När man har passivt rätt

Vi satt i godan ro i tältet, Doktor T och jag, en sen kväll efter ett tolvtimmarspass med målning i huset. Jag hade just skrivit en uppgift i filosofikursen och Doktor T hade säkert gjort något uppbyggligt. Då hörde vi hur det dunkade till i husvagnen. Sådär låter det när gasolen är slut, sa Doktor T och reste sig, nu ska vi se om den röda dioden lyser. Medan han gick in för att kolla saken, sa jag, sådär i förbigående att sådär låter det när gasolen stänger av en stund, den slår nämligen på och av, beroende på termostatens inställningar.

Doktor T  gick in i husvagnen. Spänningen var olidligt, skulle dioden lysa? Skulle han få rätt? Nej, naturligtvis inte. Jag hade rätt. Men Doktor T ville inte riktigt kalla det rätt, eftersom jag inte aktivt och oberoende sagt att termostaten slog av gasen. Nej, det var mer en fråga om att jag fick passivt rätt, eftersom jag inte hade uttryckt saken om inte Doktor T tagit upp frågan. Faktiskt är det en illustration av en filosofisk frågenställning, nämligen tanken på omedvetna tankar.

Enligt min uppfattning handlar det mer om vad som är självklart och vad som inte är det. När det säger klonk i husvagnen anser jag, erfarenhetsmässigt, att det är frågan om termostatstyrd gasoluppvärmning. Det är så självklart att det inte behöver påtalas i tid och otid. Jag vet det utan att säga det. Man behöver inte säga allt man har rätt om hela tiden för att ha rätt.

Doktor T har bara inte lyssnat ordentligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*