Tänk om man vore sprängare

Undrar om det skulle passa sig med en liten yrkeskris såhär mitt i yrkeslivet? Kanske är det bara det att jag är i sluttampen av ett synnerligen svårt, på många sätt, projekt på jobbet. Att det alltid är jobbigt på slutet när allt ska sys ihop. Att det egentligen borde vara semester. Att jag längtar efter att huset ska bli klart. Och en massa liknande anledningar. Men, visst skulle det vara kul att vara kranförare? Eller sprängare? Eller något annat precisionsarbete med tunga grejer? Tänk att köra omkring och spränga berg och stenar, det vore ganska kul. Eller gräva, med jättestor grävmaskin. Flytta marken.

Kanske är det bara traumatiskt eftersom jag packat in alla mina böcker i banankartonger, mina bokhyllor gapar tomma. I den där blå containern finns mina böcker. De tar inte upp hela volymen, men de utgör den största delen av massan. Containern var tung och kunde inte flyttas dit vi tänkt, då skulle bilen riskerat att ha vält.

Nu ska böckerna bo där tills huset är klart för inflyttning om två månader sådär. Jag har en kartong kvar med de viktigaste böckerna, de jag förmodar jag kommer behöva till höstens kurser. Skönlitteratur kan man låna.

Jag fantiserar om hur böckerna ska få flytta in sen. Hur de ska bo och så. Då slutar jag kanske tänka på att byta yrkeskarriär igen. Det är trots allt ganska kul att vara ingenjör, framförallt för att det ofta finns så intrikata och svåra frågor att sätta tänderna i. Förutom när man vill tänka på annat och ha semester.

4 reaktion på “Tänk om man vore sprängare

  1. Det är lite intressant ändå det här med att du är storläsare och samtidigt ingenjör. Har mött många ingenjörer under livets gång och en av dem är en vän jag känt i tretton år. Ingen av dem har givit intryck av att läsa böcker utöver dem de kanske måste, t ex i ett jobb.

    Min vän elektroingenjören läser bara internationella nyheter, inom teknik och ekonomi, på nätet då förstås. Han skulle knappast lägga pengar på fysiska böcker, han är för ekonomiskt sinnad för att spendera slantar på sådant som inte är en rent pengamässig investering. Han köper inte ett nytt par skor innan de gamla är redo för soporna. Det säger ju något.

    Mitt intryck rent allmänt av ingenjörer är att de är mer pedanter, mer ekonomiska, mer noggranna med detaljer, mer problemfokuserade, mer lösningsinriktade, mer logiska och mer sakliga än andra människor. De verkar söka stabilitet och förutsägbarhet i tillvaron. Trygghet är viktigare än kärlek. Korrekthet är mer önskvärt än spontanitet. Tystnad bättre än (tomt) prat. Känslorna sitter enbart inuti och är väl dolda, ofta under ständig vänlighet och lugn som ofta visas med ett stilla leende, inte minst gentemot nya människor som behöver avväpnas för att visa att man är att lita på. Allmän prydlighet, lojalitet och plikttrogenhet är en dygd som värderas högt. Andra människor som tycks bryta mot dessa regler och värden drabbas av en hård dom vilken kanaliseras genom stilla avståndstagande som märks i ett uttalat vi-och-dom-tänkande. Ingenjörer i ett nötskal!

    Men däremot är jag verkligen inte säker på om du passar in i denna mall. Du läser ju böcker! Bara där bryter du helt med alla ingenjörer jag mött. De är ju så oerhört praktiskt inriktade. Det ska fixas ”nya lösningar” på problem där de inte ens finns… 😉

    • Jag tycker din analys av ingenjören är ganska träffande, rent allmänt. Jag känner många ingenjörer som är ungfär som du beskriver. De egenskaper jag uppskattar mest, hos andra, är kanske stabilitet och saklighet. Jag uppskattar också frånvaron av tomt pladder och att om man gör något gör man det ordentligt, eller så låter man bli.

      Däremot känner jag en hel del som läser böcker också ;-). Och de flesta är inte bara intresserade av teknik utan också av politik och samhällsfrågor. Av någon anledning verkar många tycka att just filosofi är rätt flummigt, det tycker jag är skumt med tanke på hur analytiskt det är. Men det är rätt många som ogillar metafysiska frågor, för att inte tala om religiösa frågeställningar förstås. Nästan alla jag känner är såklart ateister, inklusive jag själv.

      Det som lockar mig med läsning är förstås perspektiven. Möjligheten till andra perspektiv. Sen är det klart att ett vackert språk är njutbart. Apropå språk, förresten, tycks mig många ingenjörer språkintresserade, det tror man kanske inte. Jag känner fler ingenjörer med humanistiska intressen är humanister med naturvetenskapliga, eller ingenjörsvetenskapliga, intressen …

      • Vad trevligt svar! Jo, detta med språk glömde jag även om jag bara tänkt på språkintresse just hos vän elektroingenjören. Han har bara bott utomlands det senaste decenniet och i olika europeiska länder och lägger ned mycket energi på språkinlärning, tror jag nämnt det tidigare. Har själv hört att han verkligen muntligt hanterar franska, tyska, spanska och italienska riktigt bra och dessutom klarar kroatiska hyfsat. Engelskan är självklar förresten. Men när han skrev om grundläggande ryskkunskaper i ett cv hånade jag honom så mycket att han tog bort det. Jag påtalade också att trovärdigheten sjunker när språkantalet passerar fem språk efter modersmålet.

        Att ingenjörer skulle vara ateister är ganska naturligt antar jag. Men nästan hälften av ingenjörerna jag mött har haft frikyrklig bakgrund (varav vissa fortfarande är uttalat troende) så det verkar som att andlighet kan ingå i ingenjörsidentiteten. 😉 I svensk pingströrelse är det ju väldigt vanligt med ingenjörer, inte minst i vår generation. Just den kristna falangen har blivit medelklass och därmed är de flesta i vår generation hyfsat utbildade. Både män och kvinnor är ingenjörer och läkare, kvinnor dock oftare främst sjuksköterska eller lärare av olika kategorier. Präst/pastor och journalist är förstås också populära yrken i sådana grupper. Källa på det? Nja, men det är min egen relativt goda koll som talar.

        Har talat med otaliga fyrtiotalistlärare tidigare, de som nu gått i pension. Har haft så givande samtal med dem om deras bakgrund i frikyrkan. Många av dessa äldre är dessvärre ganska skadade av osund religiositet och maktmissbruk. De flesta av dem fann en fristad i intellektet och blev ofta första generationen att få studera och upptäckte en värld utanför kyrkan…

        • Jo, jag känner några troende ingenjörer också, fast det är ingen stor grupp precis. Jag tycker det är mycket förbluffande faktiskt. Jag menar såhär: Vi vet inte allting om hur allting fungerar, hur världen fungerar, eller varför den finns. Vi kan inte prediktera framtiden, dvs vi vet inte vad som kommer hända i morgon med alla människor, allas tankar, allt vad alla gör, vad världen gör. Vi kan ganska lite om medvetandet. Många verkar tänka att ”världen är alldeles för fantastisk för att den inte ska vara uttänkt av någon, Gud”, trots att utvecklingen av alla fantastiska, till synes ändamålsenliga, strukturer helt fungerar inom evolutionen. Och det förbluffar mig att ingenjörer och naturvetare, särskilt, vänder sig till en Gudstro, snarare än konstaterar ”vi kan inte allt, men vi jobbar på det”, vilket synes mig förnuftigt. Men låt oss hänföra det till ytterligare det vi helt enkelt inte kan begripa. Än. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *