Upprepning

Jobba, spackla och måla, studera. Jobba, måla och spackla, studera. Jobba, spackla och måla, studera. Jobba, måla och spackla, studera. Och så är det fredag, och det ser likadant ut sånär som på att studierna ikväll, en föreläsning om mental representation tror jag att jag ska lyssna på, kommer att förhöjas av en St Peter’s. Man kan tycka det är lite enahanda, det mesta just nu. Och det är det väl. Men studierna är intressanta. Jobbet är väl si och så, det är aldrig roligt när ett stort jobb är på sluttampen, när säcken ska knytas ihop, den sista meningen finputsas och allt administrativt ska klaras av. Och spacklingen och målningen fortsätter. Tur att uthållighet är en paradgren. Det är som att simma längd efter längd för en långsimning, eller springa varv på varv på bana i ett långlopp.

Under veckan har filosofiska zombies diskuterats. Jag håller för troligt att medvetandet inte är icke-fysikaliskt. Att det skulle vara icke-fysikaliskt synes mig helt osannolikt, helt märkligt. Att vi inte listat ut allt är en sak, men att det skulle finnas något som inte finns verkar som en logisk kullerbytta. Men jag byter ståndpunkt den dagen någon gör det troligt. En sak man kan grubbla över är naturligtvis hur man ska mäta det omätbara.

Idéhistorien behandlar just nu Indiens och Kinas idéhistoria, eller egentligen mest så långt deras historia. Idéhistoria behöver historia för att det ska bli någon ordning på idéerna.

Lite av veckan i bilder.

Plattsättaren har börjat med badrummet. Spännande.

I Lilla Dotters rum står torktumlare och tvättmaskin temporärt. Och jag ska måla tak och väggar. Och allt behöver täckas. När man känner sig som fem år och upptäcker tejp.

Lille Sons rum är färdigmålat. Han gick runt med lampa och synade allt i släpljus: ”Om du målar en gång till blir det nog bra.” sa han och for iväg på äventyr.

Emellanåt behöver man slappna av med uppbyggliga studier.

Och mer avslappning.

2 tankar om “Upprepning

  1. Är det inte lite ovanligt att bygga nytt när ni redan har i stort sett vuxna barn? Tänker mig att det är vanligare att satsa på rejält hus när man är yngre och behöver utrymme för en växande familj. Ni räds inte tanken på hur mycket det är att sköta när ni börjar bli äldre? Kanske tänker jag för negativt, förlåt i så fall. Vill ju inte vara glädjedödare här när ni är så duktiga med huset. Kan bara inte med tanken på allt trist jobb, ständiga kostnader och omsorger. Du ville ju helst läsa, inte sant? 😉 Förstår det mycket väl, men kommer du ha mer tid framöver?

    Min pappa sålde huset vid nyår, efter att ha bott där i exakt 40 år. Han och hans svåger byggde det. Han behövde verkligen inte sälja, pengar är det sista han behöver. Men han orkade inte sköta om allt längre. Han fixade en nyproducerad trea centralt i grannstaden, enligt mig ett boende helt utan den genuina själ han kom från och därtill känner han knappt en kotte i hela den staden. Men han har fyllt 66 och vill ha det bekvämt efter att aldrig ha tagit det lugnt i hela sitt liv. Förstår inte att man kan byta ut ett hus man byggt själv, lugnt beläget vid skogsbrynet, bland samma grannar han känt länge nu och med en kvarts bilväg från centrala staden. Otroligt.

    Hur ser du på detta med ”själ” när det kommer till boende? Naturligtvis måste den skapas av de människor som bor där, i synnerhet om det är nytt hus och ny mark. Då kan man i alla fall sätta tonen själv och behöver inte grotta omkring i något gammalt. Är ni nybyggare till sinnet kanske? Framtidsinriktade, inte alls nostalgiker? Själv ser jag alltid mer bakåt än framåt. Allt positivt hände ”då”, nuet är oundvikligt och man gör det bästa av det. Framtiden formas såklart också av en själv till stor del, men kan fuskas till genom att se till att den inte blir så annorlunda än nuet som blivit till ”då”.

    • Jag har ägt tomten som vi bygger på i åtta år, tanken var att bygga tidigare, men en massa strul kom i vägen. Visserligen var inte barnen väldigt små då heller. Men jag tänker nog tvärtom där. När barnen är små behöver man visserligen utrymme, men det kan man ju skaffa utan att bygga hus. När barnen är små har man inte tid att tänka på något annat än att få vardagen att fungera. Nu kommer vi ha tid att ägna oss åt hus och trädgård. Lite mer än att läsa behöver man ha att pyssla med. Och det är ju när barnen flyttar ut man behöver utrymme. De kommer att komma hem då och då, och de kommer att ta med sig sina växande familjer. Då behöver man utrymme!

      Jag vill inte bo trångt i en lägenhet i stan, jag vill ha luft omkring mig, grannar på tillbörligt avstånd.

      De ständiga omsorgerna är under ett antal år mindre med ett nytt hus jämfört med ett gammalt. Det är en stor insats just nu, men sen ska det vara relativt lugnt ett tiotal år. Om man köper ett gammalt hus behöver man smårenovera hela tiden. Nu kan vi ägna sig åt det roliga som att anlägga saker istället för att renovera.

      Husets ”själ”? Jag är definitivt nybyggare på det sättet, jag ser aldrig bakåt. Nu och framåt är det som gäller. Dåtiden vet man något om, där finns både trist och roligt. Man kan inte återuppleva det roliga och det trista vill man helst slippa tänka på. Men framtiden, där finns alla möjligheter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*