Trilog
Reflektioner

Trilog

Nej till fler kvinnliga ingenjörer!

fredag 25 december, 2009 klockan 18:44 av thebe |

För nÄgra veckor sen, jag har inte hunnit skriva om det bara, lÀste jag med stigande Ängest SvD:s artiklar om kvinnliga ingenjörer och teknologistuderande.

Mina första tio Är pÄ min enhet pÄ min arbetsplats var jag ensam kvinna. Sedan dess, ytterligare tio Är, har det blivit mÄnga fler, skulle tro vi Àr i alla fall 25 % kvinnor pÄ min enhet. Dvs ca 5 stycken (jag har faktiskt inte full koll mÄste jag erkÀnna). Jag har inget emot mina kvinnliga kollegor. I den mÄn vi arbetat tillsammans har det funkat precis som med mina manliga kollegor. Dvs bra. Det Àr trevligt med lite jÀmvikt i samtalsÀmnena vid fikat. Generellt tycker jag det Àr bra med en blandning av olika sorters mÀnniskor. Oavsett om det gÀller kön, intressen, nördighet, ursprung (och dÄ menar jag sÄvÀl vÀrldsdelar som landsÀndar) eller vad det nu kan tÀnkas vara. Eftersom det Àr roligt.

Men, nÀr nÄgon tycker att det krÀvs ÄtgÀrder för att locka fler tjejer att bli ingenjörer tÀnker jag tvÄ saker:

1) Om man inte vill ska man inte.

2) Löneutveckling. Vad har hÀnt med lÀraryrkets löner sedan det blivit mÄnga kvinnliga lÀrare? Och banktjÀnstemÀnnens löner (nu talar jag inte vÀrdepappershandlare och finanshajar, som mestadels Àr mÀn, utan de som sitter i kassan pÄ banken).

NÀr lönerna i kvinnliga yrken som lÀrare, sjuksköterskor, barnmorskor m fl blir jÀmförbara med byggarbetares och industriarbetares (om det nu krÀvs privatisering för att det ska hÀnda). Den dagen ska jag ocksÄ försöka hjÀlpa tjejer att inse ingenjörsyrkets fantastiska förtrÀfflighet. Men inte förrÀn dess.


SÄpor

söndag 31 maj, 2009 klockan 10:00 av thebe |

Den ena professorn in spé drar sig tillbaka efter anklagelser om omoraliska handlingar. Sedan avgÄr den andra professorn nÀr hon inte lÀngre Àr in spé pÄ grund av anklagelser om att de anonyma anklagelserna var hennes. Sedan pÄstÄr hon att anklagelserna Àr konstruerade för att se ut som hennes för att fÄ bort henne. Och den tredje professorn in spé vill kanske inte ens ha jobbet. SÄ nu mÄste man göra om alltihopa.

Vilken ytterligt pinsam soppa. MÀnniskor Àr för roliga djur.

Inatt drömde jag att jag satt i ett rum, pÄ jobbet, och skrev pÄ en rapport. DÄ kom en man i vit prÀstskrud in i rummet (nej, du kan sluta tÀnka kinky story redan nu) och sa till mig att flytta pÄ mig eftersom han ville sitta dÀr jag satt, och han var man och dÀrmed mera vÀrd Àn jag, och hade rÀtt att bestÀmma det. Det kan du glömma, sa jag, och anvisade honom en annan plats. Han gjorde ytterligare ett försök att övertyga om sin överlÀgsenhet, men det misslyckades, han var visst inte överlÀgsen. Han fick ta den andra platsen.

Jag undrar vad den drömmen betydde? Att jag ska rösta pÄ FI i Europaparlamentsvalet, pÄ sÄpastjÀrnan Gudrun? Tur att det Àr nÄgra nÀtter kvar att rÀta upp drömmarna pÄ.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , , , ,


Den veloura supermannen

mÄndag 26 januari, 2009 klockan 22:41 av thebe |

velourkille2.jpgPÄ Newsmill Àr det högt och lÄgt, tankevÀckande och tramsigt. En av de mindre tankevÀckande artiklarna, eller kÄserierna, handlar om den svenske gentlemannen. Utan att gÄ pÄ djupet, anar man Maries frustration över att mÀn inte Àr mÀn, och kvinnor inte fÄr vara kvinnor. Den svenske mannen Àr feminiserad och bejakar inte sin manlighet.

Jag kan inte riktigt med den kĂ€cka plumpheten i kĂ„seriet, men jag tĂ€nkte att man ska vara positiv och kreativ. SĂ„ jag gjorde ett mansförslag. Är detta mannen vi vill se, kanske?

Ibland tar han av den gula velourdressen … och dĂ„ drar kvinnoförsamlingen efter andan.


LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , ,


Thebe förklarar - gubbsjukan Àr pÄ utdöende

torsdag 22 januari, 2009 klockan 0:27 av thebe |

Jag har funderat pÄ meningen med gubbsjuka, det verkar vara en sÄ vÀldigt omodern, och oss emellan lite löjevÀckande, egenskap. Finns den verkligen, och isÄfall varför? Givetvis kom jag pÄ hur det hÀnger ihop, och hÀr skall jag sprida ljus över fenomenet. Som en bieffekt av resonemanget kommer man ocksÄ att inse att det Àr en defekt i nutida samhÀllet, och dÀrmed pÄ utdöende!

SÄhÀr ligger det nÀmligen till:

VÄra gener förÀndras ganska lÄngsamt. Endel hÀvdar att vÄr kropp fortfarande Àr som en stenÄldersmÀnniska avseende t ex vilken nÀring vi behöver. Det verkar rimligt att anta att vÄra drifter Àr ungefÀr som pÄ stenÄldern i största allmÀnhet. Att Ästadkomma avkomma var en viktig sysselsÀttning pÄ stenÄldern, tur att det tar nio mÄnader för en bebis att mogna, sÄ att det var nÄgon som hann ut och jaga mammutar emellanÄt ocksÄ. Man levde inte sÄ himla lÀnge, det var stort ganska stort manfall. MedellivslÀngden var ca 30 Är, men det beror delvis pÄ ganska stor barnadödlighet. SÀg att folk var vid god vigör till 35 i alla fall, i medel. Sen blev de nog bÄde halta, lytta och blinda av snedsteg vid jakten. NÄgra hade tur och blev riktigt gamla, men sannolikheten var inte sÄ stor för det.

För att skaffa barn var det lÀmpligt för mÀnnen att ha ganska stor bandbredd i sitt val av kvinna. Ju yngre, desto fler barn kunde hon producera till just honom (man fÄr tÀnka pÄ energiförlusten i att försöka tillskansa sig en ny kvinna). För kvinnan var det nog lÀmpligt med en man som lÀrt sig att jaga och som kunde vara en sÀker och stabil omhÀndertagare. Men han skulle helst leva nÄgra Är, sÄ för gammal borde han inte vara. SÀg 5 Är Àldre.

För mÀnnen var det alltsÄ optimalt att satsa pÄ 15-Äringarna, medans det för kvinnorna var mest optimalt att satsa pÄ 20-Äringar (i 15-ÄrsÄldern).

Nu, i dagens samhÀlle, blir mÀnnen Àldre och Àldre och de har fortfarande kvar den dÀr genen, som i vÄrt samhÀlle blir till gubbsjuka med Älder, eftersom vi helt enkelt inte behöver jaga mammutar. Kvinnorna har ocksÄ kvar generna och tycker det Àr lagom med en man som Àr nÄgot Àldre. NÀr kvinnorna blir Àldre följer alltsÄ mannens Älder med. I alla fall till en viss Älder. Det Àr nog som ett tak, kan man sÀga. Sen Àr det inte fullt sÄ noga, det gÄr att ta nÄgon som Àr lite yngre ocksÄ.

Jag stĂ€ller bara frĂ„gan, hur stor andel av dagens 18-Ă„ringa tjejer Ă€r intresserade av 40-Ă„riga gubbar? Tja, jag drar till med en siffra … 3 promille (jag Ă€r kvinna, jag vet sĂ„’nt dĂ€r). Nej, vi avrundar till 1 %. Hur stor del av dagens 40-Ă„riga gubbar Ă€r intresserade av 18-Ă„riga tjejer? Ja, enligt vissa kĂ€llor (som jag inte kan röja) Ă€r det alla (har jag för mig). Men det tror jag inte pĂ„. Vi sĂ€ger 50 %. Kolla obalansen 1 % - 50 %! Evolutionen har redan jobbat.

Vilka egenskaper kommer vi att behöva i framtiden? Förmodligen inte karlar som kan jaga mammutar, eller försörja oss. Det fixar vi kvinnor nÀmligen synnerligen bra sjÀlva. Barnen överlever nuförtiden, vi behöver inte vara gravida pÄ heltid, vi vÀljer det dÀr med barn i relativt stor utstrÀckning. Det vi krÀver av mannen Àr intellektuell stimulans, intelligens, hÀndighet Àr alltid trevlig, samarbetsförmÄga, lite driftighet. Och bra sex. Resten fixar vi sjÀlva. Evolutionen Àr dynamisk, annars vore det inte evolution. Den kommer att skapa de hÀr mÀnnen Ät oss.

Är gubbsjuka karlar attraktiva? Nej, det Ă€r de inte. Kommer de att nĂ„ framgĂ„ng bland sjĂ€lvgĂ„ende kvinnor i framtiden? Nej, det kommer de dĂ€rmed inte. Det Ă€r den mentalt starke, intellektuellt utmanande, fysiska attraktive och driftige mannen som dyrkar sin kvinna i alla tider som Ă€r pĂ„ frammarsch.

DÀrmed inses varför den gubbsjuke mannen fortfarande existerar (pga genernas tröghet), men att han Àr av ett utdöende slÀkte. Det krÀvs bara lite tÄlamod.

QED.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , ,


Och dÄ dök genusprofessorn upp som gubben i lÄdan

fredag 16 januari, 2009 klockan 18:37 av thebe |

VĂ€ndningen för dagen, i Gömda-diskussionen, blev överraskande (för mig i alla fall) Tiina Rosenberg som skriver om dramaturgi och anklagar generellt “drevet” (oklart vilka de Ă€r) för mobbing. Hon jĂ€mför Gömda med en Hollywoodfilm som man ju sjĂ€lvklart inte tror pĂ„, sĂ€ger hon, och uttalar sig i allmĂ€nna, nedsĂ€ttande ordalag om folks förmĂ„ga att “förstĂ„” sĂ„’nt dĂ€r.

Det Ă€r lustigt hur dessa etablerade mediafigurer, Guillou och Lövkvist hĂ€romdagen, Marklund sjĂ€lv och nu Rosenberg sĂ„ smidigt undviker varje chans att diskutera nĂ„gra som helst sakfrĂ„gor, vilka jag anser det finns flera av i denna historia, och enbart Ă€gnar sig Ă„t att tala om för “alla andra”, som implicit förmodas vara antingen illiterata eller avundsjuka eller bĂ„de ock, att de inte vet nĂ„got om hur det gĂ„r till i branschen. “Drev” Ă€r vĂ€l förresten sĂ„’nt som kvĂ€llstidningar Ă€gnar sig Ă„t, det Ă€r sjĂ€lva definitionen.

Det Ă€r uppenbart att ingen av de som försöker tysta ned debatten vill diskutera sakfrĂ„gor. De ovan nĂ€mda har inte sagt nĂ„got om politiken i frĂ„gan, de har inte diskuterat risken för backlash i kvinnomisshandelsfrĂ„gor, de har bara diskuterat skillnader “sann historia” och “baserat pĂ„ sann historia“, allihopa.  Som en skiva som hakat upp sig upprepar de samma saker hela tiden. Är det deras mantra? De har kanske insett, trots allt, att bland alla dessa tusentals mĂ€nniskor som kan publicera sig sjĂ€lva, och faktiskt blir lĂ€sta, finns det de med mycket skarpare hjĂ€rnor och mycket skarpare förmĂ„ga att uttrycka sig Ă€n Rosenberg och gĂ€nget. De riskerar att stĂ„ sig slĂ€tt i en sakfrĂ„gedebatt, delvis för att de inte kan försvara de osanningar som Marklund sjĂ€lv erkĂ€nt, delvis för att de faktiskt kommer att fĂ„ det enormt svĂ„rt av argumentationstekniska skĂ€l! De Ă€r nĂ€mligen inte överlĂ€gsna, trots sina fackkunskaper, Ă€ven om de tror det.

Debatten har fÄtt ytterligare en dimension, eller avknoppning. Den avknoppningen heter rÀdsla att förlora makten om ordet! Den Àr möjligen inte ny, den rÀdslan, men den har visat sig igen, med förnyad kraft.

Detta Àr för övrigt en mycket bra artikel i sammanhanget.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , , ,


Sammanfattning

torsdag 15 januari, 2009 klockan 23:34 av thebe |

En lĂ€tt förvirrad debattledare. En svartögd man som knappt förstod sprĂ„ket, Ă€n mindre kunde uttrycka sig. En solbrĂ€nd, Ă€ppelkindad PR-konsult som jag inte minns vad han sa. En förlĂ€ggare som upprepade detta med skillnaden i sann historia och baserad pĂ„ sann historia, de kan minsann de litterĂ€ra begreppen, de dĂ€r personerna i förlagsbranschen. Dessutom hĂ€vdade han ungefĂ€r “det var dĂ„ det, idag minsann …“. En kvinna som kĂ€nde sig personligt lurad. En veckopresstant som lugnt svarade pĂ„ frĂ„gor. Och en hysterisk EU-parlamentariker, tidigare ordförande för S-kvinnorna. Kort, osammanhĂ€ngande debatt. Blev nĂ„gon klokare? Man kan vĂ€l se debatten som bearbetning.

Det roligaste, eller obehagligaste, var Inger Segelströms resonemang att kammarrÀtten inte skulle ha slagit fast att familjen mÄste lÀmna Sverige, om det inte var sÄ. Precis som om en dom i sig Àr ett bevis för att nÄgot Àr sant. Vidare spelade det ingen som helst roll för henne om Gömda Àr sann eller inte, för hon har pratat med Mia, sÄ hon vet.

Ja, vad ska hon sÀga, Segelström, det ligger givetvis i hennes intresse att hÀvda att hon handlar rÀtt, in absurdum, Àven nÀr det uppdagats att hennes information var fel. Menar hon dÀrmed att hon skulle handlat pÄ samma sÀtt oavsett informationen? Ja det menade hon faktiskt. Hon Àr politiker och handlar dÀrmed pÄ personlig övertygelse, dvs tro och kÀnslor, och inte argument.

Undrar vilken vÀndning historien tar imorgon?

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , , ,


SprÀngkraft

onsdag 7 januari, 2009 klockan 14:27 av thebe |

Jag har inte lĂ€st nĂ„got av Liza Marklund, hennes genre Ă€r inget som fĂ„ngar mitt intresse. SĂ„ nĂ€r jag först lĂ€ste indignerade rubriker om att hennes böcker Gömda och Asyl (och Ă€r det nĂ„gon mer?) inte Ă€r sanna, ryckte jag bara pĂ„ axlarna och tĂ€nkte Än sen, det Ă€r skönlitteratur, en historia, vem bryr sig om vad som Ă€r “sant” eller inte?

Och det gör jag egentligen fortfarande. Vem bryr sig, och varför? Vilka skulle anledningarna vara till att bli upprörd över att historien i en bok inte Ă€r “sann”?

En anledning Àr uppenbar. Att författaren gör ansprÄk pÄ sanningen. PÄstÄr sig skildra en sann historia. Uppdagas dÄ sanningen, dvs att sanningen inte Àr sanningen, kan man förvÀnta sig att folk blir moraliskt upprörda. Det Àr nÀmligen fult att ljuga! Det gör man inte!

Men reaktionerna tycks vara lite för kraftiga för att motsvara enbart moralisk upprördhet, det tycks ligga mer bakom detta. Inte nog med att böckernas överensstÀmmelse med verkliga hÀndelser misstÀnks vara skral. Upprördheten gÀller ocksÄ de verkliga hÀndelserna. De inblandade personernas vandel och moral. AlltsÄ inte bara skildringen av dem. Vad hÀnde egentligen? Upprördheten strÀcker sig ocksÄ till diskussion om kvinnomisshandel, skyddande av identiteter som dels ett samhÀllsfenomen, dels i det enskilda verkliga fallet. NÄgra vill anvÀnda historierna i böckerna som vittnesmÄl för samhÀllets syn pÄ och agerande för misshandlade kvinnor. Om det nu inte, i verkligheten, Àr lika svart eller vitt som pÄstÄs, sÄ begrÀnsas förstÄs vittnesmÄlets tyngd.

Vilken som Àr sanningen eller ej har jag förstÄs ingen aning om, och beroende pÄ vilket perspektiv man har, har den förmodligen olika betydelse. Men en sak undrar jag, och det Àr om en inte sÄ oviktig del av upprördheten helt enkelt bestÄr i att mÀnniskor som lÀst och förfasats kÀnner sig lurade, alldeles oaktat den sanna sanningen om vare sig skildringen i böckerna, eller hÀndelserna. Jag vet inte om kÀllor, i den mÄn de finns, anges i böckerna, eller om nÄgot görs för att styrka trovÀrdigheten i berÀttelsen, men jag förmodar att man i efterhand kan kÀnna sig rÀtt dum att bara ha trott pÄ nÄgot, utan att ifrÄgasÀtta motiv eller syften alls, och det senare visar sig att man blivit förd bakom ljuset.

Jag undrar om inte den till synes oproportionerliga upprördheten har sin grund i just detta faktum att mÀnniskor kÀnner sig korkade för att de trott pÄ en historia bara för att en författare pÄstÄr att den Àr sann. Och den upprördheten Àr naturligtvis inte att förakta. Om Liza Marklund tror pÄ sin historia vore det vÀl enkelt för henne att delta i diskussionerna och förklara sin utgÄngspunkt och presentera sina fakta? Men istÀllet hÄller hon sig undan och vÀntar pÄ att stormen ska lÀgga sig, g(l)ömmas.

PĂ„ Newsmill pĂ„gĂ„r förstĂ„s debatten, t ex DĂ€rför mörkar Liza Marklund sanningen om “Mia”.  Bloggaren Jerry skriver en hel del ,och  Kulturbloggen skriver om skandalen som sopas under mattan.

Jag Àr fascinerad.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , ,


Intelligensens upplösning

lördag 3 januari, 2009 klockan 19:09 av thebe |

Nu har jag tÀnkt ut en ny pusselbit i detta med hur intelligensen fungerar. Personer som har hög intelligens har hög upplösning i sin tankeförmÄga, de kan skilja saker och ting ifrÄn varann, de kan skilja pÄ olika lila nyanser kan man sÀga, som i figuren nedan. Den som inte Àr sÄ intelligent kan inte skilja de olika nyanserna ifrÄn varann förrÀn det blivit vÀldigt stor skillnad, som att fÀrgen Àr blÄ eller röd. De ser och förstÄr helt enkelt inget dÀremellan. Olika lila nyanser tycker de Àr samma sak.

Intellingens

Ett exempel pÄ denna upplösningsförmÄga, eller ska vi sÀga bristen pÄ den, Àr det hÀr med att flasha tuttarna. Om man har taskig upplösning i sin tankeförmÄga kan man t ex tycka att det Àr precis samma sak att flasha tuttarna pÄ krogen som att amma offentligt. Om man har lite bÀttre upplösning i sin tankeförmÄga, kan man förvisso tycka olika saker om dessa fenomen, men man inser i alla fall att det Àr milsvid skillnad mellan dem.


TrÄkiga bekrÀftelser

fredag 24 oktober, 2008 klockan 11:02 av thebe |

Rabiatfeministen Anna-Karin skriver ett inlĂ€gg om Kvinnomys vilket jag kommenterade. Svaret pĂ„ den kommentaren, som Rabiatfeministen Anna-Karin inte kunde godkĂ€nna, var “thebe ombedes lĂ€sa kommentasreglerna.”

Vilka Àr kommentarsreglerna? Jo, de Àr som följer:

Anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. DÄ jag inte Àr anonym och vÀljer att svara pÄ alla kommentarer sÄ vill jag veta vem jag svarar.

Du som tycker att jag borde skriva om nÄgot annat Àn det jag gör. Skriv sjÀlv pÄ din egen blogg! HÀr bestÀmmer bara jag vad jag vÀljer att ta upp, och ur vilket perspektiv.

Kommentarer som inte har med Àmnet att göra ignoreras.

InlÀgg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehÄll slÀpps inte igenom. Ej heller personpÄhopp.

Jag gör som Rabiatfeministen Anna-Karin uppmanar, skriver i min egen blogg (fast jag inte alls haft Ă„sikter om vad hon borde skriva). Nu har jag inte sparat kommentaren jag skrev sĂ„ jag kan inte Ă„terge den exakt, men kontentan var ungefĂ€r att “Även om Wendela inte Ă€r en förebild, utesluter vĂ€l inte det ena det andra, dvs mys och lön Ă€r inga motsatser”.

Jag vet inte vilka Rabiatfeministiska regler jag bröt mot, men jag kan inte pÄstÄ att jag tycker feminism kom mig nÀrmare hjÀrtat precis. TvÀrtom, och tyvÀrr, uppfyller Rabiatfeministen Anna-Karin med rÄge mina erfarna Äsikter om rabiata feminister.

De Àr helt enkelt fullstÀndigt rabiata och uppenbarligen i total avsaknad av en avslappnad instÀllning till livet. Det Àr synd.


Varför har kvinnor sÄ usla löner?

torsdag 2 oktober, 2008 klockan 20:12 av thebe |

Hur kommer det sig att kvinnor har sĂ„ lĂ„ga löner? Är de dĂ„liga pĂ„ att löneförhandla, helt enkelt?

(I detta inlÀgg behandlas kvinnor som en statistisk grupp, vilket innebÀr att det finns enskilda kvinnor som inte har lÄg lön, men ÀndÄ sjÀlvklart utgör en del av statistiken, annars skulle kvinnors löner vara Ànnu lÀgre)

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , ,


Det hÀr med kön

fredag 26 september, 2008 klockan 11:15 av thebe |

Jag kom att tÀnka pÄ en sak, nÀr jag funderade över detta med vissa feministers syn pÄ mÀn och frÄgan om vilket kön folk egentligen har (se ocksÄ nÄgra kommentarer hÀr). Hur ska man kunna lÄta flickor ta plats pÄ pojkarnas bekostnad, om man knappt vet vilka som Àr flickor eller pojkar?!

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , ,


Billig provokation

torsdag 25 september, 2008 klockan 21:54 av thebe |

Ireen von Wachenfeldt gör det enkelt för sig nĂ€r hon skyller dödsskjutningarna i Finland pĂ„ att mĂ€n Ă€r mĂ€n (”Han dödade för att han Ă€r man“). Vem skyller hon pĂ„ egentligen? De bakomliggande strukturerna? Vilka Ă€r de? Det manliga förtrycket genom Ă„rtusenden?

Hon anser uppenbarligen att mÀnnen Àr problemet i alla fall:

“MĂ€n dödar, misshandlar och vĂ„ldtar. I krig, i hemmen, i skolorna, pĂ„ arbetsplatserna och ute pĂ„ stan.”

och  dÄ undrar jag varför insatserna ska göras för flickorna:

“Vi mĂ„ste lĂ„ta de unga tjejerna ta plats, och de mĂ„ste fĂ„ göra det pĂ„ de unga killarnas bekostnad. I till exempel skolan. Det Ă€r de vuxnas ansvar att sĂ€tta ner foten och visa att det hĂ€r inte Ă€r okej. Tjejgrupper mĂ„ste startas dĂ€r utbildade vuxna kan möta vĂ„ra barn och hjĂ€lpa dem att ifrĂ„gasĂ€tta och stĂ„ emot den sneda fördelningen av makt mellan mĂ€n och kvinnor i vĂ„rt samhĂ€lle.

HĂ€r lever vi vĂ„rt samhĂ€lle nu, allihopa. Även om det funnits patriarkala strukturer i “evigheter” som behöver Ă„tgĂ€rdas, hjĂ€lper inte det de unga mĂ€n som lever nu, och som aldrig ges en chans att hitta sin plats i detta samhĂ€lle dĂ€r högljudda rabiata feminister fĂ„tt genomslag och ensidigt vill uppmuntra flickor till att inta vĂ€rlden. PĂ„ pojkarnas bekostnad dessutom. PĂ„ grund av patriarkala strukturer dessa unga mĂ€n aldrig varit med om att bygga.

Jag tycker det Àr en synnerligen korkad strategi.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , , ,


Ingen skola för pojkar

söndag 21 september, 2008 klockan 11:23 av thebe |

Flera gÄngar har jag haft anledning att konstatera att skolan, i alla fall pÄ lÄg- och mellanstadiet, inte Àr en skola för pojkar. Det Àr en skola för flickor, med nÀstan uteslutande kvinnliga lÀrare som uppmuntrar flickornas ordningssamma pysselkreativitet och fördömer pojkarnas mer spretiga och bullriga experimentkreativitet.

Bara för att fröken tycker det Ă€r roligt att pyssla Ă€r det inte sĂ€kert att alla barnen tycker det Ă€r roligt att klippa ut och mĂ„la siffror i tre delar, för att sedan klistra in dem i en bok och se att “ooooh det blev en sjua“. Det Ă€r inte sĂ€kert att alla barn tycker det Ă€r roligt att rita och klippa ut pappersglasögon som sedan mĂ„las för att anvĂ€nda dem som illustration för att se kemi, nĂ€r glasögonen inte ens Ă€r riktiga.

Jag Àr visserligen inte pojke, men jag skulle ha avlidit av tristess om skolan varit sÄ nÀr jag gick dÀr. Jag hade velat skriva de dÀr siffrorna pÄ stört, hur mÄnga gÄnger behöver man pyssla fram en sjua för att veta att det Àr en sjua? SÄvida man inte tycker sjÀlva pysslet Àr skojigt. Och varför ska man rita meningslösa pappersglasögon, istÀllet för att fÄ se en liten knallgasexplosion som exempel pÄ kemi? Eller ett magnesiumband som brinner? Det Àr vÀl tusen gÄnger roligare?

Alla barn Àr inte lika, och det finns sjÀlvklart de som klarar och föredrar pysslet, sÀrskilt flickorna (generaliserat). Och skolan ska vara en skola för alla. Just det, alla. Men av nÄgon konstig anledning gÀller det bara om alla Àr som den förhÀrskande pedagogiska riktningen. Som att pyssla, öva sociala samspel och med alla medel försöka fÄ tjejer intresserade av teknik.

Men pojkarna dÄ? I dagens DN skriver fem professorer, bÄde kvinnor och mÀn, om att skolan riskerar att skapa ett lÄgutbildat manligt proletariat. De pedagogiska metoderna som anvÀnds i skolan idag, klarar inte av att utbilda pojkarna! Det Àr faktiskt en katastrof utan dess like!

Jag undrar hur mycket resultaten av skolans pedagogik har med strÀvan för jÀmstÀlldhet att göra? Jag lÀste nÀmligen en annan artikel hÀromdagen: As Barriers Dissappear, Some Gender Gaps Widen, dÀr man förvÄnat konstaterar att skillnader (resultat personlighetstester) mellan mÀn och kvinnor i jÀmstÀllda kulturer Àr större Àn i kulturer med traditionella könsroller. Ju mer lika rÀttigheter, desto större skillnader i personlighetsdrag mellan mÀn och kvinnor, alltsÄ.

“The biggest changes recorded by the researchers involve the personalities of men, not women. Men in traditional agricultural societies and poorer countries seem more cautious and anxious, less assertive and less competitive than men in the most progressive and rich countries of Europe and North America..”

En hypotes för att förklara detta Àr t ex att stress, umbÀranden för överlevnad minskar biologiska skillnader. Om man inte har mat för dagen, Àr det inte högsta prioritet att visa sin excellenta förmÄga att vÄghalsigt kasta sig utför nÄgot stup, sÄ att sÀga.

Är det sĂ„ att vĂ„rt rika samhĂ€lle, dĂ€r mĂ€n och kvinnor har samma rĂ€ttigheter och möjligheter, dĂ€r kvinnor gör intrĂ„ng pĂ„ fler och fler traditionellt manliga omrĂ„den, gör att pojkarna inte lĂ€ngre pĂ„ det sĂ€ttet, genom utbildning och yrke, kan visa sin sĂ€rart, utan mĂ„ste hitta andra vĂ€gar? I skolan Ă€r det kört nu, dĂ€r har kvinnorna tagit över. Anders B Westin var inne pĂ„ samma tankegĂ„ngar för nĂ„gra dagar sen. Hans slutsatser Ă€r mycket dramatiska.

Nu Àr sjÀlvklart inte lösningen att skapa ett mellan könen icke jÀmlikt samhÀlle, men problemet Àr kanske inte att fÄ flickor som inte vill att lÀsa teknik, utan att fÄ pojkarna att fortsÀtta vilja det. Dvs lÄta skolan vara en skola för alla.

Dubblera lÀrarnas löner och stÀll höga kunskapskrav i skolan! Sluta pyssla (inget ont om pyssel, det Àr skoj, men inte pÄ den vÀrdefulla skoltiden)! DÄ visar man att skolan viktig. Och konkurrensen pÄ lÀrarutbildningarna blir en annan, vilket sÀkert bara skulle vara till fördel.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , ,


Varför mÄste tjejer plugga teknik?

söndag 14 september, 2008 klockan 21:42 av thebe |

LĂ€ser en krönika i SvD, Tjejer ta för er av tekniken (varför Ă€r det sĂ„ svĂ„rt att ange kĂ€llor tydligt, eller Ă€nnu hellre lĂ€nka till dem?), som hyllar nĂ„gra “teknik- och entreprenörs-kvinnor”, och talar varmt för nĂ€tverk och mentorskap för att fĂ„ fler tjejer att vĂ€lja tekniska utbildningar. Krönikans slutklĂ€m, jokern i rockĂ€rmen, motivet nĂ€r inget annat hjĂ€lper, för att fĂ„ kvinnor att satsa pĂ„ teknik Ă€r, att om inget annat har man ju i alla fall nytta av utbildningen i vardagslivets logistik med hem och barn (?!)

Jag tĂ€nkte just nu bortse frĂ„n den intressanta slutsatsen, och fokusera pĂ„ krönikans budskap, hur man fĂ„r tjejer att satsa pĂ„ teknik. Det vill sĂ€ga, jag undrar varför tjejer nödvĂ€ndigtvis mĂ„ste plugga teknik? Varför mĂ„ste man hitta pĂ„ alla möjliga konstruktioner för att fĂ„ dem att vĂ€lja nĂ„got de inte naturligt tycks intresserade av? För om de vore naturligt intresserade skulle de ju sjĂ€lvklart vĂ€lja en teknisk utbildning (det finns trots allt endel tjejer som Ă€r naturligt intresserade och vĂ€ljer teknik oavsett könsstĂ„hej). Varför mĂ„ste man skapa sommarkurser och bara-för-tjejer-seminarier för att fĂ„ veliga tjejer att vĂ€lja teknisk utbildning. Är det verkligen vĂ€rt det?

Förebilder, det behövs kvinnliga förebilder för att fÄ kvinnor att vÀja teknik, eller för att vilja bli chefer, sÀgs det.

Men, Ă€r det verkligen dem vi behöver som kreativa innovatörer, eller bara vanliga skrivbordsingenjörer … de som behöver pushas och övertygas i tjejgrupp, för att vĂ€lja teknik, de som inte kan gĂ„ sjĂ€lva oavsett miljö? Behöver vi dem som chefer, de som behöver förebilder av samma kön, de som inte klarar att gĂ„ sin egen vĂ€g?

Jag Àr inte helt övertygad om att det Àr just dem vi behöver.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , ,