Trilog

Jösses.

Åsa Moberg anlägger ett genusperspektiv på kärnkraftsfrågan. Det är visserligen en ganska liten del av artikeln som handlar om kvinnors syn på kärnkraft, det mesta är en historisk återblick över motståndsrörelsen samt mycket svaga argument emot kärnkraft, men ändock finns den där, genustanken. Och det är ju lite roligt, och lite tröttsamt i sammanhanget.

Jag har en känsla (!) av att många som debatterar kärnkraft, försöker ta till rationella argument för att rättfärdiga sitt emotionella motstånd. Det är därför debatten blir så märklig, när den på ett otydligt, svårgenomskådligt vis, haltar mellan det rationella och det emotionella. Hur debatterar man med sina känslor? Hur ska emotionella argument värderas? Hur ska människors, rationella eller irrationella, rädsla tas på allvar?

Häromdagen skrev Christermagister ett inlägg om sin rädsla för kärnkraft: ”Att bygga ut kärnkraften, rätt eller fel? Jag vet inte, men jag vet att jag är emot! Jag vet ocksÃ¥ att jag är emot av känslomässiga skäl och inte logiska…om nu sÃ¥dana finns…”. 

Vad ska väga tyngst? Ekonomi, vetenskap, känslor?

Jag tycker förstÃ¥s allt ska vägas ihop pÃ¥ ett rationellt (!) vis. Stoppa in alla argument i en matris, värdera, och pÃ¥ slutet trillar en siffra ut som säger ”go for it” eller ”stop right now!” Men innan tabellen är gjord ser vi inte sammanhanget. Det finns bara bra argument för och bra emot, rationella argument och emotionella argument. Problemet med matrisen är förstÃ¥s att hitta alla (eller i alla fall tillräckligt mÃ¥nga) argument, samt att värdera dem. Fortfarande.

Ett kärnkraftverk är ett gigantiskt stort betongbygge, och där inne finns det otäckt bränsle, det vet man. Och vill det sig illa kan alltihopa smälta ner och sprida radioaktivitet som förgiftar stora områden i åratal. Konsekvenserna är stora, men sannolikheten för härdsmälta är liten, vilket gör risken ganska liten, matematiskt. Men om det händer så händer det förstås.

En sak som gör kärnkraften speciell, till skillnad från t ex FRA-frågan, är att tekniken är svår att förstå i detalj för folk i största allmänhet. Vad händer egentligen därinne i betongbunkern, hur får man ut energin? Hur funkar det? Hur styr man, hur håller man alla krafter under kontroll? Hur ser man till att inget händer? Hur svårt blir det inte att värdera något man inte kan något om?

Det är lite samma mekanism som flygrädsla. Det är mindre farligt att flyga, i risk, än att köra bil. Vi kastar oss gladeligen ut i trafiken varje dag utan att tänka sÃ¥ mycket pÃ¥ risken, men när vi ska flyga kanske vi skruvar lite olustigt pÃ¥ oss. En orsak till denna olust är, enligt min uppfattning, att om nÃ¥got händer när vi flyger är det betydligt mer definitivt än om nÃ¥got händer när vi kör bil. Upplösningen pÃ¥ skalan ”liv – död” är mycket mindre, nästan binär, när det gäller att flyga. När vi kör bil är skalan mer graderad. Samma sak gäller kärnkraft, om vi talar om det värsta som kan hända, jämfört med andra energislag. Ska vi ta den risken eller inte? Tänk om vi nästan kan bygga bort den?

Avfallet, som egentligen är en mycket svårare fråga än härdsmältor, tycks inte vara lika känslomässigt infekterad.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, härdsmälta, risk, sannolikhet, konsekvens, teknik

Ingen verkar veta vad en ingenjör gör. Jag som har skrivit om det flera gånger tidigare, försökt bidra till en ökad förståelse för oss stackars missförstådda genier här i världen. Här t ex, försöker jag analysera vad internet anser att en ingenjör gör. Och här beskriver jag drömjobbet.

Jag refererar ofta, sådär lite i förbigående till hur en ingenjör skulle angripa ett problem till vardags, bara för att visa att man alltid har nytta av sina ingenjörska färdigheter. De ger mervärde i vardagen! Som att kunna räkna ut hur man kalkar av silen på en kran utan att montera bort silen (jag är extremt stolt över den uppfinningen, den fungerade alldeles alldeles utmärkt dessutom!)

Nu vill jag berätta konkret hur en arbetsdag ser ut för en ingenjör. Jag väljer mig själv som osjälviskt exempel. Nu ska ni få höra den autentiska, sanna, historien, om min dag, den 4:e februari 2009, mitt i Vattumannens tecken.

Jag knappade in koden till dörren strax efter åtta och blinkade åt vår rare lille receptionist. Släppte dator och handväska på golvet bredvid mitt skrivbord. Prickade upp jackan på kroken och singlade iväg halsduken så den draperade sig vackert över pärmarna. Därefter tog jag upp datorn, dockade och startade den. Gick och hämtade kaffe. En kollega sladdade in i fikarummet med sina svartklackade skor som gör märken i golvet och städerskan galen. Han ville konsultera mig i fråga om en analys han arbetar med. Vi gick till mitt rum och diskuterade några olika angreppssätt. Han glömde sin kaffemugg på mitt skrivbord. Nu kommer städerskan tro att jag slarvar och slösar på kaffemuggar. Telefonen ringde, men jag tryckte upptaget. Det var internt och via växeln så jag såg inte vem det var, säkert en tråkmåns. Jag läste mail. Lät de som jag ska åtgärda ligga kvar öppna i mailboxen.

Loggade in på LINUX-systemet. Hoppade på stolen, exalterad inför den kommande arbetsuppgiften. Startade matlab. Brottades med några c-shell-script som ska skapa tusentals filer för att extrahera data från beräkningar. Brottades ännu mer. Och ännu mer. Brottades med indatafilerna för att få beräkningsresultaten som jag ville ha dem. Det gör jag såklart inte i vanliga fall, men just här måste jag göra det för att utveckla metoderna som just nu är mitt jobb. Jag lovar på heder och samvete att inte fiffla med beräkningarna i skarpa case.

Dags för en kopp kaffe till. Kom på en kollega med att tugga frukter i massor. Vi satt ner en stund och bondade kring sjuka barn och bedräglig projektledning.

Tillbaka vid skrivbordet. I kontorsrummet tvärs över gården stod en karl med bar överkropp och talade i telefon. Märkligt. Jag skrev ett ilsket mail gällande datastrukturerna, det var också märkligt, det gör jag inte så ofta. Skriver ilskna mail. Sen skrev jag ytterligare ett mail för att ge referenser till en kollega som efterfrågat det. Det var neutralt i tonen.

Två av skripten funkade. Magen skrek av hunger. Jag gick till fikarummet och tog ut min patetiska matlåda ur kylskåpet och smög in den i mikron. Snart drällde alla kollegor in där och vi satt som packade sillar, sniffade i varandras matlådor och löste världsproblemen.

Efter lunch, till kaffet, får man surfa lite (det är alltså upp till den egna moralen, men efter lunch är det fritt från dåligt samvete). DN, DI och SvD. Ny Teknik och Science Daily.

Skriver det sista skriptet. Kör det. Det tar ganska lång tid, de över 1000 filerna är indatafiler för att köra ett annat program som ska plocka ut data från beräkningen. Skriver ett litet program i matlab under tiden, som ska läsa in alla dessa data inför bearbetning av dem. Det är lätt. Men hela eftermiddagen går ändå åt till att få en fungerande kedja.

En ovanlig dag på det sättet att just idag var det inga möten, och jag spenderade ganska mycket tid vid mitt skrivbord. Men när jag åkte från jobbet hade jag också en fungerande kedja med skript som plockar ut alla data jag vill ha från en beräkning och placerar dem i snygga matriser i matlab. Ett gott dagsverke!

I morgon ska jag stirra pÃ¥ dessa data och försöka lista ut om det finns ett samband mellan dem. DÃ¥ blir det mer tillämpad statistisk analys det är frÃ¥gan om. De här beräkningarna är extremt fysikaliska. Men just idag fick jag större delen av dagen anta rollen som programmerare. Det är inte min starka sida. But an engineer’s gotta do what an engineer’s gotta do.

Och därmed inser alla hur ohyggligt intressant, varierande och spännande det är att vara ingenjör till yrket. QED. Jag ser framför mig att högskolorna nu kommer få ta emot en anstormning av sökanden.

Läs även andra bloggares åsikter om ingenjör, civilingenjör, yrke, beräkning, jobb

e
pi
G

Kul va’?

Läs även andra bloggares åsikter om naturkonstanter, pi, e, graviationskonstant

Förstår du vad det betyder? Har du en känsla för vad det innebär, upptäckten av symmetribrott som Nobelpriset i fysik delas ut för i år?

Har det någon betydelse när du byter däck på bilen, eller lagar pannkakor till familjen på torsdag? Betyder det något för just ditt liv, sover du bättre på natten, blir du glad, eller i alla fall berörd? Låt mig gissa att du svarar nej på samtliga frågor. Det är inte som medicinpriset, där man direkt förstår nyttan av att hitta hiv-virus och viruset som orsakar livmoderhalscancer. Det är inte som litteraturpriset, där var och varannan människa dessutom har en åsikt om till vem det ska gå. Försäljning och utlåning av böcker av litteraturpristagaren får ett uppsving. Antagligen kommer inte fysikpristagarnas artiklar och eventuella böcker att bli några bästsäljare bland fler än de redan invigda.

Nu händer det relativt ofta som priset går till elementarpartikelforskare eller andra forskare som förklarar Big Bang, 2004 och 2006 t ex, men just i år är det en händelse som ser ut som mer än slump, genom det nära sambandet till aktuella  LHC, där man vill hitta fler pusselbitar till universums existens.

Grundforskningen kan behöva all draghjälp den kan få. Det är inte lätt att inse varför man ska leta efter partiklar eller energier som passar in, eller förkastar, någon modell som ställdes upp för 30-40 år sen och som man använt sen dess, trots vissa brister. Eller inse varför man absolut måste hitta en enande teori där alla krafter mellan partiklar kan förklaras. Varför måste man absolut förstå allting?

Tja … om man förstÃ¥r hur universum, naturen, elementarpartiklar, krafter … fungerar och interagerar, kan man sÃ¥ smÃ¥ningom förstÃ¥ och använda kärnkraft som energikälla, bygga flygplan och farkoster som tar oss till mÃ¥nen, kameror, centralvärme och glödlampor. Och sÃ¥ smÃ¥ningom kanske man kan förstÃ¥ hur man ska ta hand om det radioaktiva avfallet frÃ¥n kärnkraften, och använda solljuset som energikälla. När man lagar sina pannkakor är det ändÃ¥ rätt skönt att bara slÃ¥ pÃ¥ en spisplatta (om vi antar att det är trivialt att Ã¥stadkomma smeten), istället för att göra upp en eld. Det kan vi tacka fysiker genom tiderna för. Ja, och ingenjörerna, förstÃ¥s, som kom pÃ¥ hur man skulle tillämpa fysikernas landvinningar.

Nästa gÃ¥ng du knäpper igÃ¥ng tvättmaskinen, sänd därför en tacksam tanke till elementarpartikelforskaren som sliter med matematiska formler där han ser partiklar som inte syns … än.

Läs även andra bloggares åsikter om nobelpriset, fysik, elementarpartiklar, LHC

Nu är jag nästan trött på finanskrisen. Jag är trött på att läsa om den, varannan dag är oron förnyad, och aktiekurserna rasar. Varannan dag är det vändning. Förra sommaren hörde jag talas om subprimelånen första gången, som en mycket liten isolerad del av den amerikanska bolånemarknaden, det skulle knappt påverka oss alls. Pyttsan kan man säga.

Det visar sig att bankerna är kreativa och pysslar ihop små värdepapper, roliga finansiella instrument de kan sälja, av de här bolånen. Och vips har alla andra banker köpt dessa tvivelaktiga papper, för vem vill missa en chans till vinst? Särskilt som det sett ut de senaste åren med enormt låga räntor, och skenande aktiekurser. Men så sitter hela världen ihop, finansiellt, som invirad i plastfolie av värdepapperi olika lager. Helt osynligt, men fullständigt hopplöst att reda ut. Alla dras med.

Jag tycker det skulle vara obligatoriskt med fysik- och matematikstudier för finansmarknadens aktörer. Vanlig Newtonsk mekanik skulle fungera utmärkt för att förstå enkla samband i fysikaliska system. Lite termodynamik skulle inte heller vara dumt, det där med hur temperaturer utjämnar sig mellan olika volymer, kunde vara en bra lärdom. Sedan kunde de läsa partiella differentialekvationer samt Fouriertransform och reglerteknik, så skulle de en bra grund för att förstå återkopplingar och instabilitet i vanliga linjära system, för att inte tala om att olinjära system inte är att leka med.

La man därtill lite sunt förnuft skulle de begripa att girighet är att betrakta som en oändlig förstärkning, något mycket farligt i ett återkopplat system. Det är det vi ser resultatet av nu.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, subprime, fysik, börsen

Ibland när jag blÃ¥ser ut ljusen efter den goda middagen med ett gott glas vin till, funderar jag pÃ¥ om inte alkoholen i utandningsluften skulle kunna skapa en eldstorm … Fast hittills har det inte hänt.