Har jag skrattat mig fördärvad idag?

Ja, vid ett par tillfällen idag i alla fall. Det brukar ju bli några varje dag. Jag tror aldrig det går en dag utan att något roande händer. Utöver det har jag spenderat dagen vid skrivbordet. Gjort det mest ansträngande man kan göra, slutredigeringen av en rapport. När referenser ska stämma, figurnummer och hänvisningar av olika slag. Förutom att allting ska vara logiskt, klart och hänga ihop. Det går väl rätt bra, det går alltid att få ihop. Och det är inte direkt tråkigt, men det är jobbigt.

Och hemma … om jag inte var så rationell av mig som jag är skulle jag antagligen påstå att det fanns en gudomlig mening med att läsa alla dessa kurser. Meningen var att jag skulle kunna hjälpa de rara barnen med deras skolarbete. Matte och fysik går ju bra alldeles automatiskt, även om jag till mitt stora förtret anlade en överlägsen attityd i en knepfråga, och därmed bara halvtänkte och fick se mig överlistad av Lille Son. Vilken  nesa. Nåja, jag reser mig nog. Men den gudomliga ordningen. Av olika anledningar har jag läst Doktor Glas fyra gånger. Och idag kunde jag dela med mig, som diskussionspartner, av de visdomarna när detta eminenta stycke litteratur skulle analyseras av Lille Son. Igen. Vilken tur.

När jag skjutsat honom till Rara Flickvännen, kunde jag äntligen sätta mig att läsa. Men tiden gick för fort, och nu måste jag visst sova. Men först ska jag läsa några dikter av Karin Boye.

Så går en dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*