Horace Engdahl i Hablingbo

Det är inte så konstigt som det låter. Eller så är det det.

Som jag skrev häromdagen föll det sig så att jag lånade Ärret efter drömmen, och nu har jag läst nästan hela. I en essä skriver  Engdahl om Ulf Linde, ”Solisten Ulf Linde” heter den. Där beskriver han i början sitt första möte med Linde, under en middag med Svenska Akademien där han presenterade ett forskningsprojekt.

Som av en slump läste jag samtidigt Ulf Lindes Sammelsurium, bara det kändes som en märklig händelse, jag har aldrig läst något av Ulf Linde tidigare, och det enda jag läst av Engdahl är hans roman/aforismssamling Den siste grisen. Men Sammelsurium  ingår i en av kurserna, och samma kurs uppmuntrar läsning av essäer av olika författare. Helt slumpartat var det kanske inte.

Men i en av Ulf Lindes essäer nämns portalen i Hablingbo kyrka, vilken bara ligger några mil från där vi befinner oss nu. Alltså beordrade jag oss på utflykt dit idag. DoktorT är aldrig den som är den, han följde entusiastiskt med.

Och där var portalen.

Med storyn om Kain och Abel, och Gud sitter där och gör tecken. Det där med att inte avbilda Fadern tog man lätt på. Det var högerhanden Linde diskuterade.

Märkligt hur saker hakar i varandra.

När vi ändå var där, vandrade vi förstås runt i kyrkan och fotade. Det är ganska kul. Kolla här på altartavlan, vilka miner! Jesus och apostlarna antar jag, helt uppblåsta av allt ätande. Kolla spädgrisen, eller vad det är, som hänger där över tallriken. Visst ser de ut som dockorna i Beppes godnattstund?

Och sen, keruben där ovanför altartavlan, som ser osannolikt uttråkad ut.

Det är som att jobbet med att göra allt det här inte riktigt räckte till att göra passande ansiktsuttryck. Visst hade man väntat sig lite mer religiös extas eller något? Inte som att de ätit sig övermätta eller är helt less på situationen?

För att inte tala om den fråga allt detta leder fram till; Är Beppe Jesus? Eller Horace?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *