Förberedelser

Imorgon är det Amaryllisens dag. Det kommer jag ihåg sen förra året, eftersom det är internationella mansdagen samtidigt, och internationella toalettdagen. Idag får vi alltså förbereda firandet. Jag har två amaryllislökar jag tänkte plantera. Det andra firandet vet jag inte riktigt hur jag ska hantera; i min läsplanering står det att jag ska läsa ett antal kapitel i Saving Lives and Causing Death. Men jag lider lite av splittring.  Tankesplittring. Min stackars hjärna springer och skuttar åt alla håll, det är sexfilig motorväg där det går i hundraåttio i alla filer, och de har olika mål. Det är synd om mig. Nej, det är det väl inte.

Tre saker måste jag notera, bara för att fortsätta tänka på senare kanske.

Kvartal, nättidskriften, den gillade jag. Långa artiklar, essäer, om intressanta ämnen. Skribenter som man känner igen från olika mindre nätsammanhang sen ganska lång tid tillbaka, t ex från den tidiga bloggeran för 10-15 år sen, eller aktiva akademiker. Seriösa. Bortom mainstream-media. Men, helt plötsligt håller den, Kvartal, på att mainstreamifieras med rekryteringen av kändisar i redaktionen. Och helt plötsligt poddar med och artiklar av gamla politiker. Otroligt boring helt enkelt. Har de inte hörts nog? Så, tja, jag får väl se, men plötsligt tappade jag intresset. Det var synd. Men det dyker säkert upp något annat intressant någonstans.

Poesi som komprimeringsteknologi tänkte jag också på när jag var ute och promenerade längs stranden idag. Jag har nämligen läst en del texter om talspråket och skriftspråket och hur de påverkat, och påverkar, tänkandet. Och minnet. Och då tänkte jag att poesi, där är bilderna, symbolerna, fulla med innehåll. Man ska liksom associera till en hel värld av bara några ord, som är bilder, som är … Och vad är det, om inte komprimering av innehållet, av informationen? Poesi är alltså att betrakta som en komprimeringsteknologi. Och det tyckte jag var rätt intressant tänkt av mig.

Bildning och humanisters aversion mot matematik. Det tänkte jag också på. Eftersom vissa politiker verkar tycka att bildning är viktigt, förutom för dem själva, alltså litterär bildning, så kom frågan upp i veckan. I media. Och då tänkte jag på de gånger jag diskuterat bildning med folk. Och det handlar ofelbart om humaniora, att försöka påvisa nyttan med litterturvetenskap, filosofi och annat. När man då påpekar att humaniora, som ämne, ju bara är en del av det som skulle kunna kallas bildning, blir det tyst. Naturvetare och ingenjörer ägnar sig lätt och ledigt åt humaniora, men humanister verkar inte ha det minsta intresse av att försöka tillägna sig några kunskaper i matematik och fysik, eller ve och fasa, ingenjörsvetenskaper ska vi antagligen inte ens nämna viskande. Och jag undrar lite varför. Är det för att de inte förstår nyttan med det? De tror inte de ska få ut något av det? Om det nu skulle ligga till på det viset, skulle jag nog tycka att det skulle ge viss insikt till den egna frustrationen kring frågan om nyttan.

Sedär, det var några av dagens tankekast. Nu tittar vi på några bilder.

Några lampor har kommit upp.

Här är det frågan om vad som ska läsas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *