Läsningen

Jag hade tänkt läsa 50 böcker i år, det ställde jag in i Goodreads årsutmaning. En bok i veckan, ungefär, det är ju inte så mycket med tanke på hur mycket jag läser. Men, jag läser väldigt mycket som inte är böcker, artiklar till exempel, och utdrag ur essäsamlingar, antologier, kurslitteratur där inte hela böckerna ingår och liknande. Sådant som inte direkt lätt går att kryssa av i en bokläslista. Så min Goodreads-lista ser lite tragisk ut, hälften ungefär kommer jag upp i. Det är inte så mycket skönlitteratur i listan heller, som det var när jag läste litteraturvetenskap. Fast hm, det var det kanske inte då heller, det var mycket annan litteraturteori också. Nåja. Det är jullov och jag läser. Det här läser jag nu:

Liv 3.0 – Max Tegmark. Lättläst, jag håller på med kapitel 2 som heter ”Materia blir intelligent”. Jag har redan nämnt inledningen och första kapitlet. I mitt interna läsbeting ska jag läsa till och med kapitel 3 idag, vi får ser hur det går med den saken. Det står både frisörbesök och social sammankomst på programmet för dagen, och ett läsbeting till.

Comparative Media History – Jane Chapman. Ingår i idéhistoriakursen i medier, teknik och idéer. På programmet idag står tredje kapitlet Commercialization, Consumerism and Technology. En uppgift ska nämligen göras till på tisdag, så den läsningen är prioriterad. De båda kurserna i idéhistoria i höst har varit lästunga, i meningen mycket att läsa, stor skillnad mot tidigare. Inte mig emot, det är väldigt trevligt, men just i höst krockade det lite med husbygget. Men det ska nog ordna sig, jag är strax i fas med läsning.

Mandarinerna – Simone de Beauvoir. På min litteraturlista till kursen i kreativt skrivande. Har precis börjat läsa. Konstaterar att det är ganska många sidor.

Ja, och sen har jag just läst färdigt Causing Death and Saving Lives – Jonathan Glover, som är kursbok i The ethics of killing, delkurs i Filosof B. Och den var intressant, och jag har markerat i den för nu ska jag skriva inlämningsuppgiften de närmsta veckorna. Och så införskaffade jag Samtalen med Konfucius eftersom jag inte kunde låna den längre på biblioteket, och jag tänkte skriva om Konfucianismen i en annan uppgift, så jag läser den också. Den är ganska lättläst, men man får lov att tänka en del på vad som egentligen menas och hur det hänger ihop och vad det betyder.

I en tidigare kurs i höstas ingick delar av Edward Saids Orientalism. Eller rättare sagt Del 1 ingick. Men av någon anledning, antagligen bara för att jag just läst lite, så ser jag referenser till den överallt, den diskuteras på olika sätt. Så jag känner att jag nog måste läsa de resterande delarna också. Och nu har jag 11 dagar kvar av ledigheten, så allt detta ska väl gå ihop sig?

Det var något barn, eller om det var flera, som uttryckte någon önskan om något också, hörde inte så noga (jo, det gjorde jag), så jag får räkna med ett visst svinn på dagar. Ska jag räkna bort … två? Nio dagar alltså. Nyårsafton kan räknas som läsdag. Och om jag inte översover borde jag kunna riktigt vältra mig i läsande. Det ser ganska bra ut.

Bullbak

Imorgon är det fredag. Tur att jag berättade det, annars hade du minsann inte kommit ihåg det. Jag kommer ihåg det, eftersom det är min tur att ha fredagsfikat på jobbet. Dvs det är min tur att fixa fikabröd. Som engagerad kollega ska man givetvis baka. Det gör jag ibland, men de senaste gångerna när det varit min tur har jag helt enkelt insett att det går alldeles utmärkt bra att köpa fikabröd också. Det finns människor som är fruktansvärt bra på att baka. Det finns de som har det som yrke, till och med. Och varför inte anamma Platons tanke där att var och en ska ägna sig åt sin grej. Några ska styra och andra skulle ägna sig åt jordbruk och så’nt. Och några skulle vara soldater.

Och vi ser ju hur det går när de som inte borde styra styr, analogt kan man anta att det inte är bra att de som inte ska baka, bakar. Icke desto mindre har jag bakat ikväll. Jag hittade ett förträffligt recept på vetelängd. Man bara slänger ihop alla ingredienser till en längd i en matberedare, rullar ut, smetar ut fyllning, rullar ihop, jäser, gräddar och klart. Rationellt och helt i min smak som procedur. När jag gjort den första slog kreativiteten till. Så jag gjorde en till, med en annan fyllning. Och sen en till, med en fyllning till. Den står i ugnen nu. Jag hoppas nougaten håller sig kvar. Ja, så nu har jag spenderat tre timmar ikväll på bakning. Timmar som jag hade kunnat ägna åt tillfredsställande läsning istället.

Men, om jag hade gjort det, hade jag inte haft något annat att skriva om här än same same. Och jag är så trött på att läsa same, same, så det borde alla andra också vara. Alltså vill jag inte skriva det. Jag tror jag skrivit om bakning tidigare, när jag hade min surdegsperiod för några år sen. Förresten bakade jag bröd till middagen ikväll också. Jag brukar, präktigt husmoderlig som jag är, slänga ihop en deg på morgonen som får stå och jäsa över dagen, och sen när man kommer hem med sjuttielva tonåringar, gör man baguettformer av degen och slänger in i ugnen, och så kokar man en soppa på morötter, potatis och lök och lite mer . Och steker baconbitar. Och på det sättet kan både veganer, vegetarianer och vanliga omnivorer plocka ihop sin alldeles egna preferensmiddag.

Nu längtar jag väldigt mycket efter något intressant att läsa.

Tänk om jag inte alls är ingenjör

Alltså, det är jag ju, till yrket, eller mer rätt är kanske att säga till yrkesexamen. Civilingenjör. Jag har ägnat mig åt forskarstudier, och skrivit en avhandling. Teknisk licentiat. Visst borde man väl vara ganska mycket ingenjör då? Men jag är inte så ingenjörsk, även om jag naturligtvis är lagd åt det matematiskt-analytiskt-logiska.

Jag tycker jobbet är vrålkul, nästan alltid. I alla fall när det finns en massa intressanta och intrikata problem att lösa. När man måste vrida och vända på saker och ting, stirra i ekvationerna, göra beräkningar, tänka tills hjärnan glöder, läsa drivor av rapporter och artiklar för att leta efter något med anknytning till problemet som ska lösas. Det är kul att tänka ut nya sätt att göra saker och ting. Men egentligen är jag inte särskilt intresserad av teknik. Det är aldrig svårt att förstå hur tekniska prylar funkar, när man börjar titta på saken, och det är ohyggligt bra att många finns. Och det är klart jag tycker det är coolt, och ofta praktiskt, med stora komplexa system som fungerar. Flygplan, rymdfarkoster, kärnkraftverk, gruvmaskiner, processindustri. Logistiken vid väg- och brobyggen.

Matematik är vackert, och praktiskt. Och det är fysik också. Och det är roligt att kunna hantera det på hyggligt avancerad nivå.

Men ändå. Det är alltid tankar som fascinerar mest, som alltid fascinerat. Inte människor, men hur människor tänker. Inte möten med människor, verkligen inte. Skulle vara någon som är intressant då. Jag har fö just läst Den andra kvinnan av Therese Bohman, och den andra kvinnan har svårt att hitta människor som är tillräckligt intressanta. Det är en tanke att känna igen sig i.

Och nej, det är inte elitistiskt alls. Det är bara en fråga om vad man är intresserad av.

Men tänk om jag är fuskingenjör, tar upp platsen för en riktig ingenjör, bara för att jag av en händelse råkade skaffa mig det yrket. Nej, det var inte tråkigt att plugga, men det var kanske inte precis roligt heller. Det är mycket roligare att plugga nu, än det var då. Bara en så’n sak. Men jag tänkte att det var praktiskt att vara ingenjör, och jag kunde ju det. Så då blev det så. Skumt.

Nu ska jag börja på Förtvivlade människor, av Paula Fox. Jag har just lämnat in min första skrivuppgift i Kreativt skrivande. Och jag har lämnat in två uppgifter i Filosofi-kursen. Tänk om jag håller på att transformeras?

När Doktor T är romantisk

Doktor T har köpt en ny skruvdragare. Han är lycklig på det sättet man blir när man tycker att man utfört något väl. Dvs i det här fallet tänkt och valt och köpt något förnuftigt. Jag visste faktiskt inte att frågan om skruvdragare var så angelägen och prekär, men jag har respekt för våra olikheter. (Jag är på inget sätt handikappad i frågan, men jag nöjer mig med en skruvdragare som helt enkelt bara fungerar, utan speciella finesser eller tyngdpunkter).

Doktor T säger att nu när han köpt den här Världens Bästa skruvdragare så behöver han inte leta efter skruvdragare något mera. Nu kan han släppa det. Ungefär som att han kunde släppa det där med att titta efter (andra) kvinnor när han träffade mig. Visst är Doktor T romantisk?

Medan han har ägnat sig åt romantiska paralleller, har jag ägnat mig åt sista inlämningsuppgiften i idéhistoria. Nu är den inlämnad och jag börjar känna separationsångest att lämna kursen. Bara ett PM kvar. Hur ska det gå, kommer jag att glömma allt? Kommer jag att kunna fortsätta förkovra mig på egen hand i ämnet? Vilken bok ska jag läsa härnäst? Jag kommer inte att sluta leta efter saker att lära mig, kunskap är inte skruvdragare, färdiginhämtat. Fast Doktor T är det.

Tkdiff

Tkdiff är unix-kommandot jag använder för att undersöka vad som skiljer sig mellan två filer. Det är ett kommando man kunde använda för att undersöka skillnaden mellan idédagen och sinnedagen.

Idag är det skärtorsdag, och vanlig arbetsdag. Men jag tog en semesterdag, eftersom jag tycker semesterdagar i samband med längre helger liksom ger bättre utväxling. I känsla av ledighet, eller tid, eller så. Eftersom det var en dag avsedd för arbete, och jag bestämde mig för semester, utan vidare planer, måste det ju innebära att det blir en dag utan anspråk, eller hur? Det vill säga en dag möjlig att helt ägna sig åt läsning.

Jag hade alltså i min fantasivärld sett framför mig åtta timmars, minst, ostörd läsning. Men så fungerar ju inte verkligheten.

Vi börjar på morgonen. En son och en dotter hemma med förkylning. En son, Lille Son, skjutsas till skolan. Så långt är allt normalt. Sen satt det igång, vi åkte och handlade, dottern och jag. Klockan var inte ens nio, parkeringen på ICA Maxi nästan full. Kom hem vid tio. Med tio liter mjölk, tulpaner och påskliljor, bland annat. Jag hade ett par saker att fixa med jobbet, en granskning vars resultat jag bara skulle meddela, och tidredovisning. Och några beräkningsfall att titta till. Det blev en utdragen process. Det där med granskningen var ganska enkelt, det var inget särskilt med den, jobbet hade enligt min mening gått bra, några mail bara fram och tillbaka för att nå konsensus i detaljer. Men … tidredovisning. Jag hade glömt mitt lösenord. Och försökte så många gånger komma på det att systemet låste sig. Ringa supporten, en stackars trött amerikan, klockan var fem på morgonen där, jag hörde musen klicka. Vi pratade om daylight saving, jag bokstaverade mitt namn. Hans system kraschade, och fick startas om. Efter sådär en halvtimme var det klart, jag skulle få nytt lösenord. Men fick vänta en timme till, innan systemet tillät inloggning. Strax efter tolv var jag klar. Dottern och jag åkte till skolan för att hämta grejer till henne, sån’t hon ville läsa in under lovet, sonen skulle vara med kompisar. Jag läste Nietzsche i en kvart medan jag väntade på henne i bilen. Vi åkte hem. Jag läste några intressanta blogginlägg som jag var tvungen att kommentera. DoktorT började röja utomhus, en obalans som är svår, man kan inte sitta och läsa när den andre hemarbetar, i alla fall inte när det är sådant man själv borde vara engagerad i. Så jag tog tag i helgstädningen. En fuskvariant. Dammsög, dammade och gjorde rent i badrummet. Fixade köket. Vek tvätt. Skar kött och marinerade till kvällens matlagning. I vår familj är vi lite queer, det är det DoktorT som sköter innesysslorna, som potatisgratäng och sås, och jag som sköter köttet och grillar. Så kom Store Son ner, jag hade lovat honom övningskörning. Han har känselspröt som ingen annan och kände att jag kände olust inför att inte få min lästid. Han erbjöd sig att skippa övningskörningen, men jag ville inte, jag hade lovat. Jag gillar våra samtal. Vi körde, och pratade. Bra prat. Så ringde Lille Son och ville bli hämtad med sina fem kompisar, en omöjlig ekvation i en vanlig bil. Till slut var de bara två, de andra hade inte många hundra meter hem. Vi hämtade Lille Son och hans väninna, körde hem henne. Hemma var det dags att starta grillen.Sen fick jag en halvtimme till Nietzsche innan det var dags att grilla.

Lyckligtvis. Eller inte. Stängde gymmet sju idag, så det blir ingen träning, det får vi ta i morgon. Så nu har jag några timmar att läsa. Ikväll. Av dagens utopiska tanke med åtta timmars läsning blev det max fyrtiofem minuter när allt var räknat.

Hur kan det bli så?

… och sen dör vi

Jag har lyssnat/läst Siddhartha av Hermann Hesse. En bok man förmodas läsa i sin brådmogna ungdom har jag förstått, när allt är på liv eller död. Men eftersom jag inte gjorde det då, har jag gjort det nu. Tiden spelar ju ändå ingen roll, allt existerar samtidigt på något vis kommer han fram till, Siddhartha.

Strategin är som följer: Jag lyssnar (i bilen, under jobbpendling), sen läser jag särskilda stycken som jag tycker behöver lite mer. Lite mer tänkande kanske. Eller så läser jag hela boken också. Det var tur att jag mest lyssnade på Siddhartha, jag hade aldrig stått ut med de mer poetiska delarna annars. Nu kunde jag liksom försjunka i egna tankar i sådana partier när inget särskilt hände, när han mest tänkte på Om.

Två intressanta saker har Siddhartha att säga, den ena att bara vetande kan förmedlas, men inte visdom, det måste man leva. På något sätt. Nu förstår jag plötsligen varför barnen alltid tycker mina mammavisdomar är fåniga, trots att de är så visa. Det är för att visdomar som man förmedlar, säger Siddhartha, alltid låter löjliga. Fast de inte är det. Så var det med den saken.

Det andra som är intressant är hans förkastandet av tanken. Han blir liksom förtjust i materiella ting. Inte precis som materialist, tror jag, utan mer som att han känner sig som del av allting, alla människor och stenar och flod och grejer. Jag är faktiskt inte helt förtjust i den tanken, det är klart att allt hänger ihop, men jag är ändå mycket förtjust i tänkandets särställning som verktyg för att begripa saker och ting. Jämfört med drifter och önskningar som är barnmänniskornas grej. Alltså, jag menar, hur kan han förkasta tanken, när han liksom tänkt ut just det, jag bara undrar.

Livet är som för Schrödingers katt, liksom, en superposition av en massa tillstånd som existerar samtidigt. Och sen dör vi, ganska random. Om.

Det som är meningsfullt

vardagsrumBöckerna står i dubbla rader, vi får just nu inte plats med fler bokhyllor. Snart får vi plats med oceaner. Böcker, eller snarare läsning, är meningen med livet. Det är svårt att tänka ut något annat än att läsa som det är någon riktig mening med. Svårt att hitta något annat som är meningsfullt. Men, lyckligtvis finns det mycket att läsa, det tar inte slut.

Jag tänkte egentligen skriva en läslista, på det senast lästa, men det får bero till en annan gång. Platons dialog, eller snarare monolog, Timaios är den som senast lästs.

 

 

Sanningen om Doktor T

Igår var vi på mingel. Då fick jag en lustig fråga Träffades du och din man när ni pluggade?

Det lustiga var kanske inte frågan. Det lustiga var att jag fick lov att stanna upp och tänka efter. Ja, det gjorde vi väl, Doktor T och jag har ju alltid varit tillsammans.

Eller, vänta, det har vi inte! Det bara känns som om det alltid är och har varit vi. Som det rimligen borde vara så.

När Doktor T lurade sig själv på en öl

Vi tog en vända till systembolaget idag för att inhandla några heliga drycker att njuta denna kristliga helg. T ex öl. Nu bar det sig inte bättre än att jag inte kunde hitta något som jag direkt var sugen på. Dessutom har jag redan två St Peters i kylskåpet. Doktor T är lite avfälling när det gäller öl. Han uppskattar visserligen också de sorter som jag tycker om, men framåt sommaren brukar han mer börja luta åt lager. Just nu Staropramen Granat, som jag också kan tycka har sin plats i ett kylskåp.

Doktor T är fena på mycket, men kanske inte just på att räkna. Om jag får säga det själv. Och han håller förresten med. Men han räknade ut att mina två St Peters skulle motsvaras av tre Staropramen Granat. I mängd. Så han köpte det.

När vi kom hem påpekade jag det faktum som jag tänkte på redan på Systembolaget. Men inte sa. Att alkoholmängden i alla fall kommer att skilja. Och nu beror det ju på vilken rättvisa man är ute efter. Om det är volym, har han ganska rätt. Mina två St Peters vinner bara med en enda centiliter.

Men om man tänker alkoholmängd … ojojoj, då får vi ta till komplicerade beräkningar. Nu gör vi en matematikuppgift, i svårighetsgrad kanske lämpad för sjunde klass.

Hur många Staropramen Granat måste man köpa, ungefär, för att det ska motsvara två stycken St Peters i alkoholmängd? En Staropramen Granat innehåller 33 cl, med 4.8 % alkohol. En St Peters innehåller 50 cl, med 6.5% alkoholhalt.

Nu förväntar jag mig att alla läsare tar fram ett papper och penna, och börjar räkna. Klara?

Två St Peters är 1 liter. Med 6.5 % alkoholhalt, vilket innebär 6.5 cl alkohol. Tre Staropramen Granat är 0.99 liter. Det innehåller 0.99*0.048 = 4.752 cl alkohol. För att komma upp i 6.5 cl alkohol behöver man alltså 6.5/4.752 = 1.368 liter Staropramen Granat.

Doktor T skulle alltså ha behövt köpa en öl till, fyra stycken sammanlagt, för att komma i närheten, 1.32*0.048 = 6.336 cl alkohol. Han köpte en öl för lite.

Doktor T hävdar dock att det beror på återhållsamhet och behärskning att han inte köpte fyra öl. Utan tre.

Observera att detta är en teoretisk betraktelse. Samtliga öl i historien står fortfarande i kylskåpet.

Ständigt denna matematik

Varför behöver man göra sit-ups? Eller dra i en skivstång? Eller harva runt i ett motionsspår? Inte tusan springer man omkring 5 km i taget, till vardags, så himla mycket? Inte har man stora behov av att göra sit-ups när man handlar på ICA?

Varken sit-ups eller biceps-curls behöver man använda till vardags. Men av någon anledning verkar ingen ifrågasätta nyttan med konditions- eller styrketräning. Hur kommer det sig då att man ifrågasätter nyttan med matematik?

Svaret är enkelt, det beror naturligtvis på att de flesta inte har en aning om vad matematik är.

Nu ska jag tala om det. För femtio-elfte gången. Lyssna noga, jag börjar lessna. Kanske upprepar jag det inte igen. Och då sitter ni där. Say after me: Matematik är för hjärnan vad fysisk träning är för kroppen. Matematik är ett språk, språk och verktyg för problemlösning och logiskt tänkande. Om man tror att matematikens uppgift är att räkna ut summan av alla öl man handlat på systembolaget. Då tror man fel.

Man skulle kunna säga såhär, att om människor kunde matematik skulle Vattenfall inte ha köpt Nuon. Vårdcentraler skulle inte säljas till underpris, direktörer skulle inte ha fantasifulla bonusar och medicinerat hästkött skulle inte förekomma som nötkött. Näthat skulle icke existera. Folk skulle inte bli lurade av sms-lån, eller vad mobiloperatörerna hittar på i avgifter. Och vi skulle varken ha FRA eller IPRED. PR-människor och reklamfolk skulle inte ha lika lätt att lura och manipulera människor.

Varför inte det då? Jo, eftersom förmågan till rationellt tänkande, förmågan att se sammanhang, förmågan att förstå orsak och konsekvens, rim och reson, att tänka till, skulle vara utbredd och väl utvecklad om folk bara ville lära sig den minsta, yttepyttelilla matematik. Jag lovar, vi behöver inte ens hålla på med matrisalgebra eller partiella differentialekvationer. Bara grundläggande problemlösning.

Men, nu vill de flesta tydligen inte lära sig tänka. Och då blir det som det blir. Man undrar vem som betalar de som sprider tankarna om att matematik inte behövs? Det finns ju faktiskt en del att tjäna på att människor tänker som Nalle Puh.

Myten om mamma

Vad gör du? ropade Lille Son i trappen när han kom ner nu på morgonen.
Läser svarade jag. (Läsa innefattar allt från ströläsning för nöjes skull, till artiklar och rapporter som har med jobb att göra.)
Åhhh, du läser ju alltid sa han.

Det är nästan en ritual. Han frågar, och nästan alltid när han frågar läser jag. Kanske ställer han frågan precis just när jag läser, alltid, och inte när jag gör andra saker, som att t ex laga mat, eller städa. Vilket faktiskt också händer. En viss miniminivå av stökkontroll måste ändå hållas. Annars kan jag inte läsa. Eller skriva. Eller tänka. Och mat måste vi alla ha då och då.

Varför läser du och skriver så mycket undrar han.
Därför att det är intressant, och så jobbar jag ju också säger jag.

Jag antar att det är bilden han kommer att bära med sig av mig. Sin barndomsbild av mamma. Mamma som hänger över en bok, eller över datorn, och svarar Mmmm, jag kommer, jag ska bara läsa/skriva klart det här. Undrar om han kommer att få aversioner mot läsande, eller tvärtom?

Min mamma plockar i köket, lägger på duk på köksbordet och sitter vid symaskinen. Min mormor stökar också i köket. Och stickar.

Instruktioner för vuxna

Lille Son till Store Son:

”Visst är det konstigt, man ger dem en instruktion, och sen tar det bara några sekunder så frågar de igen vad de ska göra?”

Store Son och jag har spelat Lego Indiana Jones på PS2, och Lille Son uttryckte sin stora förvåning inför vuxnas, mer specifikt min, oförmåga att följa en (spel-)instruktion.

Men det är faktiskt svårt att komma ihåg att man lyfter saker, eller plockar fram vapen, och skjuter ibland, med cirkel, hoppar med X, dubbelhoppar med XX, och vad man gör med kvadraten och triangeln minns jag inte alls. Sen blir man utnyttjad som slav för att bära legokonstruktioner hit och dit, och då kan man minsann inte hoppa över några osynliga broar, så-det-så! Och hur farao ska jag kunna veta att man måste vara Indy för att hoppa över den där ravinen, bara för att hans attribut är en oxpiska?? Vad var det för fel med att vara Marion?

Och jag måste säga att få legogubbar att hoppa och rulla och skjuta omkring sig är inte riktigt min grej, om vi snackar briljans, men sönerna njuter i stora drag av min amatörmässighet. Sadister!

UPPDATERING: Store Son påpekar, vid faktagranskning av texten, att man inte alls skjuter med cirkel, det gör man nämligen med kvadraten. Rätt ska vara rätt! Och nu ska vi snart spela Lego Batman. Puh.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I natt jag drömde – om kunglig förlovning

I natt analyserade jag, i drömformat, den under gårdagen kungjorda kungliga förlovningen. Vilket får anses vara en smula udda med tanke på att jag känner mig neutral och oengagerad i frågan. När jag hörde nyheten igår lyfte jag blicken från det jag höll på med, vilket var några smärre funderingar i tekniska frågor, tänkte Go for it, Good for them, och sen tänkte jag vidare på neutroner och säkerhetssystem.

Och inatt drömde jag om dem! Victoria och Daniel. De svävade omkring i min dröm, hysteriskt leende som Faidros noterade igår. Förskräckligt! Och jag minns att jag drömde ”Sju år, sju år, sju år, sju år … och så sitter reportrarna på TV och pratar om förälskat par, som om det var en nylig upptäckt!” Victoria säger att det inte sa klick, vilket jag tycker är aningens tragiskt, alla är värda ett förälskat, omtumlande, klick, hur mycket kärleken än sen växer. I alla fall ett klick någon gång, vem vet, de kanske skällde på varann första gången de sågs, för att Danne råkade trampa på Vickans veckade kjolkant i kön på något venetianskt inneställe? Så ett klick var omöjligt just då.

Det där klicket bekymrade mig i drömmen. Jag tänkte att förlovningen och bröllopet är en panikhandling. Nu har de varit tillsammans i sju år, och först nu får de tillstånd att bli officiellt ekivoka, fastän de säkert hunnit med både det ena och det andra på det området inofficiellt, om man får tro den insatte och allvetande Riddar Blogge. Och Victoria fyller 32 i år, den biologiska klockan tickar förmodligen, och skulle hon dumpa Daniel nu hinner hon nästan fylla fyrtio innan nästa chans dyker upp, om man ska extrapolera den utkrävda uppvaktnings-tiden.

Summasummarum, rationella resonemang fick regenten att resignera och råda Reinfeldts rekommendera alliansen för reinkarnationens skull. Drömde jag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dosi-dosi

Ahh, dessa rart provokativa, kaxiga tonårskillar! Små sötnosar är vad de är! Man har lust att gå fram och nypa dem i kinden, sådär som gamla tanter gör på bebisar.

Nu är de förnärmade och indignerade över att deras fräcka T-shirtar inte fick vara med i skolkatalogen! Står där förevigade på foto, fjuniga och finniga och hävdar att de gillar heta mammor och sex på flera (delad sex är halverad sex?). Eller i alla fall att de absolut måste ha T-shirtar där det står så. I skolkatalogen (undrar varför frågan Mycket snack och lite verkstad? flashade förbi i min hjärna).

Vem vet, kanske blir de glada om fem år, att de retuscherades i skolkatalogen, trots allt? Å andra sidan fick de ju något som var mycket coolare, en bild i Aftonbladet! För evigt förevigade, lätt framplockade av flashiga finansfirman eller trendiga teknikföretaget, när dessa googlar för att kolla personerna bakom ansökningarna till attraktiva tjänsten.

Jag har faktiskt ingen egentlig åsikt i frågan, tonåringar är tonåringar, och det är väl meningen att de ska försöka provocera, och stånga huvudet i gränser. Det verkar alltså som en normal händelse, helt enkelt, kunde gå endera vägen.