Romantiska problem

De rara barnen lyssnar mycket på musik. Och vi åker ofta bil tillsammans. Och då är det slagsmål om att få koppla sin Spotify till bilens mediasystem. Ibland tvingar jag dem att lyssna på min lista som innehåller mycket Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Asia, Meat Loaf och sån’t åttiotalsaktigt. Soundtrack från en del filmer också. Eftersom det ändå inte är tyst i bilen just när vi alla åker kan man lika gärna lyssna på musik. Annars gillar jag förstås o-musik.

Men som sagt, ibland tvingas jag lyssna på deras listor. Det är ganska okej. Men jag tänkte på det där med romantik. Det är massor med texter som är verklighetsfrånvända romantiska katastrofer. Både på deras listor och min faktiskt. Eternal love och krav på villkorslös kärlek. Är det inte så man spyr? Alltså, förstå mig rätt, det är ju jättetrevligt och humant och allting. Eller förresten det är inte alls humant att förvänta sig villkorslös kärlek, det är tvärtom ohyggligt egoistiskt. Göra ingenting för allting, liksom. Tänk efter.

Men allvarligt, The Search is Over och I want to know what love isTake my breath away och You raise me up? Det är ju precis som vilken religion som helst, lägg ditt liv i Herrens händer, liksom. Erkänn att det faktiskt är skumt och overkill. Visst undrar man vad det handlar om, varför är det så? Vad gör Mitt hjärta i din hand? Vad är det människor är ute efter egentligen? Vem lämnade vemKärleken förde oss samman och I’d do anything for love?

Nu tycker du förstås synd om Doktor T, men det här har inte med honom att göra alls, det här är intellektuella funderingar över kärlekens förmodade villkorslösa väsen och dess uttryck i populärmusiken. Jag blir inte klok på det.

Be real.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*