kunna någonting alls om programmering eller hur data skickas hit och dit. Inte ett dugg. Vaddå, nätet, det finns ju bara, som sol och luft.

Tidigare, för en del år sen, innan det fanns en massa praktiskt verktyg, möjligen Netscape Composer som ställde till HTML-koden något alldeles ohyggligt, var det lite ansträngande att göra något på nätet. Framförallt tog det tid. Tid och envishet. Svårigheter är bra, de fungerar som tidskonstanter. De gör att man behöver tänka igenom det man avser att göra både en och två gånger. Det är väldigt praktiskt. Både när det gäller att tänka ut tekniska lösningar på olika problem, och när det gäller vad man säger till andra människor.

Jag föreslår alltså ett nyskapande här. Nyskapande av tekniska svårigheter på nätet.

Uppfinningar

Den ena katten har haft det så trevligt hela sommaren, och långt in på hösten. Legat på dyna under parasoll och begrundat världen. Nu börjar det bli kallt, och parasollet fälldes ner häromdagen när det snöade. Dynan togs in. Och katten tycks lätt nedstämd. Han går ut och in. Rastlöst. Ligger i soffan. Ligger i barnens rum. Ligger i vårt rum. Ingenstans är det riktigt bra. Igår började vi diskutera att ordna en värmedyna till honom, och bygga ett litet skydd, utomhus. Så han bekvämt kan filosofera utomhus hela vintern.

Jag hade givetvis flera goda idéer. Inkluderande miljötänk i form av återvinning. Och gott självförtroende sedan min succé-innovation för vardagsbruk, det där med avkalkningen. Man skulle t ex kunna ta den gamla, halvfungerande uteljusslingan och klä in i något material som kan vara lite värmeutjämnande. Typ ett aluminiumklätt liggunderlag eller så. Ja, alltså, det måste ju vara kontakter och så’nt för utomhusbruk, vi vill ju inte grilla katten.

Min man var mycket skeptisk till det förslaget. Av outgrundlig anledning. Jag ansåg mig nödgad att påminna om att det är jag som är ingenjören här i huset. Vi bör vara noggranna med rollerna. Jag är ingenjör och gör uppfinningar som har med matematik, fysik, energi, värmeöverföring, strömning och så’nt att göra. Han är kemist, och gör uppfinningar som har med utrotning av skadedjur, eldförstärkning, material och allmän magi att göra.

Sådärja.

Fö tycks det finnas redan färdiguttänkta värmedynor lämpade för bl a katter. När det gäller att googla tycks kompetenserna överlappa.