Morfar gjorde rätt

Min  morfar, som var född 1914, var en noggrann person. Han hade ordning på verktyg och tog hand om saker. Han jobbade som lastbilschaufför under lång tid, jag vet inte riktigt hur länge, fram till någon gång på sextiotalet kanske? Sen var han grävmaskinist. Han gillade att greja med bilen. Han och mormor bodde i en lägenhet och parkeringen låg bakom sjuvåningshuset. Varje kväll gick han en runda och såg till att allting var som det skulle. Han gick igenom källarförrådet och såg till att allt var i ordning, han gick till parkeringen och såg till att bilen var låst, att inget konstigt hade hänt. Han visste allt om sin bil, i många år körde han Opel Kadett. Jag hjälpte honom att vaxa den. Det fick inte göras i solsken. Och det var ganska tungt arbete.

Det som hände mig häromdagen skulle aldrig ha hänt min morfar.

För ett par veckor sen skaffade jag nya vinterdäck till bilen. Jag lämnade in mina gamla vinterhjul, däcken byttes och jag kom tillbaka ett par dagar senare för själva hjulskiftet. Så nu har jag kört på dubbdäck i två veckor. Häromdagen ringde en snubbe från däckfirman och undrade om jag fått rätt däck, det var nämligen så att de hittat en uppsättning hjul med de däck som jag skulle ha, men hittade inga hjul med de däck  en annan kund skulle ha. Jag tror jag har rätt däck, sa jag, jag hade nämligen kollat att det stod rätt märke och variant på däcken, precis när de var bytta. Men, jag kunde ju inte svära på att de satt på rätt fälgar. Just fälgar är nämligen inte det jag lägger märke till mest här i världen. Jag stannade dock till på däckfirman när jag körde hem för att försöka hjälpa till att bringa ordning i frågan. Vi tittade på fälgarna som satt på mina däck, och vi tittade på de misstänkta fälgarna. De var uppenbart olika, även om de båda var Volvo. Så, hur avgöra saken, jag kunde inte direkt säga vilka som borde vara mina. Det skulle aldrig ha hänt min morfar. Han skulle haft benkoll på vilka fälgar och vilka däck som satt på bilen.

Men, min morfar hade ingen smartphone. Och jag drog mig till minnes att jag fotat Lille Son den dagen han fick körkort, och fick låna min bil för den första egna körturen. Och det var på vintern. Och bilen fanns med i bild. Så jag bläddrade fram bilden. Och se där, fälgar och allt. Rätt fälgar var inte de som satt på min bil. Snabbt som ögat, som värsta rally-depå tog fyra snubbar tag i saken och skiftade till rätt fälgar och däck. Max fem minuter tog det. Så nu har bilen nya vinterdäck en gång till.

Ett äventyr i vardagen. Tänk om jag inte haft telefonen, då hade jag kanske inte fotat sonen när han skulle köra, det är ju lite jobbigare att släpa fram den stora kameran, och då hade mysteriet med fälgen aldrig löst sig.

Sens moral; om man inte är som morfar är det tur att man har en smartphone.

Födelsedagsargument

I mitt flöde på facebook dök det upp en post som talade om att om Albert Camus hade levt hade han fyllt 105 år idag. Precis som min mormor. 105 år alltså, skulle hon ha fyllt i år. Fast inte idag.

Albert Camus har skrivit några av de bästa böcker jag läst, både Pesten och Främlingen är värda att läsa om och om igen. Pesten är särskilt minnesvärd för en passage där han skriver om godhet som den ultimata ondskan. Det är värt att tänka på.

Det är novembermörkt, och jag läser Torbjörn Tännsjös självbiografi, andra delen, Etikprofessorn. Den är inte riktigt lika intressant, än, som första delen (Vänsterdocenten), de första kapitlen har lite för mycket dagboksanteckningar över sig, lite för mycket internt pladder eller vad man ska kalla det. Men jag läste just kapitlet där han beskriver hur han argumenterat för att doping inom idrotten borde vara lagligt. Ytterst intressant. Inte för att jag egentligen har några starka åsikter kring det, jag tror inte jag bryr mig så mycket om ifall sportdårar dopar sig eller inte, fast jag skulle för all del inte vilja att mina barn gjorde det. Om de vore sportdårar. E-sportdåren räknas inte riktigt, hans sport gör sig bäst utan doping. Fast i hans fall kanske man kan räkna normal dygnrytm till doping. Det finns viss risk att doping inte skulle vara bra för dem senare i livet. Men, om nu folk, andra än mina barn då, nu vill ta sådana risker, så … tja, låt dem. Det finns många andra risker också. Men, det är inte det viktiga, det intressanta är argumentationen, som visar att det man själv slappt tänker när man slentriantänker och bara tar en lämplig åsikt, inte riktigt säkert håller ihop.

Vilket jag tycker är en viktig poäng med att fundera över resonemang som folk presenterar. Alltså att tänka på om man själv har hållbara argument för det man tänker. Oavsett i vilken sakfråga man tänker.