Acklimatisering

Det är plågsamt varmt varenda dag. Vi kommer att komma ihåg den här sommaren som den där vi byggde altanen i trettio graders värme. Nu har vi hållit på i en vecka. Det jobbigaste arbetet är att kärra grus, fylla skottkärran och fylla alla grävhål för plintar och göra grund för plattor. Högen med grus som kom var ungefär 16 ton tung. Vi har nog kärrat ut ungefär hälften. Det arbetet syns inte heller, att väga av alla höjder, fylla med grus, lägga i våg, modifiera till rätt höjd, är arbete som tar tid men inte syns. Men effekten av bygget är olinjär, för nästa steg att lägga ut reglar och bygga stomme går både snabbare och syns mer. Idag kom resten av virket, allt trallvirke. Nu kan vi börja lägga den första delen.

På söndag fyller Store Son 21 år, och vi har som mål att någon del av altanen ska vara klar då, så vi kan sitta ute. Även om prognosen säger regn. Men hur ofta har den prognosen infriats den senaste tiden? Inte alls. Jag kommer ihåg när Store Son fyllde 6 år, då regnade det. Annars har det väl nästan alltid varit fint väder och mängder av getingar.

Idag har jag nästan inte hunnit läsa något alls. Men jag har slitit fysiskt hela dagen och svettats som en tok. Konstigt nog verkar inte kroppen protestera, tvärtom verkar den jubla över ansträngningen, konstig människa man är. Nu återstår bara två höjdavvägningar, sen är det mest synligt arbete, dvs fler reglar och trall. Det är trevligt.

4 reaktion på “Acklimatisering

  1. Det är klart kroppen jublar över att den får vara aktiv och arbeta. Vi är nog mer byggda för fysisk ansträngning än för att anstränga våra ögon med läsning på nära håll.

    Däremot undrar jag hur människor står ut med livet som inte läser alls och bara har sina utåtriktade sinnen och den yttre världen till hands för att finna glädje, trygghet och mening.

    Det blev ännu mer aktuellt för mig att fundera på när jag nyligen var på besök i Norrbotten hos släktingar där läsning inte hör till vardagen precis. Samtal om något annat än väder, kläder, inredning och de ständigt pågående stugrenoveringarna är inte riktigt gångbart. Visst kan jag tycka att det kan vara vilsamt också, att möta den typen av människor alltså. Allt blir väldigt enkelt och jag får vara ifred i min inre värld. Men om jag råkar dra igång något med att uttrycka mina tankar så blir det tvärstopp i konversationen. Möts av attityder som att det är osunt att intressera sig för djupt i något. Det kan till och med uppstå en märklig och lågmäld men stark ilska. Och dyker påståenden om att något är ockult upp i konversationen, blir den omedelbart avslutad. Detta är ju kretsar med rötter i frikyrkligheten, den (faktiskt lilla del) som helt saknar utbildning. Vissa ord signalerar så starkt att vidare samtal bara dör efter att de är uttalade. Det ockulta i detta fall råkade vara blott en minuts prat om personlighetstyper. Resten kan du räkna ut själv.

    • Det är intressant det där, människor som inte läser eller tänker, som inte verkar ha en inre värld. De måste ju ha så himla tråkigt ibland! Man kan väl inte förvänta sig att den yttre världen alltid ska finnas där och roa, eller? Och det finns väl ändå en begränsad mängd inredning och stajling man kan ägna sig åt … Vårt grannskap verkar mest ägna sig åt stajling av hus och bilar. Fast de sköter inte trädgårdarna, de ser bedrövliga ut, men pool har de förstås. Jag undrar hur många bokhyllor det finns. Men jag kan naturligtvis ha fel i mina fördomar :-D.

      Nåja, det är nyttigt med lite kroppsarbete, man behöver hålla sig i form så att man orkar läsa!

      • Men en liten och lättskött pool skulle väl inte skada, typ max 7-8 kvadrat? För morgondopp och svalka heta sommardagar menar jag. Vi kanske får fler somrar som denna framöver.

        • Jodå, något sådant kommer säkert att skaffas. Något minimalt underhållskrävande och lätt utbytbart. Å andra sidan tar det en minut att cykla ner till stranden. Och då behöver man inte underhålla något alls. Utom baddräkten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *