Födelsedagsargument

I mitt flöde på facebook dök det upp en post som talade om att om Albert Camus hade levt hade han fyllt 105 år idag. Precis som min mormor. 105 år alltså, skulle hon ha fyllt i år. Fast inte idag.

Albert Camus har skrivit några av de bästa böcker jag läst, både Pesten och Främlingen är värda att läsa om och om igen. Pesten är särskilt minnesvärd för en passage där han skriver om godhet som den ultimata ondskan. Det är värt att tänka på.

Det är novembermörkt, och jag läser Torbjörn Tännsjös självbiografi, andra delen, Etikprofessorn. Den är inte riktigt lika intressant, än, som första delen (Vänsterdocenten), de första kapitlen har lite för mycket dagboksanteckningar över sig, lite för mycket internt pladder eller vad man ska kalla det. Men jag läste just kapitlet där han beskriver hur han argumenterat för att doping inom idrotten borde vara lagligt. Ytterst intressant. Inte för att jag egentligen har några starka åsikter kring det, jag tror inte jag bryr mig så mycket om ifall sportdårar dopar sig eller inte, fast jag skulle för all del inte vilja att mina barn gjorde det. Om de vore sportdårar. E-sportdåren räknas inte riktigt, hans sport gör sig bäst utan doping. Fast i hans fall kanske man kan räkna normal dygnrytm till doping. Det finns viss risk att doping inte skulle vara bra för dem senare i livet. Men, om nu folk, andra än mina barn då, nu vill ta sådana risker, så … tja, låt dem. Det finns många andra risker också. Men, det är inte det viktiga, det intressanta är argumentationen, som visar att det man själv slappt tänker när man slentriantänker och bara tar en lämplig åsikt, inte riktigt säkert håller ihop.

Vilket jag tycker är en viktig poäng med att fundera över resonemang som folk presenterar. Alltså att tänka på om man själv har hållbara argument för det man tänker. Oavsett i vilken sakfråga man tänker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *