Konsekvenser

Jag funderar på en sak. Ibland agerar människor som om deras handlingar inte har verkan. Jag menar långtgående verkan. Det verkar (!) som om de, som inte tror på långtgående verkan, lever i en värld av korta tidskonstanter, eller nästan statiska samband. Utan dynamik, utan differentialekvationer. Dvs utan minne.

Men en handling som sker nu, eller som borde ske men inte sker, kommer att inverka långt i framtiden. Den kan förändra framtiden mycket, jämfört med om den inte hänt, eller utförts. Sån’t tycker jag det är konstigt att människor inte tänker på, eller tillmäter betydelse.

För mig är världen full av samband, återkopplingar, tidskonstanter, optimering, orsaker och verkan. I stora perspektiv.

Fö har jag satt upp de första gardinerna idag. Det blev mycket bra.

Äntligen

Efter mycket motstånd, många krångligheter, bedrövelser och andra onödigheter under flera år; inflyttning.

Det är mycket som ska bäras och ordnas och fixas, men det finns inga andra tidskrav på det än vår egen önskan att det ska bli bekvämt beboeligt snabbt. Nytt boende kräver uppdatering av gardiner, mattor och lampor t ex. Det tar lite tid.

Men nu går det att ta paus och läsa. Jag har lyckats klämma in alla inlämningar i kurserna mitt i allt, men det ska bli ohyggligt roligt att kunna fokusera mer på läsning igen. Få alla böcker på plats. Permanent arbetsplats, inte temporär i husvagn. Skönt.

Nu läser jag Gottlob Freges ”On Sense and Reference” noggrannt ytterligare en gång. Lyssnar på föreläsningar. Går ut i köket och packar upp en kartong. Laga mat … det har vi inte gjort på flera veckor, inte på riktigt. Jag har specialiserat mig på att värma soppor i micron. Frege skriver om sense, som åtskilt från referens och idé (uppfattning). Det är svårt att rikgtigt definiera vad det är, men preliminärt tycks det mig som ett vektorrum, uppsättningen av objektiva egenskaper som skiljer en beskrivning eller företeelse från en annan.

Studieplats.

Som man kanske anar av bilden finns det en del att göra i trädgården. Men snart är det vinter och det mesta får bero till våren. Tid att läsa, tid att tänka.

En och en halv månad senare

Sex veckor av kvälls- och helgarbete, alltmer intensivt mot slutet, tog det att få all inomhusmålning på 176 kvm färdigt. Det är väggar, tak, lister och foder som spacklats och målats. Helgen var intensiv, speciell förstärkning hade anmält sig och var till mycket stor hjälp. Allting blev klart kl 00:30 natten till måndagen.

Ikväll är första kvällen på evigheter som jag spenderat med att övningsköra med mina rara barn, som längtar efter inflyttning, och dessutom läsa lite sammanhängande. Jag behöver spendera lite tid på kurserna. Men det ska nog gå bra, det är inlämningar i alla tre denna vecka. Det verkar som om allting är optimerat. Jag hinner läsa ifatt idéhistoria och filosofi ikväll och imorgon. Och jag hinner läsa litteratursociologi tills på fredag. Så optimalt.

Dessutom borde jag hinna sova. 4-5 timmar per natt är inte bra i längden, man känner att hjärnan går i slow motion. En mycket obehaglig känsla,tänk om det alltid vore så? Men det skulle man nog inte märka, man märker mest förändring. Jag skulle säkert vänja mig vid en hjärna i slow motion, där det går att sitta och glo bara halvtimmesvis i sträck. Undrar vad man tänker på när hjärnan går i slow motion? Alltså om man är van vid det. Ingenting? Kan man tänka på ingenting?

Doktor T påstår att jag är en Duracell-kanin. Det har jag hört förut. Men det kan ju inte jag hjälpa.