Konsekvenser

Jag funderar på en sak. Ibland agerar människor som om deras handlingar inte har verkan. Jag menar långtgående verkan. Det verkar (!) som om de, som inte tror på långtgående verkan, lever i en värld av korta tidskonstanter, eller nästan statiska samband. Utan dynamik, utan differentialekvationer. Dvs utan minne.

Men en handling som sker nu, eller som borde ske men inte sker, kommer att inverka långt i framtiden. Den kan förändra framtiden mycket, jämfört med om den inte hänt, eller utförts. Sån’t tycker jag det är konstigt att människor inte tänker på, eller tillmäter betydelse.

För mig är världen full av samband, återkopplingar, tidskonstanter, optimering, orsaker och verkan. I stora perspektiv.

Fö har jag satt upp de första gardinerna idag. Det blev mycket bra.

5 reaktion på “Konsekvenser

  1. Det där lät intressant. Du skulle inte kunna förtydliga med bra exempel? Tror absolut att folk sällan tänker på de långtgående verkningarna av handlingar och ickehandlingar. Vi har en oerhörd makt i vardagen, inte minst genom vilka ord vi väljer att yttra och vad vi signalerar genom vad som ”kommer ut ur oss” via omedvetna och spontana handlingar.

  2. Det finns otaliga, man kan t ex ta grannen som tycker det är lämpligt att använda vår tomt för transport av tunga maskiner till hans tomt, i tron att vi inget ska märka. Men inte har tänkt på hur det påverkar honom själv om/när vi märker det.

    Eller något annat exempel, det finns otaliga.

    • Ja, det där exemplet visar verkligen på tilltagande fräckhet men som ”bara” är det yttre tecknet på den utbredda jagiskheten, denna ynkliga oförmåga att se annat än sina egna omedelbara behov. Dessa personer är svåra att konfrontera då de inte kan se att de gjort något fel. ”Jag var ju tvungen, jag behövde”…osv. Jag, jag och jag.

      Har en granne i huset som tvättat på min tid i tvättstugan. Hon hade tagit fel på dag, kommit på sig själv och satt tillbaka mina kläder igen och satt på maskinerna igen på fel program och med massor av tvättmedel och sköljmedel. Kom ned när hon var där och gjort detta. Blev rasande över hennes många missar. Dubbeltvätt för saker som ska tvättas så sällan det bara går för att färgen inte ska falna, alldeles för varmt vatten, makalösa mänger tvättmedel och sköljmedel. Dessa kläder fixar inte det. Hon tänkte inte klart från början och sedan blir det inte klarare av att hon kom på sig med att tvätta på fel dag. Var tvungen att läxa upp tjejen ordentligt men att inte peta i andras tvätt när hon väl gjort ett misstag för att att antalet missar inte ska blir fler. Kläderna var så fulla av tvättmedel sedan trots flera sköljningar… Allt detta pga grav känslostyrning när hon blev medveten om sitt första misstag. Grrr….

      • Det var ju i alla fall en vilja om att korrigera … Eller kanske det var ytterligare ett egoistiskt drag, att dölja egna misstag. Att i alla fall själv se det som misstag är ju lite positivt, möjligen är inte konsekvenserna det. Vår granne tyckte inte han gjorde något misstag, han tyckte att vi var ogina som upprördes över att han körde över vår tomt med grävmaskin. Han hade ju själv inte plats, eftersom han byggt för transportvägarna. Och lyfta maskinen in på tomten var ju dyrt, när det gick så enkelt att köra över vår. Man häpnar.

        • Så det blev för dyrt att lyfta in maskinen in på tomten? Minsann, ni skulle få ta ”kostnaden” istället för halvt förstörd mark?! Att påstå att ni var ogina säger allt. Ingen skam i kroppen. Fram för mer skam, den behövs för att hålla koll på gränserna. Men försvaret kommer ju när man lägger skulden där den ska vara. Folk orkar inte bära på den.

          De flesta av de konflikter jag själv varit del av handlar om att jag lagt skulden där jag anser att den hör hemma. Detta har överraskat andra och bringat dem ur fattningen. Min senaste chef skrev jag några sanningens ord till sista dagen på förra jobbet. De flesta kunde nog hålla med om mina ord men folk var rädda om sina jobb och vågade inte säga så mycket. Jag lade till ett flertal andra på arbetsplatsen på adresslistan (däribland andra chefskollegor) när jag skickade mailet så att fler skulle få ta del av hennes skam. Hon lär nog inte glömma mig i första taget. Var jag elak? Nej, hennes beteende förtjänade att fläkas ut och bli en snackis när jag lämnat stället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *