Trilog

Det är vår. Allting är nytt.

Mare Kandre minns jag svagt från åttiotalet, när alla skrev om henne som ett underbarn. Vi såg en dokumentär om henne igår. En dokumentär som hyllade myten och det lidande konstnärskapet. Idealiserande. Horace Engdahl var märkligt spak, och Ebba WB puffade honom i sidan. Jag tänkte på Karin Boye. Inget har jag läst av Kandre, men jag antar jag får göra det för att se om det är så underbarnskt som det påstås. Eller om skrået vill ha en superhjälte. En död superhjälte har man koll på. För tidigt döda superhjältinnor som Boye och Kandre är idealiska. Att ha som förebilder. De hittar inte på något oförutsägbart. De förstör inte bilden av sig själva. De är safe.

Idag har vi betraktat våren. Vitsippor vid Wiks slott.

Läs även andra bloggares åsikter om Mare Kandre, litteratur, vår, vitsippor

Vad är detta egentligen? En analys, någon?

Man skulle kunna tro att jag lagt ner bloggen. Men det har jag inte. Det bara verkar så. Jag har bara fokuserat lite på annat håll en period.

Nu är det vår, riktig vår, det märker man när snödropparna tittar fram och man kan ligga på en brygga och sola. När grannen låter sin bebis krypa på altanen för första gången och när de egna barnen är ute och testar sina nya skor, eftersom de givetvis vuxit ur förra årets.

Jag lessnade snabbt pÃ¥ mÃ¥nadens blogg-tema. Tyvärr. Idag hade jag lust att skriva en blogg, men jag hade inte lust att hitta en rubrik att fabulera om, utan jag hade lust att skriva nÃ¥got annat. Det är som att inspirationen bestÃ¥r av minst tvÃ¥ delar. En del som har lust att skriva – generellt. Och en del som har lust att skriva – specifikt. Ibland sammanfaller de inte, och dÃ¥ fÃ¥r man leta efter den inspiration som behövs. Idag Ã¥terfanns inspirationen pÃ¥ SvD:s förstasida ca kvart över tio ikväll, förevigad i denna skärmdump:

Vems blodvärde är det som är intressant? Vems blodvärde? Såpass intressant att det är en viktig, akut nyhet på Svenska Dagbladet? En sportdåres, givetvis. Jag har inget emot sport. Att utöva själv. Men det är fruktansvärt ointressant att läsa om. Och någons blodvärde, Norgrens i det här fallet, är ännu mindre intressant. Tycker någon, ens Norgren själv, att detta blodvärde är en nationell angelägenhet?

Uppenbarligen. Själv tycker jag detta är mer intressant, fångat med kameran idag:

Läs även andra bloggares åsikter om Norgren, sport, inspiration, skidåkning

Att tömma kameran kan vara en överraskning. Helt plötsligt kommer det bilder som man inte hade en aning om att man tagit.

En bild säger mer än tusen ord. Sägs det. Länkningen i en blogg funkar faktiskt pÃ¥ samma sätt, tänkte jag när jag läste kommentarerna till Det här med Ã¥rets politiska bloggar, som kommer in pÃ¥ ämnet. Länkningen är i själva verket ett helt eget sprÃ¥k. Det mÃ¥ste finnas nÃ¥gon informations- eller kommunikationsspecialist, eller beteendevetare, eller psykolog, eller nÃ¥’n, som forskar kring länkningens sprÃ¥k! Nu har jag givetvis inte gjort nÃ¥gon grundlig undersökning i detta ämne, jag har faktiskt rapporter av annan karaktär att läsa och granska, men när man gör en liten enkel googling kommer det mest upp sidor om upphovsrätt samt teknisk information om hur man länkar.

Därför vill jag uppmana någon kunnig person att göra en grundlig undersökning i ämnet, samt dra kloka slutsatser som jag kan sitta och nicka gillande åt. Kanske något om gruppdynamik? Sociala medier tycks vara ett ganska populärt uttryck. Länkning har, förutom att fungera som referens, källa eller inspiration till det man skriver, också en social dimension. Och den är ju himla intressant. Och jag tror länkningen kan funka ungefär som i den akademiska världen (eller i specialistkretsar i industrin) när man skriver artiklar och konferensbidrag. Beroende på hur man refererar ger man också erkännande på olika nivåer till det, eller den, man refererar.

Myntet, ”erkännandet”, har förstÃ¥s minst tvÃ¥ sidor. Ã… ena sidan kan man ägna sig Ã¥t en form av elitism genom att negligera konkurrenter och de som inte förmodas bidra till ens egen storhet, eller linkdropping, Ã¥t de hÃ¥ll som förmodas kunna gagna en. Ã… andra sidan kan bra länkning fungera som en kvalitétsstämpel, en del av källkritiken i nätets brusande. Vild länkning Ã¥t alla möjliga hÃ¥ll är inte särskilt bidragande när man söker kunskap, men den är kanske det när det gäller att öka sin pagerank?

Beroende på vad man vill uppnå med de tankar man delger omvärlden, får man alltså lov att tänka över hur man länkar, och inte länkar.

För att inte vara intresserad av politik, på annat sätt än att jag tycker att världen skulle vara bra om den vore organiserad enligt mitt sätt att tänka, är det märkligt hur ofta jag råkar hamna på politiska bloggar. Eftersom det är en oberoende slump, måste antalet politiska bloggar, jämfört med andra, vara helt dominerande i antal. Men bloggprettotestet tyckte jag var ganska roligt att läsa.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, länkar, referenser, linkdropping

Former som naturen själv skapar är de vackraste.

Nytt år, nya möjligheter! Nya tokigheter kan hända. Fantastiska saker kan ske. Allt är möjligt. Löften? Nej, men tankar, planer på vad året kommer att ge. Några bilder från nyårsafton.

Efter en vecka med många minusgrader är isen på Mälarviken tjock och promenadvänlig. Eller cykelvänlig.

Mörkret lägger sig snabbt och ljusen tänds även utomhus.

Lite mousserande vin i väntan på maten.

Tillagning av förrätten. Räkpuffar. Inte dinosaurieköttbullar.

Fyrverkeri genom fönster. I år ska jag följa Bengts råd och fota fyrverkeri på riktigt.

Läs även andra bloggares åsikter om nyår, fyrverkeri, is, ljus, mat

Hösten är vacker och skön. Det är bra att komma ihåg emellanåt. En utflykt för att andas och betrakta färgerna kan man alltid behöva. Frisk luft, ljus (färger), sömn, rörelse samt stimulerande samtal och tankar är grunden för ett riktigt bra liv.

Läs även andra bloggares åsikter om höst

En bild säger mer än tusen ord. Undrar vad denna säger?

Lördagen spenderade jag på foto-tripp, igen, i Stockholm. Målet var EuroPride-paraden. Flera timmar gick jag omkring, tittade på människor och fotade. Fantastiskt roligt. Jag är inte särskilt insatt i alla de politiska och sociala aspekterna som denna parad ger uttryck för. Men jag la märke till att i denna parad är det männen som syns. De lyser, prålar, skrattar, ler. Läderbögar och Drag Queens.

FI hade rosa ballonger i alla fall, det var ganska färgglatt. Men kolla här nedan, i anarkafeministernas tÃ¥g hittar vi en grÃ¥ mus, medans ”vilka-de-nu-företrädde” klätt upp sig i all sin glans, och verkligen syntes.Det är inget drag i feminismen! Min generella Ã¥sikt, för övrigt, är att tolerans och acceptans av olika människors livsval borde vara synnerligen självklart för alla.

Läs även andra bloggares åsikter om Euro Pride, feminister, FI, drag queens, läderbögar

Igår lyssnade vi på P1, läkaren Ola Schenström talade om mindfulness, ett begrepp som tycks inne, dvs jag har hört det oftare än andra ord av samma typ, på sistone. Att vara närvarande nu. Med tanke på att det är en del av min livsfilosofi sedan urminnes tider, nåja, i alla fall sen jag var gammal nog att formulera en livsstrategi (min första livsstrategi som jag minns var att bli äldre, den funkade ju bra), blir jag irriterad över att jag inte slagit mynt av det. Å andra sidan skulle det vara jobbigt, jag tycker alla ska göra som de vill. Dessutom är det inte särskilt mindfullt att tänka så.

Men, det där att se saker på olika sätt, är intressant. Att inte bestämma sig för ett sätt från första början. Det är t ex viktigt för mitt arbete, att inte gå in i uppgifter med förutfattade meningar om vilket resultat en analys ska ha, även om jag har en hypotes. I Vetenskapsfilosofi diskuteras språkets innebörd och vad det innebär för tänkandet. Det är ohyggligt intressant. Man kan veta vad något betyder praktiskt, men är det detsamma som att veta vad det innebär? Ordet rättvisa anges som ett exempel.

Människor man träffar bestämmer sig ofta snabbt vem man är. Från kort information tror de sig veta allt om mig. De tror de vet vad jag tänker, och vad jag gör och hur jag reagerar i alla upptänkliga situationer. Sen blir de överraskade när jag inte agerar som förväntat. Ibland är det positivt, ibland är det negativt.

Det är kanske lite bra att vara mindful, försöka skala bort sina fördomar och förutfattade meningar och se saker och ting på flera, potentiella sätt, samtidigt. Se efter vad det är man egentligen ser? Om man nu ser något. Och vad innebär det egentligen?

När jag nagelfor bilderna från gårdagens fotoutflykt, såg jag märkliga fenomen manifesteras i pixelrymden.

I normala fall, vilket är nästan alltid, även om normalt måste normeras till just mig i detta fall, vilket kanske inte är normalt för alla andra, skulle jag säga att det ena fenomenet helt enkelt är reflexion i en spindeltråd, och det andra är en rejäl överexponering.

Men, och jag säger men … jag läser just nu en bok som heter Vetenskapsfilosofi, vilken inspirerar till att ställa frÃ¥gor och att kritiskt granska vanda föreställningar. SÃ¥ vad är det som säger att en spindel bemödat sig med att klättra 10 meter upp i luften för att bygga trÃ¥dar mellan trÃ¥dar vid Milles staty BÃ¥gskytten? Hur mÃ¥nga flugor flyger egentligen där? Nu kan det iofs handla om en fiffig och beräknande spindel, som räknat med risk, sannolikheter och konsekvenser. Det finns fler flugor närmare mark antagligen, men risken för att fÃ¥ sina trÃ¥dar förstörda är osannolikt stor, och det finns kanske fler flugor än spindeln kan äta i alla fall. PÃ¥ högre höjd finns det kanske färre flugor, men risken att fÃ¥ trÃ¥darna förstörda borde vara mindre, förutom risken för klantiga sparvar. Dessutom … dessutom borde de flugor som flyger pÃ¥ högre höjder vara mer muskulösa, köttigare och friskare än fetknopparna som bara flyger en meter över mark. Och därmed nyttigare och godare. Helt enkelt delikatare.

Men det kan ocksÃ¥ handla om ett UFO. Det är faktiskt ett ufo, och man ser till och med pÃ¥ förstoringen att ufot liksom pixelerar hela rymden omkring sig. Ett bevis för att det är ett UFO, vilket snart gör att det inte kan klassas som UFO mer utan bara som en utomjordisk farkost full med rymdvarelser, är den lilla figur som satt pÃ¥ gräsmattan pÃ¥ fiket vid Liljevalchs. Den har till och med ödlor pÃ¥ skjortan! Bara en sÃ¥’n sak mÃ¥ste anses som bevis nog för besök frÃ¥n en annan dimension. Vi minns väl alla V? Trots att det ser ut som en överexponering är det inte det, eftersom dessa varelser har en förmÃ¥ga att fysikaliskt ackumulera och reflektera ljuset, just för att inte fastna pÃ¥ bild pÃ¥ ett identifierbart sätt.

Jag anser att mitt resonemang är vattentätt, att jag härmed bevisat att utomjordingar besökte jorden igår. Och för att liksom slå sista spiken i kistan, kan jag bara nämna att det var konjunktion mellan Solen och Jupiter igår. Och Jupiter är min favoritplanet. Dessutom är jag född i Skyttens tecken.

QED

Jag är löjligt förtjust i mitt nya telezoom-objektiv. Nästan så jag funderar på att byta karriär, jag tänkte jag kunde bli en paparazzi kanske. Problemet insåg jag, när vi satt på caféet vid Liljevalchs, är att jag faktiskt inte skulle känna igen en enda kändis. Jag skulle få slumpfota helt enkelt och räkna med att andra känner igen kändisar bättre än jag. Men när till och med gråsparven vänder ryggen åt mig, börjar jag tvivla på min nya yrkesbana. Jag får förmodligen fortsätta göra det jag gör.

Idag hade vi arkitektur som huvudsakligt mål och syfte.

På Djurgården spatserade vi förbi den fångade vikingen, som jag faktiskt tycker ser mer än lovligt sur ogh grinig ut, innan vi studerade träsniderierna vid Biologiska muséets entré.

Aula Magna och Alba Nova fick varsitt besök. Bad i Waxholm. Det är vad man orkar en dag som denna. När man egentligen borde, om man orkade, eftersom man vill, ägna sig åt filosofiska tankar. Eller åtminstone en bok.