När man kommer undan med orealism

Sådärja, nu har jag läst Frankenstein för femtifjärde gången. Naturligtvis hade jag glömt en del detaljer. Och den här gången läser jag med ett visst par glasögon på, de som filtrerar ut naturvetenskapen.

Och även om det inte är precis det jag letade efter, så kan jag inte låt bli att lägga märke till oegentligheter. Även om det är svårt att tala om oegentligheter när det handlar om en påhittad berättelse. En roman.

I alla fall har Frankenstein rymt till de mest avlägsna Orkneyöarna. Den ö han valt har tre stugor, en är outhyrd så den hyr han. Han säger till om att den ska repareras, och så köper han möbler och flyttar in. Och jag tänkte … jaha, en är obebodd, så det finns tydligen någon som hyr ut den sådär ”on demand” direkt. Och det finns tydligen någon som snabbt kan reparera den. Och det finns någonstans man kan köpa möbler! Nära en ö med två hushåll. I början av artonhundratalet. Och det går snabbt, eftersom de är på resa och Frankenstein verkar jobba med sitt projekt och behöver sätta upp ett laboratorium. Och eftersom det är en ö med två hushåll bara lär han ju ha med sig sina instrument, och ve och fasa, alla likdelar han behöver. För inte hittar han likdelar där på ön med de två hushållen? Eller?

Det är svårt det där. Men, det är ju inte det viktiga för handligen så det får väl passera. Och det är ju inte så trovärdigt, ens nu, att sy ihop gamla likdelar och gjuta liv i dem, så andra små diskrepanser kan man väl stå ut med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *