Lugn och läsning

Idag skjutsades Lille Son till flyget för hemresa. När man är sexton och ett halvt är det inte säkert att man är lika fokuserad på tystnad, lugn, läsning och foto som man kan tänkas vara senare i livet, även om jag själv redan i den åldern tyckte det var ett lysande sätt att tillbringa semester på. Men mina rara barn brukar säga att vad jag tyckt och tycker inte räknas. Han har i alla fall fått några dagars retreat från bruset. Doktor T och jag fortsätter ett tag till.

faludden1

Jag jobbar på att läsa ut Odysséen, efter Iliaden går det ganska lätt att läsa de tillkrånglade raderna. Men det är svårt att säga vad dessa berättelser säger. Om de säger något. I litteraturvetenskapskursen läste jag Odysseus ärr, av Erich Auerbach. Första kapitlet i hans bok Mimesis. Där jämförde han Odysséen med Bibeln, Jobs bok t ex om jag inte missminner mig. Och konstaterade att Odysséens avsikt bara var att underhålla.

En sak som jag ständigt undrar är faktiskt hur det kommer sig att Penelope inte kan säga nej till denna friarskara, och jaga bort dem ur sitt hem. Varför kan de hållas? Jag förstår att det inte blir mycket till story då, men jag grubblar ständigt över frågan. Varför kan hon bara säga att de är patetiska, att hon inte har den minsta lust att gifta sig med dem, och förresten vet de inte hut, de vet faktiskt inte att hon är änka, de är bara ute efter egendom och makt. Och den har hon hellre själv. Så-det-så. Det blir jag lite irriterad över. Även om berättelsen nu är gammal och det var en annan värld.

Men ändå! Isåfall behövs det lite mer argumentation och förklaring till varför det spinns som det spinns. Tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *