Genuin eufori

I Dalarna, där är det genuint. Sa någon, en gång, för länge sen.

Och så hade han bestämt sig för det. Och så var det med den saken. Där fanns de genuina människorna, det genuina hantverket, den genuina naturen, det genuina och äkta sättet att vara. Ja, sanningen, rentav, fanns där. En utopi, något odefinierad, att sträva efter. Men sinkning innebar den nog. Vem som nu verkligen skulle behöva använda sig av den tekniken, förutom till nöje, i det moderna livet.

Jag var skeptisk. Jag är skeptisk. Det finns förvisso en poäng i att bestämma sig för något och hålla fast vid det, det är energibesparande och man slipper tänka så mycket. Men priset är högt. Priset är att med vilje välja att bli, eller vara, blind. Och skära av allt annat. Det blir lite meningslöst att reflektera och tänka då.

Jag vill inte bli blind, så jag väljer att avhålla mig från global eufori. Det är faktiskt ganska lätt, ity det finns många lokala euforier att  förhålla sig till. Om man håller sinnet öppet.

Leave a Reply