Kunskapen

Jag vet att katten står utanför fönstret därför att
– jag tror att katten står utanför fönstret
– det är sant att katten står utanför fönstret
– jag är berättigad att tro att katten står utanför fönstret

Japp, jag kan säga att jag har kunskap i frågan. I alla fall enligt en traditionell uppfattning om vad kunskap är. Sen kom tydligen Gettier och förstörde alltihopa, även om han nu inte var först med att nosa på det. Man skulle kunna säga att han påtalade de icke observerbara tillstånden i systemet, det som har betydelse men är dolt. Gettierproblemet har likheter med det kinesiska rummet, det är också icke observerbara tillstånd som pågår där inne. Och det där med icke observerbara tillstånd borde man kunna ge sig på matematiskt, räta upp rummet för Gettiers problem och lösa alltihopa. Jag tycker ett värre problem med den uppställningen ovan är att det andra påståendet, ”det är sant att katten står utanför fönstret”. Om man ska lyckas med den måste man överge föreställningen om hjärnor i näringslösning och liksom acceptera en verklighet med katter. Jag måste acceptera att det faktiskt finns en verklig katt som verkligen står där i verkligheten utanför det verkliga fönstret. Att det är sant. Vilket för övrigt får mig att fundera hur man ser på kunskap när det gäller t ex datorspel. Kan man ha kunskap inne i spelvärlden?

Men nu var det sanningen om katten och kunskapen det var frågan om. Det är förstås lättast att tro det är en katt därutanför fönstret. Tro kräver liksom bara att tro, det kan man slösa med utan alltför stort engagemang. Att något är sant det kan man inte göra så mycket åt, det kan det vara oavsett vad man tror. Men sen ska jag ha skäl att tro att det finns en katt därutanför fönstret. Det brukar finnas mycket som tyder på det. Katten är t ex inte inne. Jag hör jamande därute och dessutom står katten på en stolsrygg precis utanför fönstret och knackar med tassarna på rutan. När jag går runt huset och ropar kommer dessutom katten springande för att få komma in. Och när jag går tillbaka till mitt skrivbord, vid vars fönster katten brukar göra sig påmind, finns ingen katt kvar. Alltså fanns det väldigt mycket som talade för att det var en katt där. Den katten.

Ja, det verkar väl rimligt ändå. Jag måste tänka mer på det.

Ett litet problem med kurserna, fast det är nog ett lyxproblem skulle man kunna säga, är att lyssna på föreläsningar. Det är inte det att de är dåliga. Men, det är så svårt att lyssna. Lyssna är konsekutivt. Det är inte som att läsa. När jag läser, läser jag snabbt, och här och där och sen byggs allt ihop. Det kan man inte göra när man lyssnar. Det är lite plågsamt.

2 tankar om “Kunskapen

  1. Är det jobbigt för att du redan vet vad kontentan är och att det faktiskt är onödig tidsförspillan att lyssna? Man vet/anar sig lätt till slutsatsen och skulle ha gjort liknande associationer och sett samma helhet bara av att föreläsaren sagt max fem meningar. Så mycket tid och resurser skulle sparats om det myckna pratet kokats ned till några få rader, t ex i ett mailutskick. Det är som att syftet istället är att talaren ska få lyssna på sin egen röst! Detta gäller många sammanhang, inte minst möten på arbetsplatser!

    • Ofta förstår man ju snabbt vad som ska sägas, men det är väl inte det värsta, det värsta är när samma sak sägs fem gånger, i olika exempel.

      Men jag har förstått att många gillar det som ritual på något sätt, och behöver den där upprepningen. Jag tror inte alltid det är människor som vill höra sin egen röst, i alla fall inte i undervisningssammanhang såhär. De flesta lärare på distanskurserna verkar genuint intresserade av att vilja lära ut. Jag tror de mest vill försäkra sig om att alla hänger med. Men jag tycker det är jobbigt eftersom det oftast inte är särskilt svårt att förstå. Egentligen skulle jag hellre diskutera än lyssna på föredrag. Men det blir ju svårt. 🙂

      Men i andra sammanhang märker man ju de som tycker om att höra sin egen röst. Och det är riktigt, riktigt tröttsamt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*