När godhet blir ondska

Pesten skriver Camus ”… att man genom att tillskriva goda handlingar alltför stor betydelse sist och slutligen indirekt och kraftigt hyllar det onda.” Godheten slår över i ondska. Att tro att godhet är en ovanlig handling, och att anta att människor är onda, innan man vet. Ett exempel är när Svenska Institutet tar krafttag för det fria ordet, och befriar några från att använda det. De tar inte ens krafttag, utan till och med över-krafttag, predikterar vilka som skulle kunna uttrycka sig fritt på ett sådant sätt så att det inte blir fritt, antar jag. Att i förväg misstänka någon för något måste betraktas som godhet som gått över i ondska.

Denna form av åsiktspådyvling tycks ibland vara en favoritsyssla för extrema godhetskämpar. Man förstår naturligtvis hur de tänker. Men om de bara tänkte ett yttepyttelitet steg längre, kan man undra hur de tänker kring frågan om de en dag skulle vakna upp till en värld där deras godhetstankar blir misstänkta. De tycks inte tänka på att ivrande för avstängning av de för dem tänkta otäcka tankarna, en dag gör det möjligt att frånta dem det de vill frånta de tänkta icke-goda. Glidningen är omärklig. Det är ondskan i i den enögda godheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *