Före midnatt

Jag vet att man ska sova. Jag vet att man behöver sova. Jag har inga problem att sova. När jag lägger huvudet på kudden, släcker och tänker att jag ska ligga där i mörkret och mysa med att tänka en stund, så blir jag nästan alltid snuvad på den stunden. Jag somnar direkt. Och sen sover jag hela natten, till 5-15 minuter innan alarmet går igång. Det är retligt faktiskt, att vakna precis innan. Jag är naturligtvis inte missnöjd med att sömnen fungerar väl. Jag är missnöjd över att jag behöver sova. Jag vill inte! Jag har massor av saker jag vill göra. Men nu är jag trött, så jag tänkte lägga mig före midnatt. Men jag tog datorn med mig, för jag tänkte att jag kanske kunde lyssna på en filosofiföreläsning i sängen. Det är bättre med datorn än med telefonen eller paddan, eftersom om jag har datorn kan jag skriva lite samtidigt, eller läsa något annat.

Eller så kanske jag skulle läsa de där artiklarna som har med narcissism och skaparkriser att göra?

Ja, man hör hur det låter. Nej, det är inte stressande. Jag har alldeles för mycket energi, och alldeles för mycket lust att lära och att läsa. Alldeles för mycket för den tid som finns. Det är mitt eviga dilemma. Vad ska jag göra med den lusten? Varför finns den?

Och förra måndagens motgångar är som bortblåsta, bortglömda. Visst är det märkligt?

Och vad sjutton ska jag med det till. Egentligen? Kanske inget annat än att tillfredsställa mina egna lustar, mitt begär. Efter att begripa något. Om jag hinner för sovandet, förstås.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*