Doktor T och multimetern

Store Son och jag har en kul liten utmaning. Eftersom han använder sig av förskjuten dygnsrytm går han och sover sist varje dygn. Det kan vara vid fyratiden på natten, eller ännu mer framåt morgonen för oss andra. Det betyder att det är hans uppgift att släcka julgranen. Julgranen har sexton ljus, och vi släcker den genom att skruva ur en av glödlamporna. Jag bestämde, i början av julperioden, vilken lampa vi skulle släcka. Då blir det nämligen enkelt för den som ska tända på morgonen, vilket alltid är jag, att tända.

Men Store Son tycker naturligtvis det är skojigt att skoja, så han släcker någon annan okänd lampa varje natt. Eftersom det bara är sexton stycken, och Store Son är lång (och lat) blir det ändå ett fåtal som kan komma ifråga. Imorse när jag skulle tända julgranen (den ska vara kvar till på lördag, när det passar mig hänvisar jag glatt till traditioner) gick jag igenom alla sexton ljusen två gånger utan att granen tändes. Jag insåg att en lampa gått sönder. Men, jag hade inte tid att undersöka saken då. När jag kom hem från jobbet tog jag tag i saken. Jag tog fram en ny lampa och började i ena ändan, under antagandet att endast en lampa gått sönder, vilket förefaller mest sannolikt.Man sätter i en ny lampa i den första lampan. Om slingan tänds var den trasig, om inte är en annan trasig (eftersom det här är en gammal slinga som jag ärvt efter mina morföräldrar, den är minst 50 år gammal, är alla lampor seriekopplade, slå upp i fysikboken). Då tar man den lampan och byter nästa, och så fortsätter man granen igenom. Man kan få göra sexton byten maximalt. När jag gjort fyra byten kom Doktor T  med ett instrument. En multimeter. Han tyckte att jag, som ingenjör, borde mäta istället för att testa. Det kan jag väl göra. Då tar man ur glödlampan och så mäter man på den. Så jag gjorde det, lampa för lampa. Och till slut kom jag fram till lampan som var trasig. Jag bytte den och julgranen lyste upp i ett förklarat ljus. Men, grejen är ju den, att jag med min enkla metod, skulle ha kommit fram till samma lampa precis lika snabbt som Doktor Ts metod, eftersom ett utbyte av lampa till och med är snabbare än att skruva ur, mäta och skruva i (det är bara fråga om att skruva ur och skruva i). I alla fall om bara en lampa var trasig.

Men Doktor T, som är kemist, är besatt av ingenjörska instrument. Det är inte jag, som är ingenjör. Det är lite paradoxalt. När Doktor T och jag träffades, hade jag visserligen en HP-räknare med Reverse Polish Notation, som jag inte använder eftersom jag har tillgång till mer sofistikerade program som matlab, men jag hade ingen multimeter, jag har klarat mig med mer rudimentära metoder. Men, faktiskt hade jag en Stud Detector.

2 reaktion på “Doktor T och multimetern

    • Ja, då kommer man naturligtvis att tjäna på multimetern. Men, det har aldrig någonsin hittills hänt i min julgranserfarenhet, vilken är drygt trettio år, att två lampor varit trasiga. En lampa har varit trasig mindre än fem gånger. Alltså har jag tjänat, i moment, på min ingenjörsmetod. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *