Tråkigaste månaden på året

November. Man hör hur trist och grått det är. Inget är egentligen trevligt med november. En värdelös månad som kunde plockas ur almanackan. Men, nu är ju inte jag lagd åt det negativa hållet så låt oss hitta på i alla fall något som är positivt med november.

Vi tänker.

Hm.

Jomen, jag vet! Efter november kommer december! Och om inte november fanns, hur tacksam skulle man då vara för december? Inte lika mycket i alla fall. December är ljus, det är då det vänder, det är julledighet och mys, och nyår och i början av januari kan man känna doft av vår i luften. Så december är bra. Men om man eliminerade november och gick direkt från oktober till december, då skulle man inte riktigt hänga med, och vara riktigt less på mörkret. Nej, november behövs trots allt, helt perifert, som en riktig gråsugge-månad.

Tur att jag har mycket intressant att läsa.

2 reaktion på “Tråkigaste månaden på året

  1. Håller med om att november är mörk och trist. Men du har ju nytt hus och alla böckerna att glädjas åt. 🙂 Läste nyss Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Har sett den på pockettoppen länge och (just därför) inte tänkt läsa den men en väninna tvingade mig nästan. Ångrar det inte. Här ett smakprov:

    http://thomaserikson.com/sv/beteendevetenskap-disa/personprofiler-blatt-beteende/

    Boken är mycket lättläst, du greppar säkert hela konceptet på fem minuter men det är ändå underhållande att läsa alltihopa, t ex författarens iakttagelser av hur de beskrivna beteendena ändras i konfliktsituationer eller när mycket alkohol finns med i bilden.

    Vad kul med de fina och gulliga undulaterna! Ni planerar ännu större undulatfamilj… Men skriker inte fåglarna högre och betydligt mer ihållande än Doktor T? 😉

    • Jag har inte läst den boken, och har inte tänkt det heller. Jag tror jag nöjer mig med att konstatera att det händer konstiga saker ibland, det sägs konstiga saker, folk är som de är etc. Och jag med. Röd blev jag i någon test jag gjorde nu, när jag givetvis ändå googlade runt lite. Extrovert skulle jag inte kalla mig. Fläck-vert kanske, eller bi-vert, när andan faller på.

      Undulater skriker inte, de kvittrar, kurrar och småpratar. Mer eller mindre livligt. Låter väldigt gulligt. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *