Ny termin

Sådärja, tentor och uppgifter avklarade, imorgon börjar en ny termin. Ja, alltså studiemässigt då. Jobbet började för en vecka sen, men det är lugnt. Alltså, både bekant och intressant på samma gång.

Den mest spännande kursen blir nog den i Politisk Filosofi, men den i idéhistoria som ska behandla romantiken, med närläsning av Frankenstein (blir väl typ 3:e, 4:e gången jag läser den då) blir också helt okej. Det finns rätt mycket man kan säga om den, och om tankarna, och tiden.

Ett problem med de här kurserna i humaniora tycker jag är kravet på textmängd. Jag är van att uttrycka mig ganska koncenterat, inga onödiga ord, inga upprepningar, inget ältande, inget pladder. Enligt min egen uppfattning alltså. Och då kommer det krav på ”minsta antal ord” i någon uppgift. Och jag tycker jag har sagt allt som ska sägas på ungefär halva mängden ord. Och då får jag lov att brodera ut det till lika mycket till. Det är ganska fascinerande. En del människor är så himla bra på det där. Det är inte jag. Alltså, jag tycker inte jag är bra på det. Jag försöker lära mig. Först skriver jag det jag tycker ska vara med, då är det sådär 20-25% av kravet. Så utvecklar jag det en del, det vill säga jag låtsas som om de som läser är nästan idioter och inte begriper något alls om man inte skriver ut det explicit. Då har jag kommit till 50 % av textmängden. Sen börjar jag upprepa mig, eller snarare formulera samma sak, fast på ett annat sätt. Och till slut lyckas jag kanske komma upp till den undre gränsen för textkravet. Det är rätt jobbigt. I den tentauppgift jag skrev idag tyckte jag att jag, innan jag räknade, lyckades ganska väl med att utveckla alla resonemang till dumhetens gräns. Sen när jag räknade, när jag skrivit ut, broderat och stått i, 75 % av maxgränsen i alla fall, det fanns ingen undre gräns. Då kände jag mig tacksam. Och klar.

Det kan vara en ingenjörsåkomma att uttrycka sig precist. Helst skulle jag förstås bara vilja skriva en ekvation, det är det optimala. En ekvation säger mer än hundratusen ord. Men, till och med jag inser att humaniora behöver något annat än precisa ekvationer. Jag jobbar på saken.

Här fick jag ihop nästan 400 ord. Och jag har i princip inte sagt någonting. Det börjar likna nå’t!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *