Läsningen

Jag hade tänkt läsa 50 böcker i år, det ställde jag in i Goodreads årsutmaning. En bok i veckan, ungefär, det är ju inte så mycket med tanke på hur mycket jag läser. Men, jag läser väldigt mycket som inte är böcker, artiklar till exempel, och utdrag ur essäsamlingar, antologier, kurslitteratur där inte hela böckerna ingår och liknande. Sådant som inte direkt lätt går att kryssa av i en bokläslista. Så min Goodreads-lista ser lite tragisk ut, hälften ungefär kommer jag upp i. Det är inte så mycket skönlitteratur i listan heller, som det var när jag läste litteraturvetenskap. Fast hm, det var det kanske inte då heller, det var mycket annan litteraturteori också. Nåja. Det är jullov och jag läser. Det här läser jag nu:

Liv 3.0 – Max Tegmark. Lättläst, jag håller på med kapitel 2 som heter ”Materia blir intelligent”. Jag har redan nämnt inledningen och första kapitlet. I mitt interna läsbeting ska jag läsa till och med kapitel 3 idag, vi får ser hur det går med den saken. Det står både frisörbesök och social sammankomst på programmet för dagen, och ett läsbeting till.

Comparative Media History – Jane Chapman. Ingår i idéhistoriakursen i medier, teknik och idéer. På programmet idag står tredje kapitlet Commercialization, Consumerism and Technology. En uppgift ska nämligen göras till på tisdag, så den läsningen är prioriterad. De båda kurserna i idéhistoria i höst har varit lästunga, i meningen mycket att läsa, stor skillnad mot tidigare. Inte mig emot, det är väldigt trevligt, men just i höst krockade det lite med husbygget. Men det ska nog ordna sig, jag är strax i fas med läsning.

Mandarinerna – Simone de Beauvoir. På min litteraturlista till kursen i kreativt skrivande. Har precis börjat läsa. Konstaterar att det är ganska många sidor.

Ja, och sen har jag just läst färdigt Causing Death and Saving Lives – Jonathan Glover, som är kursbok i The ethics of killing, delkurs i Filosof B. Och den var intressant, och jag har markerat i den för nu ska jag skriva inlämningsuppgiften de närmsta veckorna. Och så införskaffade jag Samtalen med Konfucius eftersom jag inte kunde låna den längre på biblioteket, och jag tänkte skriva om Konfucianismen i en annan uppgift, så jag läser den också. Den är ganska lättläst, men man får lov att tänka en del på vad som egentligen menas och hur det hänger ihop och vad det betyder.

I en tidigare kurs i höstas ingick delar av Edward Saids Orientalism. Eller rättare sagt Del 1 ingick. Men av någon anledning, antagligen bara för att jag just läst lite, så ser jag referenser till den överallt, den diskuteras på olika sätt. Så jag känner att jag nog måste läsa de resterande delarna också. Och nu har jag 11 dagar kvar av ledigheten, så allt detta ska väl gå ihop sig?

Det var något barn, eller om det var flera, som uttryckte någon önskan om något också, hörde inte så noga (jo, det gjorde jag), så jag får räkna med ett visst svinn på dagar. Ska jag räkna bort … två? Nio dagar alltså. Nyårsafton kan räknas som läsdag. Och om jag inte översover borde jag kunna riktigt vältra mig i läsande. Det ser ganska bra ut.

Höstens studier

Det var väl en rekorderlig rubrik?

Igår kom antagningsbeskedet, där det gick som väntat. Dvs jag kom in på mina tre översta val, de 90 poängen.

image

Nu är bara det lilla bekymret att verkligheten, dvs den omgivning vi tror vi lever i och påverkas av, inte kommer att tillåta denna studietakt tillsammans med annat som förväntas hända under nästa läsår. Jag ska alltså begränsa mig till två av kurserna, tänkte jag. Filosofi är given. Litteraturvetenskap, där hade jag tänkt läsa en kurs till för att täcka in modern litteratur, vem vill stanna på 1800-talet liksom, eller början av 1900. Men, trots det, lutar det nu åt att den kursen kommer att få dra det kortaste strået detta år.

Kursen i kreativt skrivande krävde arbetsprov, jag vet inte hur de lades ihop med övriga meriter, men det finns bara två grupper i urvalet enligt antagningsstatistiken, och eftersom jag kom in på den känner jag nästan ett ansvar att gå den … Tillsammans med en fruktansvärd nyfikenhet. Det är som ett nytt område att upptäcka. Skriva, liksom, det gör jag ju hela tiden. Det är så’nt jag inte tänker på. Rapporter, mail, bloggar, inlämningsuppgifter i massor detta år. Men jag skriver inte så medvetet, liksom. Det vore kul att undersöka, medvetet skrivande.

Det lutar alltså åt Filosofi och Kreativt skrivande. Så får litteraturkursen anstå ett år eller så. Snart är det fö semester, och jag jobbar på läshögen. Såhär ser den ut nu:

image

Spännande, eller hur? Lite skönlitterärt tillkommer nog.

Så vilka studier ska du ägna dig åt i höst? Vilken slags förkovran?

Meningen med romantiken, och bevis för den

Poeterna är världens icke erkända lagstiftare, skrev Shelley. Jag ryser ända in i själen, av olust, när jag läser det. Romantiken är nog inte min grej riktigt. Inte på det sättet. Poesin skänker odödlighet åt allt som är sant och vackert i världen, säger han också. Och nu vill jag ju inte verka tvär och butter här, men känslomänniskor kan få mig på riktigt, riktigt dåligt humör.

Så jag förhåller mig distanserat skeptisk till romantiken. Men jag ska läsa, var inte orolig för det. Imorse började jag lida med Werther. Dikter har jag läst, Goethe och Schiller och Heine och Hölderlin. Och fler ändå. Hm, skrev jag om dem igår, för jag läste igår också?

Någon dag ska jag lista ut varför jag känner en sådan olust inför romantiken, olust är faktiskt också en känsla. Kanske har romantiken kidnappats av romantiker-wannabes?

Egentligen är jag jätteromantisk. Det kan Doktor T intyga. Va, vill du ha en definition? En beskrivning av hur romantisk jag är? Bevis? Nänä, det går inte. Romantik är en känsla som inte låter sig infångas och kategoriseras i fyrkantiga definitioner. Det är en flyktig essens i rum-tidens krökningsbara existens. Det är en doft när du passerar det daggvåta gräset till parkeringen på morgonen. Det är ett ljud av intet grus i vårmorgonen. Det är barnens klingande skratt när du glömmer att starta kaffebryggaren. Det är doften före regn (inte efter). Det är att mjölken handlats när du utsjasad kommer hem från ditt extremt intressanta jobb. Det är fartsyndarens ånger (inte min alltså, utan den tänkta någonannans).

Det bara är. Odefinierbart. Alltså är jag romantisk. 

QED.

Pust. Sådärja.

Förresten är det här också romantik. Att mina böcker och intressanta artiklar får ligga på min pall och vänta på mig, dag efter dag, och hela familjen bara ler och uppskattar det.

image

Böcker att läsa

imageNär lånetiden på Ebba W-Bs Kulturmannen gick ut kunde jag inte låna om den, eftersom en annan person reserverat den. Jag hade hunnit en tredjedel genom boken. Men jag tyckte den var så intressant, så jag införskaffade mig ett eget exemplar. Då kan jag stryka under och kladda och läsa igen. Det är alltid trevligt.

Så långt jag hann läsa inspirerade den mig att låna Elin Wägners Pennskaftet också, som jag hoppas jag ska hinna läsa innan lånetiden går ut. Men jag tror kanske att lånetrycket på den inte är hysteriskt högt, så jag kan antagligen låna om den.

Det är så mycket annat som ska läsas nu. Om vi ska hålla oss till skönlitteratur är det som står på tur närmsta veckorna Goethes Den unge Werthers lidanden och Mary Shelleys Frankenstein. Den senare läste jag dock i höstas, så jag tror jag kommer undan med en rask uppfräschning. Utöver det en stor mängd dikter från förromantiken och romantiken. Samt några avsnitt ur Ronny Ambjörnssons Mansmyter (passar väl bra som komplement till Kulturmannen).

När jag fick mitt mytomspunna städryck häromveckan kom en The New Atlantis fram ur gömmorna, nummer 36, från 2012. Med en artikel The Architecture of Evil, som jag känner att jag måste läsa.

Jag hallucinerar, försiktigt, om oändlig lästid. Men jag vet, att om den hallucinationen går i uppfyllelse, kommer den inte alls att kännas lika bra som den känns när jag tänker på den. Därför tar jag en sak i taget. Jag hinner.

Egentligen kanske jag skulle tänka på allt jag läst, istället för allt jag vill läsa. De senaste veckorna innebär det att artonhundratalets naturvetenskapliga utveckling studerats, och speciellt Auguste Comte och Positivismen. Dessutom den teoretiska delen av rokokon och förromantiken.

Jag måste förresten tipsa om sajten Stanford Encyclopedia of Philosophy om du inte hittat den. En fantastisk källa till massor av intressanta, genomarbetade, artiklar. Och via deras referenser kommer man vidare. Vad är du intresserad av? Evigheten kanske?

Blogg100

Jag anmälde mig till Blogg100 igen. Förra året tröttnade jag ganska snart. Men det var något år det gick som en dans, kanske var det 2013?

Möjligen är det inte världens bästa idé med tanke på andra saker jag också fått för mig att jag ska göra, som att arbeta och studera. Men, jag tänkte att de texter som ändå produceras i dessa kurser kunde användas på något vis. Se alltså fram emot filosofiska, idéhistoriska och litteraturvetenskapliga skriverier. Oj vad kul det inte lät. Varför låter det inte lika intrikat spännande som det är?

Jag tror att den här bloggposten behöver piffas upp lite. Vi tar en bild. Det är några av böckerna som bokhyllan har kompletterats med från bokrean.

bokrea

Själva blogg100-bloggandet börjar på tisdag, 1 mars.

Läsningen

Ska vi ta och titta på läslistan då? Den gäller från mitten av april, det var då jag började skriva upp vad som lästs. Det är inte världens lättaste uppgift, ity mycket mer har lästs, t ex utdrag i antologier, i studiesyfte. Listan upptar därför bara helt lästa böcker av olika slag:

Los Alamos Primer, The first lectures on how to build an atomic bomb. Robert Serber. De fem föreläsningarna som hölls av Serber när Manhattan-projektet startade, för att få  alla på samma spår när det gällde kunskapen om atomers klyvning. Mycket spännande teknikhistoria.

Idéhistoriens huvudlinjer.Tore Frängsmyr, Gunnar Eriksson. Ett självklart val efter den förra boken. Hur har man egentligen tänkt?

Från Platon till Kriget mot terrorismen. Sven-Erik Liedman. Samma fråga som ovan, hur har man egentligen tänkt?

Hjärnrevolutionen. Johan Norberg. Intressant om hur intelligens fungerar.

The Prince. Machiavelli. Dags att gå till källorna. Pragmatiskt om hur man härskar bäst.

Strändernas svall. Eyvind Johnsson. Som förberedelse till att läsa Odysséen.

Plugga smart och lär dig mer. Björn Liljeqvist. Det vore ju bättre om det gick lite snabbare att läsa. Läste i somras som förberedelse inför höstens studier. Jo, jag kunde träna mig i att läsa snabbare. Men mest var det en bra påminnelse om vikten av struktur.

Marcelle. Simone de Beauvoir. En kortnovell. Vet inte vad jag ska säga om den. Rätt ok.

Frankenstein. Mary Shelley. Det var ju kul att få den läst.

Candide. Voltaire. Hysteriskt rolig.

Antigone. Sofokles. Man bråkar inte med gudarna.

Främlingen. Albert Camus. Intressant.

Hamlet. Shakespeare. Hysteriska och labila människor. Tur det är ett drama …

Bekännelser. Augustinus. Smart snubbe, trots sin trosuppfattning.

Om detta talar man endast med kaniner. Anna Höglund. Otroligt rar bok, förmodar att tonåringar med ältande läggning kan känna igen sig. Tröstande, tror jag.

Doktor Glas. Hjalmar Söderberg. Tredje gången jag läser den. Nya insikter varje gång.

Människors undran. Ronny Ambjörnsson. Intressant.

Kung Oidipus. Sofokles. Drama … lättläst.

Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöf. Mycket tro, mycket övernaturligt. Skrönor. Men ganska underhållande.

Jaha, det var den listan. Några fler hinns förmodligen fram till jul. Brott och Straff är den tunga pågående läsningen för tillfället. Och Pesten, Camus.

 

Back on Track!

imageSemester.

Jag är extremt förtjust i mitt jobb, men semester är ändå trevligt. Utöver krav från familjen att göra det ena eller det andra, föralldel trevligt, infinner sig tid. Tid för läsning. Tid för böcker.  Lite tidsoptimistiskt har jag lånat tio böcker på biblioteket. Och idag damp de senaste två bokbeställningana från Bokus ner i brevlådan. Eller snarare levererades. Brevbäraren såg att vi satt på altanen, och istället för att trycka ner paketen i brevlådan, kom han in med dem. Trevligt.

När sönerna vittjat sina beställningar, återstod mina.

Jag har, i vanlig ordning, drabbats av besatthet. Är det inte böcker, kan det vara träning, nagellack eller något annat. Det är cykliskt. Jag noterade att min senaste besatthet i frågan filosofisk litteratur, härrör sig från 2011-2012. Innan dess får man nog gå tillbaka till 2003-2004, en ovanligt lång period. Men det uppehållet får nog betraktas som olycksfall i arbetet. Back on Track!

Strövtåg på internet, 3 maj

Jag minns inte var jag hittade länken, men diskussionen om huruvida matematik existerar oberoende av oss är ju kul, http://ed.ted.com/lessons/is-math-discovered-or-invented-jeff-dekofsky. Nu var det inte mycket till diskussion får jag säga, faktiskt ingen alls, däremot en tjusigt animerad formulering av frågan.

Men borde inte Store Son, med tanke på de diskussioner vi har ibland, fundera på att läsa Statsvetenskap, vad tusan nu det egentligen är?

Och på twitter läste jag att ESBWRen licensierats, ganska intressant.

Tips om en ny bok att lägga till den digra läslistan av real-life-litteratur, Einstein’s Dice and Scrödinger’s Cat, måste ha!

Något måste ha fått mig att googla om typ Quantum Gravity. Och det ledde vidare till Renormalization.

Sen kom jag att tänka på att jag skulle kolla om något intressant fanns att läsa i dagens media, någon aktuell opinion kanske, om sjukfrånvaro.

Hoppade vidare, till att läsa en liten sammanfattning av Filosofisk Tidsskrifts aktuella nummer, som jag väntar på. 

Och där råkade jag klicka på en länk till en mailkonversation mellan Sam Harris och Noam Chomsky, och eftersom jag inte har full koll på dessa herrars göranden och låtanden, läste jag lite mer, om den vänsteranarkistiske godhetspiraten, som jag i alla fall uppfattat hur hans anhängare ser honom, Chomsky. Ok, det var ju från ett läger med agenda det också, men goda vänsterpirater ger jag inte mycket för, av naturliga skäl.

Men jag kollade upp han, Sam Harris lite till, och jag vet inte riktigt. Men Michael Moynihan, tycks ju vara den som avslöjade Jonah Lehrer. En orientering kring de röda khmerena kunde också vara lämpligt, låt vara en förenklad (förmodar jag) SO-beskrivning för grundskolan.

Utöver det, ytterligare en måste-läsa-bok, Birth of a Theorem, av den franske matematikern Cedric Villani, som jag egentligen vet mycket lite om.

Och slutligen lite mörk materia i DN.