Högarna

Inte de Svenska alltså. Utan Mina Högar. Helt plötsligt en dag insåg jag att det låg Högar överallt. Igen. Men Viktiga Böcker. Sådana som används av olika anledningar, som olika kurser. Sådana som inhandlats av olika anledningar, som olika kurser. Och kanske någon annan anledning också, som Bra Att HaKommer Säkert Till Användning I Någon Kurs Snart, och liknande. Och sådant som är av rent nöje. Vi kan titta på en liten film om Högarna.

Några har faktiskt redan kommit till använding. Och jag läste Jenny Offills Avd. för Grubblerier. Den var ju bra, men lite besviken blev jag allt, den skulle ju vara så fruktansvärt lärd och intelligent. Jag är kanske för dum, men jag tycker inte det är jätteintelligent och jättelärt att bara lägga in citat här och där. Och jag tyckte kanske inte reflektionerna var jättedjupa heller. Men, tja, underhållande. Och mycket lättläst. Och, faktiskt, ett hyfsat originellt format. Som fragment, men med sammanhang. Det gillade jag. Men jag gillar inte riktigt det där när romaner är som horoskop med triggerord och så allmänt hållet att man kan fylla i sig själv i det, och luras att tro att det är fantastiskt insiktsfullt. Gillar inte det.

Härnäst vet jag inte riktigt vad jag ska ta tag i. Jag har läst halva A Clockwork Orange, men den är ganska tråkig. Men jag ska läsa klart. Och så har jag börjat på Misstag i Moskva, och den verkar lovande. Och sen har jag läst ut An Introduction to Political Philosophy, och den tyckte jag vara fantastiskt bra. Mycket klar, välskriven och pedagogisk. Den skulle jag vilja skicka till Stefan Löfvén och Magdalena Andersson och de andra, för jag tänker att, om de skulle läsa den, kunna läsa den, och förstå något, så skulle det vara väldigt bra. Jag tycker nämligen de skulle behöva tänka efter vad de egentligen har att göra där de är, och det kan vara bra att reflektera över några grunder till staten och demokratin, som är så populär, då. Jag menar, det är naturligtvis inte heltäckande på något vis, men det vore kanske bra att börja någonstans? Få lite rätsida på prioriteringarna?

Sen har vi haft slutseminarium om romantiken, och Frankenstein, och till slut kom jag på att monstret respresenterar kvinnorna. Rousseaus romantiska förtryck av kvinnorna. Man ser Hedvig Charlotta Nordenflychts försvar. Eller rättare sagt ser man en illustration av hur det går när man gör som man gör. Så är det. Men jag tror inte jag lyckades övertyga mina kurskamrater om likheten. Det är frustrerande när man så klart ser samband och sen kan man inte få någon annan att se det. Jag vet inte vad det är med folk, hur tänker de egentligen? Men det är ju därför jag läser idéhistoria, för att försöka förstå det. Det går sådär. Alltså, jag förstår hur tankar hängde ihop då. Men det säger ju inget om varför folk gör som de gör nu. Tyvärr.

Förresten öppnade antagning.se för höstens kurser igår och jag fortsätter väl. Efter detta läsår kommer jag ha lika många poäng i humaniora som jag har från Teknisk Fysik. Men, med skalningen av poäng som var när jag pluggade , måste jag läsa dubbelt så många humaniorapoäng för att det ska bli jämlikt med tekniska poäng. Orättvist, eller hur? Fast kanske inte, jag känner mig fortfarande som ingenjör liksom, som läser lite humaniora för att det är roligt. Den tanken är ganska märklig.

 

6 reaktion på “Högarna

  1. Det är inte så att du har stött på folk som pekat på dina böcker och menat att du visar upp dem som vore de intellektuella troféer? Själv har jag aldrig tänkt i de banorna, nej jag tycker bara böcker och bokmalar kan vara intressanta. Har inga komplex på det området. Min fråga kommer sig av att jag länge läst en blogg där böcker hela tiden rensas ut och det talas en smula föraktfullt om människor som fyller sina hem med böcker. De upprepar att de minsann inte vill vara beroende av att visa upp allt de läst, vilket är en ytterst blygsam mängd, och de har nämnt detta med intellektuella troféer flera gånger. Jag kommenterade senast för ett par veckor sedan att de verkar ha komplex för intellektuellt lagda människor. Sedan dess har de inte svarat på mina kommentarer om något överhuvudtaget… 😉

    • Så intressant!

      Nej, det har jag faktiskt inte stött på. Jag har inte tänkt på att man kan tänka så, men nu när du säger det inser jag att ju det. Nåja, det är inte mitt problem, hur andra känner :-), folk har så många konstiga komplex när de känner sig mindervärdiga på något sätt. Intellektuell trofé … så kul uttryck! Om man bara fokuserar på vad man själv vill, och struntar i vad andra tycker om saken, blir livet mycket lättare. Varför i hela världen skulle jag, t ex, ha åsikter om hur andra har det med sina bokhyllor och vad de läser, det bryr jag mig verkligen inte om!

      Jag har många böcker jag har läst, och många jag inte har läst. Jag älskar att ha böcker omkring mig, de representerar möjligheter. Jag skulle aldrig rensa ut en enda bok :-), om jag inte var absolut tvungen någon gång … Men, jag vet att folk ibland pratar om något, så man tror att de läst det, och så kommenterar man det (t ex för att man själv faktiskt råkar ha läst och känner till), och då kommer de fram att de inte alls har läst, egentligen, men hört talas om. Jag blir mest besviken över missad möjlighet till intressant samtal.

      Utbildningskomplex har jag stött på, människor som alltid måste ursäkta sig, eller rättfärdiga, varför de inte gjort det ena eller andra, eller varför utbildning är värdelöst och onödigt. Man blir paff, sådant man inte frågat efter. Jag antar det är ganska likt intellektuellt komplex då. Men, problemet är extremt lättlöst, det är väl bara att läsa då, eller studera, om man nu vill det! Om man inte vill, låter man bli. Hur svårt kan det vara, liksom?!

      • Aha, du blir besviken när folk talar om något och du upptäcker att de inte egentligen läst om det särskilt mycket eller inte alls. Nå, det pågår ju hela tiden och jag själv är inte rädd för att tala om saker jag inte till fullo har koll på. Syftet med det är ju att få reda på mer om det skullle visa sig att andra kan lära mig något! Många samtal med andra är inte annat än ett hopp om påfyllning av perspektiv och detaljer kring det jag funderar på. Ofta har jag frågor som jag inte direkt ställer, men som ligger till grund för allt mitt prat med folk. Således är jag inte så social som jag vet att jag kan verka.

        Jo förresten, undrar över målet med din läsning. Du har talat många gånger talat om att du vill förstå mer. Men det är inte så att målet är att förändras som person utifrån det? Har inte fått den uppfattningen hittills i alla fall. Jag menar då inte att ”jobba med sig själv” och ”bli en bättre människa”. Sådant tror jag inte alls på. Det gör bara människor självupptagna, stolta och uppblåsta.

        Menar snarare att kunskap har ödmjukhet och kärlek som frukt. Ett fruktträd, som ett exempel, presterar inte frukt, utan frukten mognar när trädet får leva och växa i enlighet med sin natur. Syftet med frukten är dessutom kärnan i den. Så bär alltså sann kunskap med sig en nödvändig död som är förutsättningen för fortsatt kunskapsutveckling.

        Hade jag tänkt igenom allt detta nu? Vet jag vad jag talar om? Återigen, detta pladder här är ett sätt att få igång min motpart att korrigera mig så att jag tänker klarare.

        • Det beror väl på om man utger sig för att ha läst något, eller om man utger sig för att ha ”läst lite”, eller om man utger sig för att ”jag har sett boken/artikeln … och skulle vilja läsa”, eller om man utger sig för att ”ha hört talas om”. Om man utger sig för, eller ger intryck av, att ha läst något, och sen visar det sig att det mer handlar om det sista, då tycker jag inte det är så kul. Det är väl inget problem om nå’n säger ”jag har hört talas om … och det verkar … jaså, du har läst lite … och … kan man säga såhär?”

          Målet att förändras som person? Nej, den förändringen, för sådan blir det ju, är väl snarare en följd av att försöka begripa något. Man kanske inte ens ska tala om mål med att läsa/studera, det finns inget slut liksom, utan om syfte istället (helt plötsligt ser jag att det kan finnas skillnad på syfte och mål, något som brukar vara svårt att skilja på i tekniska projekt … men där finns ju ofta ett slutmål, och då blir syftet detsamma). Studier syftar till att ökad förståelse av … världen, kanske? De processer som ingår i den, hur folk tänker, varför det är som det är, etc.

          Analogin med kunskapens träd, eller frukt kanske man inte ska dra så långt, men fröet till ny kunskap finns väl ofta i den gamla. Men den kanske inte måste dö för att något nytt ska utvecklas …

          Vilket mål har du med att läsa, t ex?

          • Läsningen är delvis en kompensation för att jag inte har möjligheten att tala och umgås med människor som verkligen tillför något i den utsträckning jag skulle vilja. Har nästan alltid haft väldigt få speglar som kunnat tydliggöra min djupare identitet.

            Det är också så att jag vill läsa de böcker som skänker något typ av inre mättnad. Jag läser på grund av törst. Efter vad? Tja, jag upplever kärlek genom att vissa avsnitt och rader speglar mitt inre ordlösa jag. När jag kläs i ord blir jag och omgivningen begripliga för mig och jag känner stark tillfredsställelse, ja faktiskt en sorts hemkomst.

            Jag läser därför ytterst lite skönlitteratur. (Detta kan förvåna.) Istället gillar jag främst texter i essäform eller överhuvudtaget texter inom religion och filosofi. Hyllan Dh på biblioteket var länge en favorit tills jag läst allt där.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *