Studieskador

I lördags började jag läsa Liane Moriartys Andras vänner. Nu vet jag inte hur det kom sig att jag kom på att jag skulle läsa den, men jag tror det var för att jag såg något om den någonstans och jag tänkte att jag borde läsa lite samtida och normala böcker också utöver alla gamla klassiker och annan mer studielämpad litteratur. Särskilt som jag försöker få ihop en skönlitterär text i skrivkursen. Det vore ju illa om bulkläsandet bestod av bara en massa Madame Bovary, Röda Rummet och Främlingen, liksom. Och så tänkte jag att jag ville läsa hur någon skriver. Och Andras vänner var inte så tokig på det sättet får man säga.

Jag antar att det är ganska naturligt att bli lite studieskadad, särskilt när man är mitt inne i det. Det är lite svårt att läsa utan att tänka på hur, just nu, psykologiska skeenden gestaltas, vilka typer av komplexa problem alla personer har, hur de uttrycker dem. Vilken typ av frågor som tas upp, och precis hur intrigen byggs upp. I Andras vänner var själva intrigbygget fruktansvärt utstuderat, hela historien nystades upp, förgrenades. Alla har hemligheter. Nästan alla i alla fall.

Det fungerade bra till mitten av boken ungefär, sen tyckte jag nästan det blev väl utdraget, nästan så att det blev lite antiklimax när själva vändningen kom, när själva kärnan i varför alla bar sig åt som de gjorde, blev uppenbar. Och alla utlöpare, var de verkligen nödvändiga?

Mycket lyckat på det sättet att jag ville fortsätta läsa hela tiden, första halvan för att få reda på vad som hade hänt, andra halvan hur de skulle klara ut det och alla andra trådar. Lättläst, underhållande. Men är det en historia att gå och tänka på? Nej, det kommer jag med största sannolikhet inte att göra. Möjligen kommer jag tänka på uppbyggnanden.

Sex vuxna, som känner varann olika mycket, och tre barn på grillfest. Och så händer något som förändrar livet för alla. Det man funderar lite över är om alla människor har den sortens hemligheter som rulllas upp. Så väldigt mycket. Som får betydelse?

7 tankar om “Studieskador

  1. Bulkläsande lät intressant. Kan man rätt ta upp näringen då eller går inte mycket av det direkt till avträdet? Hur skulle du reagera på läsfasta i två veckor? Jag vet, det låter kanske ångestskapande för en läsare som du men du är ju en förnuftig person. Du vet ju att fasta rensar systemet och gör dig mer klartänkt. Sedan när man börjar äta bok igen så tas näringen upp mer optimalt. 🙂

    • Är inte det en ren humbugsyn på fasta, att man skulle ”rensa systemet” och ta upp näring mer optimalt? 😉

      Däremot smakar ju mat bra efter fasta, eller bara när man är hungrig, men egentligen är det väl nyttigast för kroppen att småäta i lagom takt. 😀

      • Humbug att fasta rensar systemet? Nä, det är väl ändå känt sedan urtiden att fasta är ett hälsomedel för både kropp och själ. Man kan ju välja att inte ta fasta (!) på just på det att det rensar om man nu inte tror det. Man kan istället se att matsmältningssystemet får vila medan kroppens energi läggs på uppbyggnad, omvårdnad och cellförnyelse istället för att hela tiden kämpa med att smälta en massa mat varav mycket är rena skräpet vilket ytterligare belastar. Låter det kanske mer trovärdigt?

        • Rensa för tankarna till detox, som väl avfärdats.

          Men, låta matsmältningssystemet vila går jag med på :-). fö har jag fastat några gånger, även om det var ett par år sen senast. Maten blir som sagt vad väldigt god efter fasta …

          • Ja just detox är jag också tveksam till även om det nog verkar troligt att en person med dåliga matvanor, t ex som ätit stora mängder kött, dåligt fett, mycket raffinerat socker och nära noll frukt & grönt verkligen blir lite ”avgiftad” rent beroendemässigt av att plötsligt fasta en vecka eller två. Denna persons kropp borde få en hälsochock och personen i kroppen sedan möjligen ändra lite i sin mathållning och börja uppskatta grönsaker och kanske även bli mer kräsen i sina köttval och matval överhuvudtaget.

            Upplever också att viss mat ger energi och mättnad trots att man inte äter lika mycket av det. Det upptäckte jag första gången på en matpresentation och efter flera besök på olika restauranger med dyr ekomat. Med dyr menar jag lunchalternativ 150-180 kr/varmrätt utan tillbehör. Är det mer värt än normallunch för 89 kr inklusive tillbehör? Ja, faktiskt. Behagligare mättnad, balanserat blodsocker resten av dagen. Detta upprepas flera gånger dessutom. Är det bara psykologi? Tror inte att det enbart är det. Maten verkar innehålla något bättre som får en att må därefter. Det bästa exemplet är maten på Rosendals trädgård på Djurgården och en annan restaurang alldeles i närheten som jag glömt namnet på. Utsökt mat! 🙂

  2. Förresten, det skulle vara intressant att få läsa en recension om Ambjörnssons bok Öst och Väst. Såg boken på en av dina bilder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*