Trilog

Månen är i stort behov av förtrollifiering, eftersom det avförtrollades när månlandaren satte sina klumpiga fötter på dess ängladammslika yta.

Jag vet inte om jag tycker det är sant, det handlar mer om att sno tillbaka månen från new age-fanatiker, enligt min uppfattning. Helt enkelt rationalisera månen till den fascinerande himlakropp den är, utan att mångalnifiera dragningskraften.

Läs även andra bloggares åsikter om månen, avförtrollad, mångalen

Niclas Strandh, Deeped, försöker på Newsmill förklara varför The Pirate Bay uppstod just i Sverige. Sekulariseringen, påstår han som fd präst, är en viktig förklaring. Huruvida det är en del av förklaringen eller inte låter jag vara osagt, men jag tycker inte alls det är konstigt att fildelningens frontfigurer är svenskar.

Jag tror anledningen är mycket enkel. Man får komma ihåg att lilla Sverige utvecklat två bilmärken av åtminstone tidvis hög kvalitet, ett stridsflygplan, världsledande medicinsk teknik och läkemedel, samt egen kärnkraft. Till exempel. I sammanhanget verkar inte fildelning vara någon ”big deal”, tvärtom följer det bara den innovativa tekniska tradition som lång tids fred, och råvarutillgångar som skog och stål, kunnat bygga.

Låt oss hoppas att traditionen fortsätter.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, innovationer, teknik, råvaror, stål, skog

Jösses.

Åsa Moberg anlägger ett genusperspektiv på kärnkraftsfrågan. Det är visserligen en ganska liten del av artikeln som handlar om kvinnors syn på kärnkraft, det mesta är en historisk återblick över motståndsrörelsen samt mycket svaga argument emot kärnkraft, men ändock finns den där, genustanken. Och det är ju lite roligt, och lite tröttsamt i sammanhanget.

Jag har en känsla (!) av att många som debatterar kärnkraft, försöker ta till rationella argument för att rättfärdiga sitt emotionella motstånd. Det är därför debatten blir så märklig, när den på ett otydligt, svårgenomskådligt vis, haltar mellan det rationella och det emotionella. Hur debatterar man med sina känslor? Hur ska emotionella argument värderas? Hur ska människors, rationella eller irrationella, rädsla tas på allvar?

Häromdagen skrev Christermagister ett inlägg om sin rädsla för kärnkraft: ”Att bygga ut kärnkraften, rätt eller fel? Jag vet inte, men jag vet att jag är emot! Jag vet också att jag är emot av känslomässiga skäl och inte logiska…om nu sådana finns…”. 

Vad ska väga tyngst? Ekonomi, vetenskap, känslor?

Jag tycker förstås allt ska vägas ihop på ett rationellt (!) vis. Stoppa in alla argument i en matris, värdera, och på slutet trillar en siffra ut som säger ”go for it” eller ”stop right now!” Men innan tabellen är gjord ser vi inte sammanhanget. Det finns bara bra argument för och bra emot, rationella argument och emotionella argument. Problemet med matrisen är förstås att hitta alla (eller i alla fall tillräckligt många) argument, samt att värdera dem. Fortfarande.

Ett kärnkraftverk är ett gigantiskt stort betongbygge, och där inne finns det otäckt bränsle, det vet man. Och vill det sig illa kan alltihopa smälta ner och sprida radioaktivitet som förgiftar stora områden i åratal. Konsekvenserna är stora, men sannolikheten för härdsmälta är liten, vilket gör risken ganska liten, matematiskt. Men om det händer så händer det förstås.

En sak som gör kärnkraften speciell, till skillnad från t ex FRA-frågan, är att tekniken är svår att förstå i detalj för folk i största allmänhet. Vad händer egentligen därinne i betongbunkern, hur får man ut energin? Hur funkar det? Hur styr man, hur håller man alla krafter under kontroll? Hur ser man till att inget händer? Hur svårt blir det inte att värdera något man inte kan något om?

Det är lite samma mekanism som flygrädsla. Det är mindre farligt att flyga, i risk, än att köra bil. Vi kastar oss gladeligen ut i trafiken varje dag utan att tänka så mycket på risken, men när vi ska flyga kanske vi skruvar lite olustigt på oss. En orsak till denna olust är, enligt min uppfattning, att om något händer när vi flyger är det betydligt mer definitivt än om något händer när vi kör bil. Upplösningen på skalan ”liv – död” är mycket mindre, nästan binär, när det gäller att flyga. När vi kör bil är skalan mer graderad. Samma sak gäller kärnkraft, om vi talar om det värsta som kan hända, jämfört med andra energislag. Ska vi ta den risken eller inte? Tänk om vi nästan kan bygga bort den?

Avfallet, som egentligen är en mycket svårare fråga än härdsmältor, tycks inte vara lika känslomässigt infekterad.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, härdsmälta, risk, sannolikhet, konsekvens, teknik

Jag fick förslag på en svår rubrik idag Kärnkraft är dyrt och farligt. En utmaning, får jag säga, men jag prövar.

Plutonium och bomber
är värre än tromber.
Att räkna i romber

på flödet i härden
ger hyggliga värden
att ta med på färden.

Det här med klimatet
en stor vikt i fatet
ska vi lyssna på pratet?

Alla som tycker
argumenten förrycker
vilka gruvliga nycker!

Kärnkraften vann!

Tänk när man kan
transmutera uran.

Om vi lägger de svåra frågorna åt sidan, kan man konstatera att reaktorteknologi är ohyggligt spännande, isolerat, fysikaliskt. Ett mecka för den fysik- och matematikintresserade ingenjören. High-tech. Safe-tech. Sen finns de svåra frågorna. Det ska bli intressant att följa de politiska frågorna också. Lite kul om Mona och marionetterna blir griniga också, även om industrin visar glada miner.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, politik, avfall, säkerhet

Ingen verkar veta vad en ingenjör gör. Jag som har skrivit om det flera gånger tidigare, försökt bidra till en ökad förståelse för oss stackars missförstådda genier här i världen. Här t ex, försöker jag analysera vad internet anser att en ingenjör gör. Och här beskriver jag drömjobbet.

Jag refererar ofta, sådär lite i förbigående till hur en ingenjör skulle angripa ett problem till vardags, bara för att visa att man alltid har nytta av sina ingenjörska färdigheter. De ger mervärde i vardagen! Som att kunna räkna ut hur man kalkar av silen på en kran utan att montera bort silen (jag är extremt stolt över den uppfinningen, den fungerade alldeles alldeles utmärkt dessutom!)

Nu vill jag berätta konkret hur en arbetsdag ser ut för en ingenjör. Jag väljer mig själv som osjälviskt exempel. Nu ska ni få höra den autentiska, sanna, historien, om min dag, den 4:e februari 2009, mitt i Vattumannens tecken.

Jag knappade in koden till dörren strax efter åtta och blinkade åt vår rare lille receptionist. Släppte dator och handväska på golvet bredvid mitt skrivbord. Prickade upp jackan på kroken och singlade iväg halsduken så den draperade sig vackert över pärmarna. Därefter tog jag upp datorn, dockade och startade den. Gick och hämtade kaffe. En kollega sladdade in i fikarummet med sina svartklackade skor som gör märken i golvet och städerskan galen. Han ville konsultera mig i fråga om en analys han arbetar med. Vi gick till mitt rum och diskuterade några olika angreppssätt. Han glömde sin kaffemugg på mitt skrivbord. Nu kommer städerskan tro att jag slarvar och slösar på kaffemuggar. Telefonen ringde, men jag tryckte upptaget. Det var internt och via växeln så jag såg inte vem det var, säkert en tråkmåns. Jag läste mail. Lät de som jag ska åtgärda ligga kvar öppna i mailboxen.

Loggade in på LINUX-systemet. Hoppade på stolen, exalterad inför den kommande arbetsuppgiften. Startade matlab. Brottades med några c-shell-script som ska skapa tusentals filer för att extrahera data från beräkningar. Brottades ännu mer. Och ännu mer. Brottades med indatafilerna för att få beräkningsresultaten som jag ville ha dem. Det gör jag såklart inte i vanliga fall, men just här måste jag göra det för att utveckla metoderna som just nu är mitt jobb. Jag lovar på heder och samvete att inte fiffla med beräkningarna i skarpa case.

Dags för en kopp kaffe till. Kom på en kollega med att tugga frukter i massor. Vi satt ner en stund och bondade kring sjuka barn och bedräglig projektledning.

Tillbaka vid skrivbordet. I kontorsrummet tvärs över gården stod en karl med bar överkropp och talade i telefon. Märkligt. Jag skrev ett ilsket mail gällande datastrukturerna, det var också märkligt, det gör jag inte så ofta. Skriver ilskna mail. Sen skrev jag ytterligare ett mail för att ge referenser till en kollega som efterfrågat det. Det var neutralt i tonen.

Två av skripten funkade. Magen skrek av hunger. Jag gick till fikarummet och tog ut min patetiska matlåda ur kylskåpet och smög in den i mikron. Snart drällde alla kollegor in där och vi satt som packade sillar, sniffade i varandras matlådor och löste världsproblemen.

Efter lunch, till kaffet, får man surfa lite (det är alltså upp till den egna moralen, men efter lunch är det fritt från dåligt samvete). DN, DI och SvD. Ny Teknik och Science Daily.

Skriver det sista skriptet. Kör det. Det tar ganska lång tid, de över 1000 filerna är indatafiler för att köra ett annat program som ska plocka ut data från beräkningen. Skriver ett litet program i matlab under tiden, som ska läsa in alla dessa data inför bearbetning av dem. Det är lätt. Men hela eftermiddagen går ändå åt till att få en fungerande kedja.

En ovanlig dag på det sättet att just idag var det inga möten, och jag spenderade ganska mycket tid vid mitt skrivbord. Men när jag åkte från jobbet hade jag också en fungerande kedja med skript som plockar ut alla data jag vill ha från en beräkning och placerar dem i snygga matriser i matlab. Ett gott dagsverke!

I morgon ska jag stirra på dessa data och försöka lista ut om det finns ett samband mellan dem. Då blir det mer tillämpad statistisk analys det är frågan om. De här beräkningarna är extremt fysikaliska. Men just idag fick jag större delen av dagen anta rollen som programmerare. Det är inte min starka sida. But an engineer’s gotta do what an engineer’s gotta do.

Och därmed inser alla hur ohyggligt intressant, varierande och spännande det är att vara ingenjör till yrket. QED. Jag ser framför mig att högskolorna nu kommer få ta emot en anstormning av sökanden.

Läs även andra bloggares åsikter om ingenjör, civilingenjör, yrke, beräkning, jobb

(Slå inte upp ”hurusom” på tyda.se, ety resultatet kommer att få dig att generas).

För två veckor sen filosoferade jag över mängden ord om konsumeras på en dag. De är inte få. Dagen idag har inte varit så full av förpliktelser utöver att bistå barnen och deras kompisar med födointag vid lämpliga tillfällen samt viss IT-service. En lång promenad innan ljuset försvann kan inte kallas förpliktelse utan faller mer under kategorin nödvändigheter.

Därför har läsning kunnat uppta en stor del av dagen. Och nu anser jag att jag inte kan undanhålla Dig de intressanta reflektioner och lärdomar jag därmed tagit del av.

En hysteriskt rolig liten novell om narkotikabekämpning startade dagen. Jag har alltid misstänkt att stora organisationer utan ingenjörer jobbar med intressanta projekt … Jag konstaterade vidare att Obamas regering faller mig smaken gällande synen på kunskap. Och när vi ändå är inne på det, vill jag inte sjunga dårskapens lov, utan oroas snarare över att det verkar vara en trend i samhället. Lite philosophy talk är väl aldrig fel?

Lite reviderad Joy of Sex kanske? Eller en essä om vetenskap och demokrati? Vi har tur som lever nu, och får se månen och solen lika stora på himlen, och därmed följande tjusiga solförmörkelser. Det såg minsann inte dinosaurierna!

Obamas installationstal var minsann ingen poesi, utan mer allvar och kärva tider, fixa huset för att sälja dyrt är ingen idé längre. Att gudsfruktan är bra för ett fungerande samhälle är minsann inte säkert. Och något intressant om varför alla är konstnärer.

Senaste numret av Axess läste jag nästan från pärm till pärm, the old fashioned way, halvliggandes i soffan. Om man vill, kan man läsa The Praise of Folly on-line. Jag ska bara lägga mig tillrätta i soffan.

”Teve behöver inte bara vara underhållning. Teve kan också vara kunskap!”

Utropas på DN-debatt.

”Utbildningsradion bör få ett utvidgat uppdrag och en egen tevekanal på bästa sändningstid”

Ja tack, säger jag. Jag är så ohyggligt trött på alla dessa lek- och spelprogram som översvämmar TV. Det finns helt enkelt inget att kolla på. Om det någon gång är något intressant, är det på fel sändningstid, för tidigt eller för sent. Eller så är det så ytligt att man blir förbannad, information som tar tio minuter att förmedla fördelas på en timmes upprepning, ältande och onödigt dramatiserande. Jag tycker det är en lysande idé att ägna en kanal åt aktuell forskning, mycket naturvetenskap hoppas jag, och samhällsdebatt.

Det enda som inte är lysande med förslaget är att kalla det IQ-TV. Har dessa politiker inte uppfattat hur oerhört provocerade människor tenderar att bli så fort de hör bokstavskombinationen ”IQ”? Innan man vet ordet av, om man råkar nämna den i något sammanhang, får man en föreläsning om att IQ är minsann inget att ha, EQ ska det vara bla bla bla. Och den lika oändliga som fruktlösa diskussionen kunde vi kanske slippa.

Läs även andra bloggares åsikter om kunskaps-tv, vetenskap, samhällsdebatt, IQ, public service

”Elitidrotten är en positiv kraft i samhället. Detta uppmärksammar samhället genom att ge unga flickor och pojkar förutsättningar att utveckla sin talang till att kombinera studier och elitidrott. Riksdagen beslutade därför i början av 1980-talet att acceptera specialidrott som eget ämne för elever på idrottsgymnasierna. Ungdomar får här möjlighet att i konkurrens utveckla sina idrottsliga färdigheter med en intensiv satsning på specialidrotten, får tillgång till bra anläggningar och högt kvalificerade tränare i kombination med gymnasiestudier.” 

(ur ett informationshäfte om Riksidrottsgymnasier) 

Tänk att det tagit närmare trettio år innan samma satsning har kunnat genomföras för teoretiskt begåvade elever. Jag är ganska säker på att någon som inte provoceras av den första meningen i citatet ovan, provoceras av följande mening ”Teoretisk begåvade människor är en positiv kraft i samhället.” men jag hoppas jag har fel. Och nu är det äntligen dags, tio skolor får starta spetsutbildningar till hösten. Det är fantastiskt bra att även teoretiskt begåvade barn och ungdomar kan få den stimulansen som idrottsbegåvade barn haft i nästan trettio år!

Tio skolor är inte många, men det är bättre än inga. Och ytterligare tio ska startas nästa höst. Försöksperioden är bara fem år, vilket man väl får säga är lite kort tid att både etablera utbildningarna och att urskilja något resultat (det behövs statistik för säkra uttalanden). Men, vi får hoppas att man inser vikten av att genomföra detta och permanentar spetsutbildningarna. 

Förutom att det är positivt för de begåvade, borde det vara ett lyft för hela lärarkåren, både stimulerande och statusmässigt. Spetsutbildningar kräver spetskompetens bland lärarna. Duktiga lärare blir synliga, och det kan inte vara annat än positivt för alla.

Artiklar om spetsutbildningarna: DN, SvD, AB  

Vintergatan nu ännu större!

I den korta artikeln, vars rubrik kunde vara reklam för ett shoppingcenter, står följande att läsa:

”Resultaten har nåtts genom att använda ett radioteleskop kraftfullt nog att urskilja tidningsbokstäver på Kanarieöarna från Stockholm. Det så kallade VLBA-teleskopet (Very Long Baseline Array) är hundra gånger mer kraftfullt än rymdteleskopet Hubble. Vintergatan roterar dessutom 160 000 km/h snabbare än vad man tidigare räknat med.”

Ju större teleskop, desto större och snabbare galax? Glömde forskarna att skala om mätningarna? Det kan väl inte stämma? Varför skriver SvD så’na korta, intetsägande artiklar, vars implicita slutsatser tycks leda mot märkliga mål? Utan att ens ge/länka vidare till  en källa, referens?

En sökning på Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics ledde vidare till det jag gissar är källan till SvDs artikel Milky Way a Swifter Spinner, More Massive, New Measurements Show.  Jag vet inte om det är källan, men i den senare artikeln beskrivs teleskopets styrka

”The VLBA’s tremendous resolving power, equal to being able to read a newspaper in Los Angeles from the distance of New York, is what permits the astronomers to make precise distance determinations.”

vilket får mig att misstänka ett samband. Fö är det 4299 km mellan Stockholm och Las Palmas, medans det är 3933 km mellan Los Angeles och New York.

För vettig information om Vintergatans tillväxt rekommenderas alltså den senare artikeln, där man bl a berättar varför det är så svårt att sluta sig till Vintergatans struktur (som nu anses ha fyra armar istället för tidigare två);

”Because we’re inside it, it’s difficult for us to determine the Milky Way’s structure. For other galaxies, we can simply look at them and see their structure, but we can’t do this to get an overall image of the Milky Way. We have to deduce its structure by measuring and mapping”

Förutom teleskopets förstoringsförmåga har mätmetoden betydelse för resultatet;

”These measurements use the traditional surveyor’s method of triangulation and do not depend on any assumptions based on other properties, such as brightness, unlike earlier studies.”

Sådär, nu känner jag mig ganska nöjd. Jag har klargjort för mig själv att forskarna verkar ha lite mer koll på läget än vad som tycktes vara fallet enligt SvD:s artikel.

Storleken har inte betydelse. På det sättet.

Men jag begriper fortfarande inte varför SvD inte kan länka, när det finns så utmärkta, lätt tillgängliga, artiklar på området? Eller är det just det som är orsak till icke-länkning, att det finns andra bättre artiklar?

Läs även andra bloggares åsikter om Vintergatan, VLBA, astronomi, teleskop

”Hela vår syn på vad matematik är måste förändras. Matematiken är snarare ett sätt att tänka än en samling metoder att nöta in.” läser jag i en ledare i DN.

Det gör mig djupt bekymrad, men ökar också min förståelse för människors matematiska förståelsebrister. Har de inte fattat det där självklara?! Har skribenten kommit på det där nu? Det är i och för sig bättre sent än aldrig … Är det därför matematik åstadkommer darrningar, svett och skräck hos människor? De tror att det är metoder, att de ska nöta regler som de inte förstår sig på? Lärarna tror det också, verkar det som … de jobbar hårt med att eleverna ska skriva mellanleden på rätt sätt, sida upp och sida ner. Till och med när de visat att de förstått, måste de nöta mellanled till leda. Snacka om att lägga tyngdpunkten på metoden och inte tankesättet.

Matematik är lätt, det är bara att tänka med vett så blir det rätt. Matematik borde vara favoritämnet för varje lat skolelev, har man bara fattat hur man ska tänka behöver man inte göra något mer, då kan man lösa vilken uppgift som helst.

Hur ska det gå för samhället om det människor inte klarar av att tänka matematiskt, dvs logiskt, analytiskt och strukturerat? Jag bävar.

Läs även andra bloggares åsikter om matematik, skola, pedagogik

Vi satt och fikade, sönerna och jag. Min bärbara dator stod på bordet. Vi söker på något på google sa jag, vad ska vi söka på?

Gräddmolekyl, vrålade Store Son. Nej, kvarkar, ville Lille Son.

Man kan hitta mycket på nätet, men om gräddmolekyler kunde vi inget lära. Gällande kvarkar däremot, är materialet mer omfattande.

Är de inte rara, sönerna? Det första de tänker på är något naturvetenskapligt! Jag räknar alltså med att gräddmolekyler är några ännu icke upptäckta elementarpartiklar. Kanske är det de som är hemligheten i den enande teorin?

Läs även andra bloggares åsikter om gräddmolekyler, kvarkar, krafter

I Finland pågår bygget av landets femte kärnkraftverk, det planeras för fler. I USA vädrar man morgonluft. McCain vill bygga 45 reaktorer till år 2030, och Obama tycker i alla fall att kärnkraft är worth considering. Kärnkraft bidrar inte, under drift, med koldioxidutsläpp och är därmed trevliga ur det mycket uppmärksammade klimatperspektivet.

Kärnkraften har en eller ett par negativa egenskaper, men uppenbarligen betraktas kärnkraft sammantaget (och då menar jag framförallt som ekonomi, risk, konsekvens) som ett mycket möjligt alternativ. Det är ganska intressant. Undrar när vi får se uppförandet av t ex Forsmark 4?

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, klimathotet, koldioxidutsläpp

I min ICA-affär, alltså den stora ICA-affären där jag veckohandlar, finns fem sorters traktortidningar, otaliga andra motortidningar, tidningar om jakt och teknik (och med teknik menas då konsumtionsprylar som mobiltelefoner och mp3-spelare, det är inte kärnkraftverk vi pratar om). Damtidningar stirrar mot mig en masse, inredningstidningar, mattidningar. Det finns faktiskt en hel del tidningar. Men det som jag är intresserad av finns inte.

Jag frågade i kassan, ”Vad är det för tidning?” undrade kassörskan (hon hette absolut inte Mona) och var vänlig nog att ringa och fråga butikens tidningsansvarige. Och det var inte ens en udda, märklig, konstig tidning jag ville ha. Det är ett helt normal populärvetenskapligt magasin. Forskning och Framsteg, för tusan! Är det ingen i denna stad som är intresserad av det? Hur kan det vara möjligt?

Jag är ensam och isolerad, fjättrad i mina egendomliga intressen bland människor som läser om mp3-spelare och kuddar. Hur kunde det bli sååååå?

Draaaaama!

Nåja, jag ska köpa en mattidning, det finner jag också njutning i.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning och framsteg, tidningar, intressen

e
pi
G

Kul va’?

Läs även andra bloggares åsikter om naturkonstanter, pi, e, graviationskonstant

”Matematik handlar om att vara smart, det handlar om intuition, det handlar om att vara kreativ.” 

Det påstås (min översättning) i artikeln Math Skills Suffer in U.S., Study Finds. Jag tycker påståendet beskriver matematik väl. I artikeln diskuteras varför ungdomar drar sig för att ägna sig åt matematik. Det påstås att det är socialt förödandet att ägna sig åt, och ännu värre excellera i, matematik såvida man inte är nörd eller asiat. Tydligast begränsning är det för tjejerna. För killar finns det i alla fall en social grupp att höra till, just nördarna. Resonemanget gäller USA, men förefaller applicerbart även i Sverige.

Av sociala skäl avhåller sig alltså ungdomar från att ägna sig åt matematik, fastän de har talang för det!

“There is something about the culture in American society today which doesn’t really seem to encourage men or women in mathematics,” said Michael Sipser, the head of M.I.T.’s math department. “Sports achievement gets lots of coverage in the media. Academic achievement gets almost none.”

Artikeln visar exempel på andra länder, där matematik har en annan ställning än i USA (och Sverige), där ägnar sig t ex fler tjejer åt matematik också. Jag antar att den sociala domen är hårdare mot tjejer än killar. Ramarna är snävare. I alla fall om man också vill vara med på den där tjejmiddagen.

Det påminner mig om hur min egen mamma var bekymrad över mina provresultat och betyg i skolan och varnade mig för att vara alltför duktig ”Det är inte bra att vara ett geni, det blir synd om dig då”. Med hennes mått mätt var jag ett geni, och passerade i tidig ålder alla gränser för vad som var socialt acceptabelt, jag var ohjälpligt en nörd även om begreppet inte förekom allmänt på åttiotalet. Nu uppfattade jag mina klasskamrater i stor grad som insnöade och självcentrerade modedockor och jag hade ingen som helst önskan om att vara likadan, som tur var antar jag. Jag uppfattade att de accepterade min udda existens i alla fall. Men hur gör man om man både vill passa in bland sina kamrater och samtidigt ägna sig åt det man är intresserad av? När det man är intresserad av inte faller inom sociala ramar.

Det är förödande för samhällets utveckling och framåtskridande om matematik och naturvetenskap anses som udda nörd-intressen, som få därför vill ägna sig åt. Det måste finnas en gräns för hur många programledare och mediamänniskor som behövs. Om ingen vågar ägna sig åt naturvetenskap kommer det för övrigt inte finnas några tekniska plattformar för dessa mediamänniskor heller. Så småningom.

Men även om man i undersökningar konstaterar att matematik inte är lika socialt accepterat som sport, så återstår frågan, varför, varför är det så? Det är fullständigt obegripligt.

Läs även andra bloggares åsikter om matematik, utbildning

Förstår du vad det betyder? Har du en känsla för vad det innebär, upptäckten av symmetribrott som Nobelpriset i fysik delas ut för i år?

Har det någon betydelse när du byter däck på bilen, eller lagar pannkakor till familjen på torsdag? Betyder det något för just ditt liv, sover du bättre på natten, blir du glad, eller i alla fall berörd? Låt mig gissa att du svarar nej på samtliga frågor. Det är inte som medicinpriset, där man direkt förstår nyttan av att hitta hiv-virus och viruset som orsakar livmoderhalscancer. Det är inte som litteraturpriset, där var och varannan människa dessutom har en åsikt om till vem det ska gå. Försäljning och utlåning av böcker av litteraturpristagaren får ett uppsving. Antagligen kommer inte fysikpristagarnas artiklar och eventuella böcker att bli några bästsäljare bland fler än de redan invigda.

Nu händer det relativt ofta som priset går till elementarpartikelforskare eller andra forskare som förklarar Big Bang, 2004 och 2006 t ex, men just i år är det en händelse som ser ut som mer än slump, genom det nära sambandet till aktuella  LHC, där man vill hitta fler pusselbitar till universums existens.

Grundforskningen kan behöva all draghjälp den kan få. Det är inte lätt att inse varför man ska leta efter partiklar eller energier som passar in, eller förkastar, någon modell som ställdes upp för 30-40 år sen och som man använt sen dess, trots vissa brister. Eller inse varför man absolut måste hitta en enande teori där alla krafter mellan partiklar kan förklaras. Varför måste man absolut förstå allting?

Tja … om man förstår hur universum, naturen, elementarpartiklar, krafter … fungerar och interagerar, kan man så småningom förstå och använda kärnkraft som energikälla, bygga flygplan och farkoster som tar oss till månen, kameror, centralvärme och glödlampor. Och så småningom kanske man kan förstå hur man ska ta hand om det radioaktiva avfallet från kärnkraften, och använda solljuset som energikälla. När man lagar sina pannkakor är det ändå rätt skönt att bara slå på en spisplatta (om vi antar att det är trivialt att åstadkomma smeten), istället för att göra upp en eld. Det kan vi tacka fysiker genom tiderna för. Ja, och ingenjörerna, förstås, som kom på hur man skulle tillämpa fysikernas landvinningar.

Nästa gång du knäpper igång tvättmaskinen, sänd därför en tacksam tanke till elementarpartikelforskaren som sliter med matematiska formler där han ser partiklar som inte syns … än.

Läs även andra bloggares åsikter om nobelpriset, fysik, elementarpartiklar, LHC

Tänk om LHC skulle åstadkomma små svarta hål och förinta världen?

Ingen kommer i alla fall någonsin få nöjet att säga vad var det jag sa, om han eller hon får rätt i den frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om LHC, svarta hål