Doktor T och köttfärssåsen

Igår hade vi köttfärssås och spaghetti till middag. Det är en rätt som förekommer ganska ofta, ity den är mycket uppskattad av särskilt hushållets unga män. Och mamman är inte den som är den.

Igår lagades köttfärssåsen av Doktor T. När Doktor T lagar köttfärssås genereras många kontrollfrågor vid matbordet. Det är inte det att Doktor T är dålig på att laga köttfärsås, det är mer så att han är förtjust i att experimentera. Alltför förtjust enligt de rara barnen. Vissa maträtter ska nämligen lagas så som de ska lagas. Inte som man har lust att prova hur de ska lagas. Som den gången Doktor T rev ner en potatis i köttfärssåsen och trodde han skulle komma undan med det. Det gjorde han inte, barnen med hyperkänsliga smaklökar detekterade den lilla skillnaden i konsistens som denna stackars potatis åstadkom, och sen var den saken avslöjad. Doktor T skyllde på andrarangspotatis. Eller den gången Doktor T fick för sig att köttfärssåsen behövde hottas upp och förstörde såväl gom som middagshögtidsstund för oss allihopa, alltså utom för sig själv.

Alltså får Doktor T finna sig i en rad frågor om huruvida några ingredienser som inte ska vara i köttfärssåsen är det, eller inte. Den första frågan är för övrigt Vem har gjort köttfärssåsen? Jag kan stolt meddela att jag helt slipper undan följdfrågor när det är jag som står för köttfärssåsen. Min köttfärsås anses nämligen vara själva referensköttfärssåsen. I alla fall, igår avslutades frågerundan med att Doktor T bedyrade: ”Jag har gjort den enligt recept, enligt konstens alla regler!” för att liksom avfärda det sista tvivlet.

Rara Dotter var inte sen att påpeka: ”Du behöver bara göra rätt.” Så var det med den saken, enkelt, gör rätt bara. Nu är det så att Rara Dotter äter veganskt, och har egentligen inga intressen i köttfärssåsen nuförtiden.

Idag har man sprängt en stor sten i många delar. Tur det inte var någon av mina filosofistenar. Nu ser man var huset kommer att stå.

5 tankar om “Doktor T och köttfärssåsen

  1. Känner igen mig i Doktor T. Gör likadant, experimenterar när lagar mat. Hur kul är det att slaviskt följa recept och göra likadant varje gång? Stackars Doktor T.

    • Ja, han tycker också synd om sig själv i denna fråga. Tror jag. 😀

      Men, jag tycker inte man ska ha så negativ inställning till att följa recept! Dels kan man se det som att om man lagat köttfärssås många gånger så gör man det på intuition, på känsla, dvs faktiskt utan recept. Och då är det snarare frågan om att ha hög precision i tillverkningsprocessen! Ungefär som att man har absolut gehör för musik eller färger, liksom.

      Sen är det praktiskt att göra vissa saker på rutin, eftersom det frigör tid till annat viktigt. Man kanske inte vill lägga ner sin själ i köttfärssåsen, utan i något annat, och då är det praktiskt om köttfärssåsen kan göras snabbt och effektivt. Och man kanske vill äta den goda köttfärssåsen som man gillar, if it works don’t fix it, och lägga energin på att göra andra intressanta saker efter middagen istället för att elda upp sig över ett köttfärssåsproblem!

      Ja, det finns helt enkelt många fördelar med att hålla sig till den utarbetade högprecisionsreferensköttfärssåsen!

      • OK. Du har en poäng. Kanske Doktor T inte lägger ned sin själ i såsen (vilket borde medföra uppskattning tillbaka) utan istället fyller den med sitt omåttliga egobegär att uppfinna något nytt. Ser han köket som ett laboratorium? Är han månne doktor i kemi? Eller ekonomi rentav? Att dryga ut såsen med potatis är ju ren hushållning av resurser. 😉

  2. Jag håller andan inför dagen då frågan blir:

    – Varför får vi alltid SAMMA köttfärssås? Hos Ida får de olika smaker varje gång. Pepparrot är t ex jättegott att ha i. Och palsternacka…

    (Jo, jag har upplevt sånt i tidigare liv. Och det är kemi…)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*