När barnen talar

Jag och de rara barnen kommunicerar på olika sätt. T ex pratar vi med varann på helt vanligt sätt. Träffas t ex i köket till frukosten, eller så pratar vi vid middagen eller när jag skjutsar och hämtar. Eller så kommer de och slår sig ner i mitt rum och pratar en stund. Eller så använder vi oss av någon käck liten app. T ex sms, Messenger, Snapchat, Steam eller WhatsApp. Ibland skickar vi mail till varandra. Ibland kan man säga att vi talar i länkar.

Häromdagen skickade Lille Son en länk till mig. Det var en pdf med rubriken ”Ansökan om tillstånd för djurhållning inom område med detaljplan”. Det var varken katten eller undulaterna han tänkte söka tillstånd för. ”Men man kan ha fem hönor utan tillstånd”, sa jag. ”Men jag tänkte mig trettio”, sa han, ”de behöver bara fyra kvadratmeter.”

Jag ser framför mig hur vi ska jaga de där hönsen i kvarteret. Och hur de kommer att skräpa ner poolerna för grannarna. Eller ännu värre, drunkna där. Men … de kommer säkert att fungera bättre än vilket trist farthinder som helst.

Apropå farthinder tycker jag det är en märklig grej. I vårt område åker tre typer av bilister. Det är de som bor här, det är besökare till de som bor här och det är människor som är ute på en tur och tittar på hus. Och ändå har vi farthinder! De som tittar på hus kan inte köra fort, de tittar ju. De kryper fram, tre kilometer i timmen. Återstår alltså de som bor här och de som kommer på besök. Av det inser man att de som mest trafikerar området är de som bor här. Samfälligheten har alltså bestämt att vi inte litar på oss själva, vi kan inte köra lugnt i vårt eget område, vi behöver hindra oss själva från att köra över våra egna barn. Det tycker jag är ganska intressant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *